MissTaxi

Idag har varit en förjävla kass dag, en riktig skitdag. Men jag kom åtminstone fram till några bra saker... Jag ska sluta stressa. Jag som inte är speciellt stressad stressar över saker jag inte kan påverka vilket ger en underliggande stress hela tiden. Sen ska jag ta tag i en annan sak, måste få till värdena i kroppen ordentligt. Inte nöja mig med läkare som inte lyssnar och inte bryr sig.

Vet faktiskt inte vad jag ska göra just nu för att vända det här. Hade jag inte varit magsäcksopererad hade jag hetsätit, hade jag varit alkis hade jag supit. Hade jag varit fjortis hade jag väl skurit mig i armarna. Så vad ska jag göra när jag bara är jag. Det är liksom panik blandat med ilska och maktlöshet som bara bubblar i kroppen. Ser ändå fram emot i morgon. Upp tidigt för att ha morgonfodring i stallet, gå runt och pyssla med hästarna. Vid 9 rider vi ut hela gänget på julaftonsritt och efter det blir det glögg :) Sen får vi se om jag hinner hem till mamma och pappa innan pappas sida av släkten åkt, skulle vara kul att träffa dem. Fast som det känns just nu hade jag nog allra helst hoppat över hela julen, bara åkt till stallet och sen hem och sovit resten av dagen.

Fortfarande inte kommit iväg till stallet. Måste plocka ihop mig själv och åka iväg snart, få lite frisk luft och mys med ponnyn. Försöker surfa runt och fastna i nåt så jag tänker på annat men idag är verkligen deppdag. Dessutom ringde chefen nyss, shit vad sur jag blir. Har varit ledig för mycket den här månaden och pratade med honom för länge sen om några pass jag ville ha nästa vecka för att få ihop timmar. Och ändå hade han lovat bort de till annan chaufför. Vilket gör att jag får ut ca en tusenlapp mindre i lön nästa månad än jag räknat med. Visste inte riktigt vad jag skulle säga heller, för orkeslös idag för att säga ifrån. Blir samtidigt så less på mig själv för att jag låter mig köras över bara så där. Om jag orkar ska jag ringa upp honom senare. Gör väl kanske ingen skillnad men just nu är jag bara så förbannad.

Jag har aldrig haft problem att hitta ny lägenhet. Enda gången är väl de senaste typ tre åren när jag velat ha en tvåa i mitt hus där jag bor nu, det är ju lite begränsat utbud eftersom det bara finns fyra stycken och de som bor där verkar aldrig flytta. Har senaste veckorna börjat leta en trea i stan eller på Brynäs. O det verkar fan lika omöjligt det! Vad är det här för jäkla överbefolkad stad? Skulle vilja flytta in i maj, så man är inflyttad och uppackad inför sommaren. Ha en schysst inflyttningsfest i värmen på balkongen =) Var till och med så desperat att jag gick in på Hemnet och kollade bostadsrätter idag, jag som verkligen inte vill köpa nåt egentligen. Tycker inte det är värt det när det gäller lägenhet, inte som priserna är idag och med den här världsekonomin. Kan det vara så att alla andra också tänker som jag, därför det inte finns några hyreslägenheter ;) Men iaf så fanns det fasiken inga bostadsrätter heller. Jag vill helst bo på norr så jag har nära till boulongern, stan och buss. Kan tänka mig söder eller början av Brynäs också så jag kan cykla till stallet.

Jag drömde i natt att han var här. Jag kunde verkligen klappa honom och känna pälsen mellan fingrarna. Det var en så himla verklig dröm, så jäkla sjukt. Lekte med honom på golvet i vardagsrummet och kliade honom på rumpan. Han var jättesmal, väldigt benig. Jobbig dröm, eller jobbigt att vakna rättare sagt. Jag vet fortfarande att jag gjorde rätt men shit vad jag saknar honom.

Hittade ett par bilder på honom från mamma och pappas stuga =)


Så har låg han oftast och sov =)


Och vaknade så här, med tungan utanför =)

Inte ett inlägg på typ en månad och nu flera på en gång, behöver skriva av mig så jag får ordning i huvet.

Insåg precis att jag inte kan lägga över ansvaret på nån annan. Det är helt enkelt jag som måste ta tag i problemet och gå vidare. Att det ska vara så jävla svårt då!

Jag är alldeles för svag för att klara det här. Men hur jag än gör så kommer jag må skit, antingen fortsätta och ständigt känna mig underlägsen och misslyckad eller lämna allt och ha ångest och panik.

Så vad ska jag välja egentligen, suck...

Önskar fortfarande att nåt ska hända, fast jag vet, VET ju att det inte kommer förändra nånting. Det skulle redan ha hänt för att ha gjort nån skillnad.

O vad fan ska jag göra nu, vänta? Gå vidare? Det senare så klart! Tillbaka till att det är så förbannat jävla svårt då. Skit, skit, SKIT!!!

Jepp, väntar på att nåt ska hända. Nåt som förändrar allt som gått fel. Är nog egentligen bara en stor idiot som inte gett upp och fortfarande hoppas. Att det ska vara så jävla svårt att bara inse, helvetes förbannade skit.

Vill vrida tillbaka klockan och känna den lycka jag känt de senaste veckorna.

Måste försöka fokusera på det som är bra. Jobbet är bra. Fritiden är bra. Där får fokuset ligga! Jobba arslet av mig och tjäna pengar, spendera övrig tid i stallet med Oliver. Förhoppningsvis inte få nån tid över till ältande av annat.

Bra början, sitter hemma med feber och förkylning och tänker på allt det jag borde glömma.

Fokus...

Oliver fick en ny sadel i lördags. Var iväg på sadelutprovning nere på Mustang utanför Uppsala, skulle absolut inte köpa en ny sadel utan bara få utprovat vilka modeller jag kunde leta efter på Blocket. Tycker egentligen inte att det är värt att köpa en sprillans ny som tappar några tusenlappar i värde direkt man kliver utanför dörrarna. Med en häst dessutom som jag inte ens vet om han håller ihop i benen över vintern. Aja, klev ändå ut med en sprillans ny Globus Esperanza under armen ;)  Och hamnade 10.500:- minus på kreditkortet. Men då ligger sadeln perfekt! Omstoppad för att passa Oliver. Dessutom kan jag lämna tillbaka den med några hundringars avdrag för slitage och byta till en annan om den inte skulle passa om nån månad. Vilket jag kanske gör till och med och byter till en annan jag provade, satt hur skönt som helst i den! Kunde till och med sitta ner i galoppen ordentligt, helt underbar. Meeen den var 7.000:- dyrare, dvs. 17.500:-. Kan inte ens fatta att jag funderar på att lägga till och köpa den istället, men så är det. Sååå skön var den! Det är ändå en sadel jag rider i varje dag. Ska ner igen efter tre månader på efterkontroll, då har jag ridit i Globusen under de månaderna och har full koll på hur den ligger och hur jag sitter i den. Ska prova den andra då och känna skillnaden, blir jag gråtfärdig då också över hur bekvämt och perfekt jag sitter så är det nog värt några extra tusenlappar ;)

Det här livet suger!

Nu vill jag att allt ska stanna igen, allt ska stå helt still här hemma medans jag åker iväg till nån öde strand och bara solar, badar och tänker hela dagarna. Så vet jag vilket beslut jag ska ta när jag kommer hem igen.

Nu är det inte som jag vill att det ska vara. Bara fel saker sagda och gjorda, tänk om man bara kunde få vissa människor att förstå att allt de säger bara får motsatt effekt. Att få dem att våga göra rätt. Eller så är det bara att inse att viljan inte finns där, och varför ska jag då kämpa överhuvudtaget?