Det blir faktiskt bättre
Jag har senaste dagarna börjat känna tacksamhet och lättnad över allt som hänt. Vad hade hänt om jag inte fått reda på allt så abrupt? Om det hade kommit i tillräckligt små portioner för att han skulle kunna fortsätta ludda in allt i lögner och fina ord. Jag tror inte jag hade förstått det för jag ville inte.
Nuvarande jag börjat gå vidare och skapa mitt nya liv, så som jag vill ha det. Har kommit till en del insikter och det börjar verkligen kännas bra :)
Söndag
Tog en riktig slappardag igår, orkade inte bry mig alls om nånting. Men idag mår jag istället mycket bättre med tålamod och lugn i huvet. Kanske inte helt är tillbaks men jag är på väg dit. Har löst sig lite med både hund och häst och det känns skönt.
Det kommer aldrig mer vara vi
Det kommer vara bara jag.
Hur ska man nånsin kunna lita på nån när man spenderat senaste året med att bli itutad en massa lögner...
Hur ska man nånsin kunna må bra i sig själv när man fått höra hur fel man är, att det är dags att läggas in på psyk. När lögner om en själv blir till sanningar, när den inre självkänslan brutits ner och kvar finns bara hans ord.
Var jag bara ett projekt för honom, nån kaxig och självsäker brud som han gav sig fan på att knäcka. Grattis, du lyckades.
Smal igen
Äntligen! -8 kg senaste två veckorna, inget ont som inte för något gott med sig ;)
Under 69 kg och det var fasiken ett bra tag sen. Nu tycker jag själv att jag räknas som smal :)
Annars då. Insett att jag inte är glad, inte nån gång. Ler och skrattar men jag känner aldrig nån glädje. Har inte gjort på länge, som ett lock på. Vet att jag skrivit liknande förut och hur länge ska man ha det så? Måste fundera ut rent konkret vad som får mig att skratta på riktigt, vad som gör mig glad inifrån och ut.
