MissTaxi

2014 har varit ett skitår på många sätt. Jobbrelaterad stress med risk att bli arbetslös vid flera tillfällen, för att sen bli arbetslös till att få jobb till att få väldigt många jobberbjudanden. Till att till slut till och med få fast jobb. Chefer (ja, i plural) som inte förstår gränser. En kollega i Mora sa en gång när jag klagade "your'e a small girl in a mans world". Må så vara, och jag tolererar att jag inte i alla lägen blir tagen på allvar. Det sporrar mig att slå underifrån. Men chefer som utnyttjar sin ställning för att manipulera och trycka ner mig när de inte får vad de vill, fy helvete! Den första höll på i ett helt år för att jag inte vågade gå högre upp och säga ifrån. Under sommaren var jag fri, men när jag började i Mora i slutet på augusti och chefen där gjorde samma sak, då hade jag inget tålamod kvar. Efter två veckor fick han sparken. För det var faktiskt inte okej det han höll på med, och då var han innan mycket värre.

 

På nåt sätt känner jag att jag måste förklara för mig själv varför jag mår dåligt, att det är okej att må så här. Tiden läker alla sår och så stressad och pressad som jag varit är inte normalt. När jag tänker tillbaka på året som varit, månad för månad så februari och mars var bra. Då var jag fri från idioter på jobbet, jag hade Rickard och jag var lycklig. Resten av året har mestadels varit grubblerier och stress, depp och flyttar hit och dit.

 

Dock så insåg jag för nån dag sen vad som varit positivt. Läste på Martinas.nu om nyårslöften och insåg hur mycket jag åstadkommit det här året.

 

- Jag har det här året fått en fast anställning inom en mansdominerad bransch utan att ha pluggat

- Jag har min ålder i månadslön efter skatt

- Jag minskade min vikt med ca 10 kg

- Jag har köpt en bostadsrätt

- Jag har lagt handpenning på en valp

 

Nån sa en gång för länge sen till mig att för att vara lycklig krävs att man har två av tre följande uppfyllda:

 

- Ett jobb man trivs med

- Ett boende man trivs i

- Ett bra förhållande

 

Då har man en stabil grund att stå på. Nu har jag två iaf, lägenheten och jobbet. Alltså har jag grundförutsättningarna för att vara lycklig. För det är mitt mål med 2015, jag ska ha fler än två lyckliga månader när året är slut.

 

Rent praktiskt måste jag dela upp det i mindre bitar. Ta fram mindre mål, fundera på steg att ta för att komma dit jag vill. Jobb och karriär behöver jag inte tänka på, där är jag nu där jag vill vara. Mår jag bättre privat kommer jag bli bättre och mer fokuserad på jobbet också.

 

Steg 1: Ringa hälsocentralen och be om hjälp.

Lite ugnsstekt lax med stekta grönsaker.

Inlägget som las upp nyss skulle ha publicerats igår men det måste fastnat på vägen. Dock så är jag fortfarande lika avslappnad. Jag säger inte att jag mår bra för det men det är skönt som fan. Sitter nu på kontoret och ja, jag har en hel drös med saker jag måste ta tag i men det stressar mig inte. Jag tar det verkligen bara lugnt. Huvet är lugnt och avslappnat.

 

Läste en grej på Facebook, såna fina citat som alla lägger upp. Detta var ytterligare ett sånt om att göra det som gör dig lycklig. Det som Fabio vekrligen fick mig att inse i Mora men som jag kanske glömt av lite sen dess. Det är egentligen skit samma vad jag borde göra, vad andra tycker jag ska göra eller vad samhället anser är okej. Det är bara min egen åsikt som räknas i detta fall. Har haft en massa nyårsångest och funderat hit och dit på vad jag sa göra. Är nere på jobbet över nyår och har hela tiden tänkt att jag måste dra ihop nåt med gubbarna här men jag har ingen ork till det. Nu när huvet är så här stillastående vill jag inte ens. Det enda jag vill är att få vara ifred och vara ensam. I stugan jag bor i här nere kan jag inte riktigt det eftersom den ligger på tomten till ett pensionärspar som visserligen är supergulliga, men lite till överdrift kanske och jag känner mig inte avslappnad till fullo där. Dessutom har jag knappt någon internetuppkoppling. Så jag bokade nyss ett hotellrum till mig själv i morgon, jag tar med mig datorn och sitter på kvällen och kollar film. Tar en reflekterarkväll där ingen kan störa mig. Till och med jag själv tycker det låter patetiskt men det här är precis vad jag känner för. Började igår tänka på året som gått. Vilket jävla skitår 2014 varit! Nästa år måste bli bättre på alla plan. Jag måste må bättre och jag måste få koll på allt igen. 

Jag har den här hösten tappat bort mig själv. Tror inte nån missat det. Just precis nu är jag lugn. Ingen stress och ingen adhd-hjärna. Såna här kvällar existerar inte i min värld vanligtvis så varför nu och vad ska jag göra för att få fler såna? Ett av svaren är nog att det är femte dagen på paleo. Har inte en massa kolhydrater och sötningsmedel i kroppen som stressar. En annan att jag tagit bort dejting-appen och slipper få meddelanden. Ska man dra det ett snäpp till och ta bort Facebook en vecka? Se vad man kan göra med livet istället? Eller kommer det göra mig ensammare? 

Klockan är 21 och jag är trött. Varför försöka vara vaken? Varför inte bara sova? 

Igår var en bra dag då jag klarade stress och pressade mig själv att hinna mycket, och det funkade! Härligt att vara sig själv igen!

 

Idag är det back to usual. Vill inget, orkar inget. Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag klagar inte, jag bara konstaterar läget. Jag sitter inte och känner efter och tycker synd om mig själv, jag bara reflekterar över hur det är. Så jag kan ta fram en handlingsplan för mig själv.

 

Sitter just nu och jobbar hemifrån vilket är skönt men jag måste ner till projektet för det kommer kännas jobbigt och deppigt annars att inte vara där när jag borde. Det kommer garanterat inte få mig att må bättre dock, men att stanna hemma kommer få mig att må sämre. Börjar där, gör klar packningen och börjar åka. Kan ta det lugnt och mysköra ner. Är snorhalt i vilket fall som helst. Åker inom en timme så hinner jag träffa Markus innan han går hem.

 

Saker att se fram emot:

Träffa Esko, Juha och Markus på jobbet.

Göra klar kemikalielistan och lägga in i databasen, få det ur huvet.

(tänkte jag skulle komma på en tredje men icke...)

Tog bort Badoo helt. Det kommer göra mig mer panikslagen när jag inte har nåt att göra, ingen förströelse. Men det gör nog att jag mår bättre i längden. Tummen upp på det!

Jag ska tona ner mig lite, skryter ofta lite över att det går bra för mig och vill gärna berätta om mina erfarenheter i olika sammanhang. Jag ska bli mjukare och inte försöka hävda mig hela tiden. Det är ingen personlighetsförändring men ett steg för att bli lugnare och mer

harmonisk. Låta andra ta större plats och bli mer ödmjuk och öppen. 

Mitt förhållningssätt till andra behöver ändras. Jag önskar ibland att andra tar tag i saker och väntar på det. Jag ska bli mer drivande själv. Till exempel så finns det många jag tappat kontakten med för att jag väntar på att de ska höra av sig. Varför kan inte jag dra iväg ett sms eller ringa?

Jag ska bli bättre på att lyssna. 

Så mitt första delmål för att må bättre själv är att ändra min kommunikation med andra. 

Tre bra saker:

- jag pratade med min bästa kompis och var lugn och avslappnad. varken besserwisser eller försökte hävda mig.

- jag kom ut och red Oliver fast jag bara ville åka hem igen.

- jag gillar en kille och jag tillåter mig själv att slappna av och känna efter. kanske blir sårad men tar det då. här är nu och nu vill jag känna nåt. 

Nu är det sömn som gäller. Natti natti.

Jag tycker inte om den person jag är idag. Jag slappnar inte av och är inte lugn. Är speedad hela tiden och säger bara dumma saker. Är egoistisk och ska konstant försöka hävda mig, fast jag absolut inte vill vara sån. Och även fast jag är medveten om detta och försöker slappna av, försöker vara omtänksam så går det inte. Det känns som att jag bara kämpar mot mig själv.

 

På jobbet funkar det, jag behöver aldrig vara mig själv rikigt och släppa in folk. Där är jag den som lyssnar och får andra att må bra. Även om senaste tiden där också varit sämre än det brukar, har inte haft hundra koll på allt och gjort några missar.

 

En annan sak som inte fungerar, impulskontroll. I många olika situationer. Jag har inte kunnat kontrollera mitt humör sen jag jobbade i Mora. Vet att det kommer från hela historien med chefen där som pressade mig över gränsen. Och det är bra, jag tar inte skit längre vilket jag gjort tidigare eftersom jag inte tyckte om att bråka och ställa krav. Så det var bra. Men jag behöver ju inte tända till på ALLT folk säger. Senaste veckorna har jag ändå kommit så långt att jag lyckas hålla tyst i lite större utsträckning, men jag blir ju förbannad och har svårt att släppa det istället. En annan impulskontroll som är helt åt skogen nu är när det gäller mat. Jag äter som fan! Innan jag hunnit reflektera har jag stoppat i mig massor! Vikten har ju gått upp också, så är det.

 

Så vad är felet egentligen. Jag har alltid problem med mig själv, mer eller mindre. Normalt sett tycker jag dock att jag har det under kontroll och mår okej, till och med skitbra ibland! Men nu är det inte bra. Stressen som kom i Mora? Är det så enkelt? Jag är ju därifrån nu, iofs på ett nytt ställe med stress. Men det är jobbrelaterad stress. Det triggar mig normalt sett och nu också, tror jag.

 

På måndag morgon ska jag ringa hälsocentralen. Dels vill jag få nån lugnande att ta när huvet har totalpanik. Dels vill jag börja i KBT och dessutom bli utredd för ADD. Nu måste jag ta tag i det här.

Nu tar jag det lugnt. En kompis kommer förbi, bara kolla film och prata. Blir nog bra :)

Så just nu sitter jag och är skitsur. Det är en kvart kvar av Kalle. Sen mat. Sen tomten och julklappar. Sen efterrätt. Sen får jag åka. 

Skit.

Vad jag önskar mig mest av allt: lugn. 

Kan ju ses både som positivt och negativt ;) Ju mer jag läser känns dock rasvalet rätt, det är en aktiv liten hund som avlats för att ha koll på mycket samtidigt och vara fysiskt aktiv. För att klara det och orka ska den även kunna vara helt avslappnad därimellan. Känns som att det kan bli bra det här :) 

Min lilla kovallare :)

Paleo dag 1 idag. O helt ärligt, jag är kass. När jag kört paleo senaste gångerna har det blivit för mycket av samma saker och jag tröttnar. Bacon t.esx för att det mättar bra och är lätt att fixa snabbt. Jag behöver inspirera mig själv att äta rätt och mer varierat. Så det här inlägget är för min egen del. Inga direkta recept men jag behöver nåt att gå tillbaka så jag bara kan titta igenom, hitta nåt o sen köra på det när inspirationen inte finns.

 

 

Fröknäcke med guacamole

 

Knaperstekt bacon med kokt broccoli

 

Mixad kokosmjölk, frysta hallon och banan

 

Kokosflingor, kokosolja och kakao

 

Paleomuffins

 

Chiapudding

 

Rawbollar med dadlar och nötter

 

Mugcake med kanel och äpplen

 

 

Fisk, wokgrönsaker med kokosmjölk och röd curry

 

Köttfärspanna i ugn

 

Omelett med tomat, spenat och skinka

 

Kokt broccoli med burkskinka

 

Räkor, avokado, kokt ägg och lite sallad

 

Köttfärssås och sallad

 

Köttfärsbiffar med mycket lök och kokosmjölk/kokosmjöl

 

Färsk korv med kokta rödbetor

 

Rotfruktssoppa med knaperstekta baconflingor

 

Tacokryddad kyckling med grönsaker, guacamole och stark salsa

 

Lax (men vad fasiken gör jag med den!?)

 

 

 

Jag har faktiskt inte bråttom med att få ordning, lägenheten är så pass stor kontra hur lite grejer jag har (slängde MASSOR när jag flyttade från förra lägenheten!) så jag blir inte störd av allt. Har packat upp alla kökskartonger nu och ska få ordning i köket. Upp ska köksklockan och en tavla sen skiter jag uppriktigt i köket tills vidare.

 

I sovrummet har jag nån äcklig typ av skrubb, ska göra ren den ordentligt och sen måla ALLT i en blank ljusgrå färg. Så jag kan börja använda den, blir nog städskåp av det. Just nu finns där ingen dörr, förra ägaren hade ett skynke för. Jag tror att jag ska försöka snickra ihop en enklare dörr. Det behöver inte vara mer komplicerat än två långa brädor med kortare brädor spikade tvärs over sen målade vita. Snygga stora svarta gångjärn modell lada och en hasp. För övrigt är jag fortfarande lite rådvill hur sovrummet ska vara. Funderar på att börja med en lite snabbare lösning än jag tänkt från början och bo in mig lite. Troligen ska ändå väggarna bli vita i slutänden med någon typ av fondtapet. Så börjar nog med att måla allt vitt, låter golvet vara som det är (svartmålat) och in med sängen. Kommer ändå inte ha så mycket mer möbler än så där inne eftersom det är så litet så det är ju ganska lättflyttat den dag jag hittar ett golv jag vill ha t.ex.

 

När det gäller vardagsrummet väntar jag bara på att soffan ska komma. Är lite orolig för att kombination modell rätt dyr ny soffa och liten valp med kliande tänder kommer bli jobbig. Emil är även anledningen till att ett mattköp får vänta, inge sugen på att lämna in matta på kemtvätt med jämna mellanrum innan han blivit rumsren. En annan lösning är iofs att göra iordning matta + soffa och skärma av halva vardagsrummet med kompostgaller tills han blivit äldre.

Alltså helt sjukt att man kan känna sån kärlek till en liten hund så fort. Jag känner liksom i hela kroppen hur glad och pirrig jag blir av det här. 

Men han kommer inte heta Kenny som jag hade bestämt innan, det blev Emil :) 

Vägde 70,3 i morse. Var det inte nu jag skulle vara nere på 65?! Tar tag i det direkt, paleo från idag som jag får bryta på julafton. 

Men allt är skit samma, nu går jag bara vidare :) 

Får nycklar till lägenheten idag. Shit, äntligen :)

Beslut angående valpen är taget, han är välkommen till kontoret och den 17 januari åker jag ner och hämtar honom :)

Jobbet går skitbra. Bättre gemenskap och mindre stress :)

Några personer i mitt liv får mig att må bra :) 

Fulaste tröjan ;)

Men. Att jag överhuvudtaget går och blir påverkad av fysisk smärta ser jag som positivt. Har mycket hellre ont i kroppen än mår dåligt i huvet. Och att jag ens är medveten om att det gör ont och reflekterar över det måste betyda att jag psykiskt mår helt okej just nu :) 

Ont i ena ögat har jag också. Har kliat sen igår kväll och när jag vaknade i morse hade det vätskat sig en massa under natten, så där så man får pilla bort massa hårt knaster från ögonfransarna. Red in i en del kvistar igår när jag red i mörkret, säkert nån som gått in i ögat lite. 

Men det är också skit samma. För jag sitter inte här med panik i huvet och tårar i ögonen. Jag sitter med ett ömt öga, en smärtande rygg och en härlig morgonfrilla :) 

En vecka från nu vet jag så mycket mer än jag gör idag. Jag har flyttat till min egna lägenhet, jag vet om mina kollegor anser att det är okej att jag skaffar hund och i så fall har jag även träffat min lilla valp. Jag har varit i Göteborg och träffat mina svenska jobbarkompisar, jag vet vilka arbetsuppgifter jag ska ta över från platschefen medans han är pappaledig. Shit, jag får panik. Jag klarar inte så här mycket på så kort tid. Jag klarar inte att hoppas på saker som kanske inte händer. Klarar inte besvikelse. 

 

Jag har insett att jag vill ha hund. Att det kommer vara bra för mig och att det verkligen är vad jag vill. Tyvärr är det för stressigt på jobbet för att få ett ordentligt beslut, det är ingen som har tid att hjälpa mig och jag pratar inte finska och har svårt att fråga gubbarna. Men jag måste få ett beslut den här veckan för på fredag åker jag till Göteborg på julfest med jobbet och där bor även uppfödaren. Så då kommer jag ju kunna träffa valpen. Har jag inte fått ett ja så vill jag inte träffa den för då kommer jag ju bara bli kär, det vet jag ju. Aja, inte stressa och inte överanalysera i förväg. Andas.

Den här morgonen har det varit ADD och Henke som tankarna gått till. Hur mycket saker kan gå fel och hur man reagerar i olika situationer. Att inte skylla på sin problematik för att kunna bete sig hur som helst. Att istället utgå från den och se lösningar och inte problem. Allt faller inte på plats direkt men det behöver det inte göra heller. Tålamod att lägga saker åt sidan och låta det ta tid. 

One Direction - Best Song Ever

I said can I take you home with me,
she said never in your wildest dreams.

 

Har faktiskt en fortsatt bra dag. Solen har skinit och jag tog en rast och slappnade av lite, kan det vara det kanske? :)  Får nog ta o börja med en ny rutin, skiner solen så ut från kontoret och njut av den. Köp lite mat och sitt och titta på vågorna nånstans. 

 

Idag blir den en sen kväll på jobbet, varför inte liksom. Jag har massor att göra, jag får in lite övertidsbetalt, jag slipper sitta hemma i ensamhet där jag troligen kommer bli rastlös och deppa ihop. Så nu kör vi reseplanering, fakturakontering och protokollskrivning innan jag åker härifrån. Sen så är det sjukt avslappnande just nu, vi är ju sex stycken på kontoret. Surveyorn sitter längst bort och är väldigt tyst av sig. Av oss andra fem så är det bara jag och en av arbetsledarna kvar och han är ute vid gjutningen. Så det är så jäkla skönt och rofullt här nu :) 

 

Hittade denna på Facebook förresten, jäkligt träffande: 

http://newsner.com/2014/10/20-saker-du-inte-far-glomma-om-du-alskar-nagon-som-har-add/ 

 

Läste precis igenom senaste dagarnas inlägg, det är fan inte mycket positivt just nu eller. Igår sket det sig helt till slut. Att ha så här mycket fritid när jag mår som jag gör funkar inte. Det positiva var dock att jag inte hetsåt, jag åkte och köpte nötter som dels är tillåtet i min diet och dels gör att jag blir mätt. Jag åkte bil i ett par timmar så nu vet jag vart Knutby ligger, lite obehagskänsla var det faktiskt att åka förbi kyrkan där. Jag hittade en jättemysig slingrande väg nånstans i skogen där jag insåg att jag ska leta på en ridskola eller ha medryttarhäst här nere. Jag och Oliver kommer inte komma framåt i ridningen tillsammans men jag kan komma vidare här. Det skulle nog ge mig mer energi och nånting att göra.

 

I morse när jag åkte till jobbet kändes det faktiskt bra. Inte rusande överlycklig men långt ifrån "vilja köra av vägen och dö"-känslan åtminstone. Jag har nu ganska lugna dagar. Site managern är nere i Göteborg vilket betyder att jag inte får så mycket nya uppgifter att göra, nu kan jag hinna med allt som stått på min lista länge. 

 

Så här ser det ut på siten där jag jobbar, idag är det gjutning av betongelement till nya kajen här i Kapellskär. 

 

 

 

 

 

Bara att inse och ta tjuren vid hornen; jag är deprimerad. Låg och orkeslös, allt känns bara meningslöst. Känner liksom ingen riktig glädje över saker som borde göra mig överlycklig. Skiter i om det är höstdepression, om det är det "vanliga" som kommer ibland eller om det är en försenad reaktion på allt som hände under tiden jag jobbade i Mora.

 

Försöker ta till vara på de få tillfällen jag känner mig glad eller upprymd, liksom hålla kvar den lilla känslan och suga på den. Att fokusera på vad som är dåligt gör bara att det negativa förstärks och min drar ner sig själv ännu mer.

 

Morgonens må-bra-känsla:

Det är 8 dagar kvar tills jag får nycklarna till min lägenhet. Sover där en natt, sen åker jag till Goteborg ett par dagar på julfest. MEN, när jag kommer tillbaka är jag ledig över hela julen. Så på söndagen ska jag göra julgodis och spela Wii, det är min braiga känsla som jag går och suger lite på. Gå och softa i pyjamas i MIN alldeles egna lägenhet och bara mysa hela dagen.

Den ene har inte ens hört av sig den här helgen o jag bara väntade på att den dagen skulle komma. Jag vet precis hur han tänker och jag hoppas han sköter sig iaf.

Den andre vill komma mig nära men backar så fort saker blir jobbigt och känsligt. Man kan inte bara ta det goda med mig, man måste faktiskt finnas där när jag mår dåligt också. Han ryker i morgon. 

Har ätit riktigt dåligt denna vecka, trodde vikten skulle vara skyhög nu. Tänkte att se det på vågen kanske skulle få mig till bantning åtminstone. Men så var det inte så farligt vilket iofs var skönt ;) Ska ändå gå tillbaka till paleo nu, tror den typen av mat skulle få mig att må bättre. Bra mat och lite mer rutiner. Det kan ju inte bli värre iaf.

Dagens vikt, under 65,5 till nästa helg?

Jag har sån panik och stress i kroppen nu. Skulle behöva slå på en säck och bara skrika. Låta tårar och frustration bara rinna av. Skakar liksom nu för att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Borde åka tillbaka till kontoret men det känns inte som ett alternativ förrän jag är lugnare. Vill åka hem till Gävle men vad ska jag göra där? Fortsätta vara frustrerad och inte ens kunna lösa det? Helst skulle jag vilja ha nåt lugnande att ta, eller nån jävla sömntablett och sova tills jag mår bra igen. Fast samtidigt är inte det här ett problem för att jag mår dåligt, så jag ska inte ta tabletter. Det är nån annan som tar ut all sin jävla ilska på omgivningen och det gör att jag mår dåligt. Jävla skit!!!

Det känns bara så sjukt långt bort. Att jobba borta i veckorna är bra för mig, det får mig att inse saker. All ensamtid gör att jag måste tänka, jag kan inte sysselsätta mig varenda minut här nere som jag gör hemma. Men det är in i helvete jobbigt!