MissTaxi

Fick ett meddelande i morse att jag borde lyssna på denna låt av Lenny Kravitz.

 

"Again"

Kom på det igår, det ordet definierar jäkligt bra hur jag känner nu. Jobb/karriär, awesome! Men resten, nja...

 

Vill jag bo där jag bor? Nja. Orkar jag flytta? Nja.

 

Vill jag vara singel? Nja. Vill jag vara i ett förhållande? Nja.

 

Hästen. Klart jag vill behålla honom, men det tar emot varje gång jag åker till stallet. Har varit för mycket tjafs och krångel för länge för att jag ska kunna åka dit och bara vara, få energi istället för tvärtom som det är nu. Ska dit i helgen och fixa ordning lite saker så jag kan släppa en bit åtminstone. Har funderat på att flytta honom men jag hoppas och tror att det snart ska vara löst där han står nu. En flytt skulle nog inte göra nånting bättre heller. Själva Oliver älskar jag dock och jag får ett litet lyckorus när jag kommer hem på helgerna och ser honom.

 

 

Påbörjat denna idag, blommorna sen innan men döskallen gjordes idag. Nästa sittning om två veckor och då blir skallen klar med fjärilar på. Kanske vi påbörjar hornen då också.

Började dagen med fettkaffe och morgonfodring i stallet, tog en sväng med bilen och slappnade av efteråt. Nu har jag varit hemma en stund och faktiskt bakat LCHF-frallor. Har inte ätit bröd på runt en månad, nästan så ja glömt bort hur det smakar. Var beredd på att dessa skulle vara en jäkligt blek kopia men sjukt goda!!! Liksom för goda. Detta får jag inte göra oftare än söndagar! O jag måste göra halva receptet nästa gång. Sju frallor och nu är det bara två kvar :P 

 

Nu blir det powernap och sen stallhäng igen, ta en barbackatur med sagoponnyn :)

 

 

Recept: www.lchfgourmet.se/baka-med-lchf/lchf-brod/lchf-ostfralla/

Läkaren ringde idag, inget av mina avföringsprov från förra veckan visade några spår av blod, vilken jäkla lättnad det var :)  Då vet jag iaf att det inte är något som försvinner. 

Har varit rätt skönt trött på kvällarna den här veckan, jobbat heltid vilket jag orkat med. Hetsätit lite på kvällarna vilket kan ha varit en orsak till viktuppgången. Måste få bort kvällsätandet helt, inte dricka så mycket te heller. 

Bad nu och så fort solen gått ner åker jag till stallet. Linus får sitta i bilen när jag rider :) 

Idag har jag känt mig inspirerad och nöjd med mig själv, glad och initiativrik. Så nu är det faktiskt på väg åt rätt håll, jag är piggare :)

 

Jobbat en hel dag, 8 timmar. Klarade både av att koncentrera mig och fokusera, och att vara problemlösande. Tog en sväng ute på projektet och kollade in piren, var gäspig och trött efteråt men återhämtade mig inom en kvart. Tidigare har ett besök ute på siten betytt halvt medvetslös i några timmar efteråt.

 

Efter jobbet blev det valpkurs med lillskrutten i två timmar, jag var till och med social där.

 

Så jag är skitglad, det går fanemej framåt! :)

Var i stallet igår och Anna behandlade Oliver, jättetrött men rastlös efter. Började titta på True Detective. Såg hela avsnittet, gick och lagade mat. Började kolla på avsnitt 2 men insåg att jag inte förstod nåt. Började om och såg hela första igen. Gjorde samma sak en gång till lite senare. Ska jag fortsätta kolla den serien så vet jag att jag måste se första igen för att hänga med. Vilket är sjukt för jag tyckte att det var bra! 

ADD, no shit 😒

Fast va fan, nu kör vi :P Undantag för det jag har i kyl och frys just nu, men får icke köpa nya mejeriprodukter! 

Funderade en hel del igår på hur jag uppfattar saker och hur andra gör det. Hur andra uppfattar mig snarare. Jag tar för givet att folk ska förstår hur jag tänker även fast jag gör och säger i princip tvärtom, att alla ändå ska förstå att det inte är så jag menar. Men det är ju klart ingen normal människa gör. Han som är som mig förstår. Vi är lika speedade i huvet båda två och ligger på samma nivå.

 

Där kommer nästa insikt, är jag speedad i huvet för att jag hela tiden fyller på med nya saker att göra vilket ger mer tankar åt olika håll? Ska jag tvinga mig själv att ta det lugnt och se om huvet lugnar ned sig?

 

Jag gillar när saker skiter sig, kanske inte just i stunden men efteråt. För att jag får nåt att jobba med. Ofta är man missnöjd med något hos sig själv och det ligger och gnager lite halvt i det undermedvetna. Sen händer nåt som får en att vakna till och INSE (tack superbesserwissern!).

 

Eftersom jag är målinriktad som fan när det gäller vissa saker så kan jag ju inte fundera utan att göra nåt åt det. So here it goes:

• Jag ska vara tydligare och inte anta saker
• Jag ska sluta dejta
• Jag ska sluta tycka synd om mig själv
• Jag ska ta mig i kragen och ta jobbet på allvar igen
• Jag ska ge hunden mat så jag kan rasta honom så jag kan åka till labbet och lämna bajsprover

Natti natti! 

Faktiskt, det tände till i några sekunder i morse på vägen till kontoret. Även nu känner jag mig stark, skärpt och faktiskt glad. Det var verkligen ett tag sen sist, ett tag sen jag hade den här positiva, skärpta "tankar i 190"-känslan :)  Det kommer garanterat dippa ner om en stund, det gör det ju till och med när jag mår bra. Men bara att jag känner det tillfälligt känns som ett jäkla steg i rätt riktning!

 

Bestämde mig igår också för att börja jobba heltid snart igen, kanske redan på måndag. Det här funkar inte ekonomiskt och det funkar inte ur jobbsynpunkt. Blodvärdet jag tog i måndags visade dessutom 132, jämfört med 93 som lägst i somras. Jag BLIR bättre! Att jag inte är helt bra än trodde läkaren berodde på att järndepån fortfarande är låg och att B12-värdet inte hunnit gå upp än. Får se hur helgen känns, väntar nu också på att försäkringskassan ringer upp så jag får höra vad de säger om det. Är sjukskriven 50% en vecka till egentligen...

 

 

Sovstil på corgin i bilen tidigare idag, helskön :) 

Så nu sitter jag i soffan och gör hjärndöda saker för o släppa allt; kollar Paradise hotel, målar naglarna och dricker te. Med min lilla corgi i knät ❤

Var ut på Helt Enkelt, var på svartklubb. Fick vara bartender på samma svartklubb.

Läkarbesök och blodvärdet är på 132, jippie! Men varför är jag då så jävla trött?! 

Nu ska jag däcka.

Arbetsområdet i Kapellskär:

Och fortfarande den där självklara känslan, känner honom inte men det känns bara så hemma och rätt på nå sätt. Inte rätt som att han är den jag ska gifta mig med, men vi bara connectar liksom. 

På måndag blir det jobb igen, läkarbesök 10:30 och förhoppningsvis fortsatt sjukskrivning på 50% efter det. Har faktiskt funderat på om jag borde vara sjukskriven på heltid en vecka till, börjar få lite avslappning i kroppen och orkar tänka nu. Orkar vara social när jag träffar folk och faktiskt reflektera över vad det är dom säger. Men det kommer kännas för hårt i plånboken. Jobbar jag 50% kan jag ändå ta det hyfsat lugnt, måste bara se till att få saker att göra där nere så det inte blir rastlöshet och stress istället.

 

Nu är Linus vaccinerad också, wohoo! Nån vecka till och vi kan börja socialisera på riktigt med andra hundar :)

 

Är nu inne på min tionde rena dag med bra mat, på den tiden har jag gått ner 5 kg. Kanske ska poängtera att jag faktiskt inte svälter mig, för jag tvingar ändå i mig mat eftersom jag måste. En sån viktminskning på så kort tid både syns och känns, och det är en skön känsla att se sig i spegeln och se smal ut igen! Hatar min kropp som kan gå upp mycket på kort tid men älskar att den kan släppa vikt på samma korta tid. Ska bli intressant att se vad det slutar på nu när jag faktiskt inte är så fokuserad på viktminskning utan snarare på att må bra. 

Kaffe och nya IKEA-katalogen, lagom morgonaktivitet :) 



Killen jag träffade igår kväll funderar jag lite på. Vi började prata via en dejtingsida redan för ett år sen men kom ihop oss om ett par saker och slutade skriva innan vi setts. Vilket jag tyckte då var jättesynd! Vissa människor klickar man bara med på en gång och han var en sån, vissa gillar man som fan men måste anstränga sig när man umgås. Men i alla fall. Igår sågs vi och han var precis lika lätt att prata med i verkligheten. Honom vill jag ha kvar i mitt liv, jag bara får den känslan att han är speciell på nåt sätt. Vi behöver inte bli kära och skaffa barn liksom, men som kompis åtminstone.

O han var riktigt skön att hänga med, precis som jag trodde :)