Det är snabba puckar i hockey
Såå mycket livsfunderingar nu. När jag är ensam i huset, solen är värmande och jag sätter mig på altanen med en kopp kaffe och tittar på mina fridfullt betande hästar. Då är ALLT värt det. Sömnbristen, stressen, bråken, ensamheten... Har jag tur lyckas jag få nån sån stund varje vecka, har jag otur så ingen alls. Vilket i slutänden gör att det inte är värt all pendlingstid, stress över att vara otillräcklig och ändå inte få tillräckligt med tid till sömn. Sömnbristen ja; nytt jobb sen ca en månad tillbaka och har svårt att hålla mig vaken på mötena. Är grinig och energilös när jag kommer hem från jobbet. Dåligt samvete för att jag inte hinner med båda hästarna.
Allt ihoptaget: jag är stressad över det mesta i mitt liv och mår inte bra.
Såå. En månad sen jag lämnade över nycklarna till lägenheten i Gävle, två månader sen hästarna flyttade hit men ändå fem månader sen vi bestämde oss för huset. Mycket hinner hända och ändras på fem månader. Jag försöker hitta styrka att lämna detta och gå vidare. När man insett att det inte fungerar finns det ju egentligen ingen anledning att dra ut på det.
