MissTaxi

Men Emil, min lilla Emil. Den saknaden går inte att slå bort, det är så otroligt tomt. Jag vet att det var rätt beslut, jag VET det. O jag mådde så dåligt innan med alla tankar hit och dit och ville få det gjort. Men ändå, hade jag vetat hur smärtsamt det skulle kännas utan honom hade jag nog väntat till slutet på semestern. Tagit vara på sista dagarna bättre. Jag saknar honom så sjukt mycket. Exakt två dygn sen nu som vi satt på golvet och mös för sista gången. Klappade hans stora öron och drog fingrarna genom hans päls. Skulle klippt en liten hårtest från hans svans som minne innan vi åkte till veterinären men det vägrade han helt så det blev inget. 

Var med Lotta på marknad igår och fick en bild av henne på Emil från när hon träffade honom första gången. Så jäkla liten, så jäkla söt.

 

Emil har ingen grav, jag åkte och köpte en blomma att ha i köksfönstret som får representera honom. Ville ha blått för det kändes som Emil. Själva blomman dör nog men får använda krukan som minne och byta ut mot nya blommor. 

Sista morgonmyset, innan vi åkte till veterinären i morse.

Två veckor fick vi ihop innan jag märkte att nåt var fel. Sen dröjde det ytterligare nån månad innan jag tog tag i det, ville inte tro att det var så farligt. Valpar kan väl få växtvärk? 

Nu ligger jag här i sängen bredvid min kille som hunnit bli 7 månader och 4 dagar. Och om 9 timmar ska han avlivas. 

Det känns så jävla fel och så sjukt orättvist, och jag vill INTE! 

Emil somnar in i morgon. Jag vill ha grannen här med mig, få tröst och närhet. Men det går inte eftersom han jobbar 20 mil härifrån och dessutom åker hem till Finland i morgon kväll. Så nära att säga åt honom att vi skiter i det här nu, jag orkar inte. Samtidigt är det ju bara honom jag vill ha och i så fall får jag ingenting :(

Avlivning bokad för Emil på fredag kl 8. Kan inte fatta att det är där vi är nu, det var ju inte så här det skulle bli. 

Alltså, jag har sagt så länge nu att jag bara vill att det ska sluta hända saker. Jag vill få andrum där jag kan slappna av utan att lägga energi på att lösa saker. Tack vare att livet faktiskt innehållet en del positiva saker senaste tiden så känns det ändå lättare men varför i helvete kan jag inte bara få ta det lugnt?!?

 

Igår fick jag veta att jag kanske inte har en stallplats till hösten. Stall finns det absolut många av men med min häst krävs det dels lösdrift eftersom han har en kronisk ledsjukdom och behöver röra sig dygnet runt. Det krävs att han som valack får står där, att det inte är fri tillgång eftersom han blir så ohyggligt fet. Hoppsan, där tog visst alla alternativ slut.

 

Rejält deppad igår. Jag vet att jag löser det, det är ju det jag är grym på. I värsta fall får jag väl arrendera mark och fixa en jävla lösdrift själv. Men jag trivs ju där vi står nu, jag vill ju ha det så. Skit.

Kommer förhoppningsvis ha en jättemysig midsommar, grannen hänger på till Rättvik. Ändå längtar jag tills den närmaste veckan är över och jag kan gå vidare. 

... man tror att man inte kommer behöva hålla...

Pizza och ett par avsnitt av Vikings, sen blir det sova. 

Red min första sommarritt idag, barfota och barbacka en varm sommarkväll :) 

Nu har det gått så mycket tid med velande fram och tillbaka. Insikter borde komma. 

Semester från midsommar och tre veckor framåt, om jag velar lika mycket när jag haft den tiden att tänka är det inte värt det. 

Dels utvecklings- och lönesamtal med min finska chef och dels genomgång av ekonomisystem inför sommaren då vår ansvarige tar semester och jag ska göra en del av jobbet med fakturor.

 

Samtalet med Jarmo gick bra, får en löneökning på 3% vilket väl är okej med tanke på att jag fick en ökning på ca 14% i höstas när jag kom tillbaka. Det roligaste var dock att vi pratade kommande projekt, att han vill ha mig med på de större som vi hoppas få framöver. Kommer även få gå kurser, både interna och externa.

 

Igår fick jag ett litet uppvaknande, man ska inte ta saker för givet. För tre år sen var jag taxichaffis, idag sitter jag med egen firmanbil och åker till Gbg på möte med en chef från Finland. Vad fan hände liksom?! :D

 

En av pauserna på väg hem igår.

 

 

Senaste veckorna har ju inte varit bra. Har haft två bra dagar nu men känner mig ändå uppsvullen. But guess what. I morse, 64,9 kg!!! Vad fan hände liksom?! :D

Igår var både en bra och dålig dag, senaste veckan har liksom varit så jävla dålig på många sätt och igår stannade det till lite. Samma idag. Huvet står hyfsat still och jag kan slappna av och faktiskt fundera på det som är viktigt utan att tankarna går på sjuttielva andra saker samtidigt. Jag kunde dessutom jobba igår och fokusera på rätt saker samtidigt som jag var avslappnad och kunde skämta och jävlas med kollegorna.

 

En insikt. Jag behöver social kontakt, avslappnat med folk jag kan vara mig själv med. Vilket i sig är ett svårt läge, jag är ju inte en sån person ens med de jag har närmast. Men ibland är jag liksom bara nollställd i huvet (som igår) och då funkar det. En fundering är då om jag är så här för att jag (troligen) har ADD eller är jag så här för att jag är jag. Hur mycket av alla mina problem och begränsningar kan medicineras bort?

 

Läste lite igår om hur man kan påverka ADD/ADHD med sin kost. Inte äta kolhydrater verkar många vara överens om, inte långsamma heller för nånstans bildar det socker som gör att hjärnan blir ännu mer aktiv. Känns logiskt. Även att äta paleo och inte få i sig onaturliga ämnen som triggar fel hormoner, känns också logiskt. Inte heller äta sötningsmedel. Känns logiskt men jobbigt ;)  Dricker mycket smaksatt vatten, alltså de superkoncentrerade småflaskorna man häller i nån droppe av så det smakar svag saft. Dricker även minst en lightläsk om dagen. Det är liksom min belöning på nåt sätt. Får inte äta godis men kan iaf ta en Pepsi max på vägen hem liksom. Igår blev det dock ingen alls, inte heller nån saft. Frukt är ju inte så jäkla lchf men har ändå ätit nån enstaka ur fruktkorgen på jobbet. Jordgubbar och hallon äter ja också en del av, satte gränsen vid att tillåta obegränsat med bär för att det innehåller mindre socker än frukt. Men nu tänker jag prova att ta bort alla sötningsmedel, all frukt och bär. Kan bli intressant att se om det gör nån skillnad, om huvet håller sig lugnare.

Should.

Would.

Will?

Mående okej

Hyfsat lugn, åtminstone inte panikslagen

Kunde stå i solen och njuta värmen, 15 grader idag men full storm. Kunde le och kunde ta tag i jobbet. 

Måste gått upp massor av kilon senaste dagarna, äter mängder även om det är hyfsat LCHF. Just nu har jag ätit ketobollar och är inte hungrig men funderar ändå på att röra ihop en omelett. Vadå störd... 

Suttit på bryggan idag, i solen :) 

O nu orkar jag inte längre, mailade jobbet och skrev att jag inte åker dit efteråt. Hoppas att jag har ny kämpaglöd i morgon men just nu orkar jag inget alls. Ringde halvhysterisk till hälsocentralen nyss och bad om en läkartid. Har alltid tack nej till lyckopiller men nu behöver jag nåt ångestdämpande. Nåt som bara lugnar ner huvet så jag får slappna av och inte tänka.

Har funderat massa tidigare på om jag är på väg att bli utbränd och senaste veckorna har jag varit nära att ringa hälsocentralen flera gånger. Men nu tog det stopp, jag vill inte ha fler motgångar och jag klarar det verkligen inte. Allt bara byggs på och läggs på hög, och den jäkla högen gör det svårt att andas och se framåt. 

Kan det liksom bara sluta hända saker nån gång, kan inte livet bara stanna upp och ge mig andrum och tid till återhämtning.