MissTaxi

Det här är så frustrerande, jag blir inte frisk. Har nu varit sjuk sen i onsdags och hemma från jobbet fre-lör-sön. Har haft lediga dagar de övriga. Tidigare har jag varit helt övertygad om att jag är på väg att bli frisk, i torsdags åkte jag hem till Lotta o såg på film sent på kvällen. Kan ju lika gärna sitta där och vara sjuk som att sitta hemma. I fredags var jag riktigt dålig på förmiddagen men tog mig iväg till Lotta igen för lite prat, film och godis. DÅ borde jag nog inte ha kört bil. Var alldeles för ofokuserad och hade inte helt koll på vad som hände runt omkring mig. När jag åkte hem på kvällen var jag dock jättepigg! Hade så klart ont i halsen och va lite hes, men ändå, jag var PIGG! Kändes jättebra för jag ville verkligen jobba på lördagen. Sen vaknade jag på lördag förmiddag, jättehes. Kände mig helt febrig och dålig igen. Så sjukanmälde mig! Micke kom och hämtade mig på lördag kväll och var ut en sväng med bilen, orkade knappt med det. Fan! Men klarar inte att bara sitta inne, känner mig lite piggare när jag kommer ut i friska luften. Så på söndag, kass igen. Orkade inte hålla mig vaken hela dan. Micke kom förbi och hämtade upp mig, åkte till apoteket och sen köpte mat. Sen hem, sov ett tag. Åkte förbi Lotta ett tag på kvällen och fick kladdkaka o grädde, riktigt gott. Idag e de kasst igen. Gick upp vid tio, ut med hunden sen hem och åt sen somnade. Vaknade vid halv fyra när Lotta ringde. Jag e helt slut idag och anstränger mig verkligen för att hålla mig vaken men vill hela tiden tillbaka till sängen, min underbara säng.
Tidigare dagar har jag varit så positiv, hela tiden trott att nu, nu börjar det gå åt rätt håll och därför varit iväg. Idag har jag inget hopp alls. Allt känns bara skit! Dessutom lär jag bestämma mig för om jag ska jobba i morgon. Vet ju att jag borde vara hemma en dag till men jag vill inte. Jag vill träffa folk, få prata av mig, lyssna på musik i bilen, träffa kollegorna. Men HUR ska jag orka?

Tror jag sitter här med svininfluensan :(   Har ju varit sjuk den här veckan och var helt säker på att det kom från i måndags, låg och sov på station i sovrummet där det står en massa rengöringsmedel som jag är allergisk mot. Får alltid reaktion mot de, blir jättesvullen i halsen upp mot näsan och kan få feber och bli förkyld om det är riktigt illa. Den här gången kändes det som det brukar bli i början men nu har halsontet spridit sig neråt och det gör det inte när jag är allergisk. Är nu jättehes och har feber. Alldeles fuktiga ögon och det rinner tårar lite då o då, ont i kroppen och i morse kunde jag inte ens öppna ena ögat. Hade geggat igen helt! O det känns verkligen skit! Var ju pigg igår kväll, alltså riktigt pigg och såg fram emot att jobba idag. Var ledig ons-tors och sjukskriven igår och jag blir så otroligt rastlös av att inte få vara ute och träffa folk. Det här är ren pina att tvingas sitta inne!
Förhoppningsvis är jag bättre i morgon så jag kan jobba då iaf, annars blir det inte förrän på tisdag eftersom jag är ledig på måndag.
Dessutom, jag hade tänkt vaccinera mig mot svininfluensan. Ska jag göra det nu? Jag vet ju inte helt 100 att det är den jag har, bara att alla symptom stämmer. O sjukhuset får man ju bara komma till om man får jättehög feber eller svårt att andas. Så långt hoppas jag verkligen inte att det går, men iofs, då vet jag ju iaf =P

Btw, SMULPAJ! Jag e så jävla förbannad!

Elin?

Eller allergisk heter det ju. Jobbade massa nätter i vintras och det var då det började. Jag låg och sov i konferensrummet/sovrummet på jobbet. Det står två sängar där inne plus ett stort bord och en whiteboardtavla. Chaufförer brukar även ställa in sina rengöringsgrejer till bilarna där. Iaf så fick jag hela tiden ont i halsen, fast inte som vanligt utan typ väldigt svullen och täppt uppåt näsan. Ibland bröt det ut till en riktig förkylning och ibland stannade det vid lite halsont bara. Började inse att det blev så efter att jag sovit där inne, på slutet kom det dessutom direkt jag la mig, började klia i halsen. Kom iaf fram till att det måste vara nåt av medlen, blir även likadan när jag känner klorinlukt men har inga problem att bada i klorerade pooler.
Så i måndags var jag sjukt sliten efter helgen så gick och la mig och sov på lunchen. Kände direkt att det började klia men va ngt för trött för o bry mig. Dumma jag! Så nu sitter jag här med förkylning, huvet känns jättetjockt och är svullen upp i halsen. Har inte feber men är lika fumlig och puckad som om jag hade haft det. Huvudvärken kommer och går dessutom. Så idag är jag hemma från jobbet, hatar att vara sjukskriven och just nu har jag inte råd heller egentligen.

Ska försöka ta mig till Lotta sen som också är sjuk idag. Sitter hellre hos henne och slappar och pratar än själv här hemma. Ska försöka köpa med mig sushi också. Och så är jag grymt sugen på kaffe, en stor latte från Wayne's skulle inte sitta helt fel. Försökte göra latte själv igår men är alldeles för yr för de just nu. Först spillde jag ut en massa kaffe över hela spisen och golvet, sen kokade mjölken över, sen när väl kaffet var klart spillde jag ut det också.

Finns en massa roligt jag skulle vilja skriva men inte kan, har ingen aning om vilka som faktiskt går in här och läser.

Förresten, hade det jättemysigt på den superseriösa dejten i onsdags. Hanna bjöd på middag först, kålpudding som jag älskar men abslut inte kan få till själv. Sen blev det bio med hennes föräldrar. Såg nya Beckfilmen men den var kanske ingen höjdare. Grymt snyggt filmad, i biljakten satt man som klistrad. Lika i början. Men alladeles för lite av Gunvald, Beck och de andra karaktärerna man vill känner igen.

Nu ska jag smula ner mig i sängen igen ;)

Insåg nyss att det fortfarande inte går en dag utan att jag tänker på Johnny. Just nu är jag i en period där jag tänker på honom lite från och till hela tiden. Det har gått två år sen jag kom ifrån honom och ändå så påverkar han mig fortfarande! Jag kan inte förstå att jag låter honom påverka mig, varför kan jag inte bara komma över det och gå vidare. Vet inte om jag är mest förbannad på honom för att han behandlade mig som han gjorde eller på mig själv för att jag tillät honom göra det. Jag hade inte behövt må så här dåligt, jag hade kunnat dra mig ur och sluppit ett helvete. Redan efter att vi varit tillsammans i två dagar gjorde jag slut, hur fan kunde jag då stå ut i över två till!?! Jag visste ju från början att jag inte ville, jag var inte kär, jag tyckte inte att han var snygg och han fick mig att må dåligt. Men jag var så svag då, hade så dålig självkänsla och var så osäker. Han sa att jag var snygg, gullig, smart, allt det där jag så gärna ville höra, han fick mig att må så bra emellanåt. Sen tryckte han ner mig igen. Och igen. Han hade så höga tankar om sig själv, han är perfekt, han behandlar alltid alla andra som han vill bli behandlad själv, han är otroligt smart (det stämmer iaf). Jag gick på dom lögnerna, jag var så naiv och trodde allt han sa. Blev det diskussion om något så hade jag så klart fel och han rätt eftersom han var perfekt och det visste ju vi båda att jag knappast var. Jag har suttit och bett om ursäkt så många gånger för saker jag inte ens gjort. Saker som bara blivit fel utan att nån kunnat göra nåt men det var ju så klart mitt fel! Jag stressade upp honom, jag jävlades med honom. O be om ursäkt till Johnny, det är inte bara att säga förlåt och gå vidare. Man ska förstå honom, förstå varför han blev så sårad över att jag betett mig illa. Jävligt svårt när man inte ens gjort nåt fel att rada upp vad man gjort fel för att det inte ska hända igen. Ibland blev han nöjd när jag bett om ursäkt så länge att jag inte visste vad jag skulle göra längre och bröt ihop. Grät jag var det ett bevis för att jag verkligen ångrade det jag gjort och att jag förstått hur illa jag gjort honom. Ibland räckte inte ens det. Vissa gånger har jag legat och gråtit och hyperventilerat för att jag inte vetat vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur många gånger jag gjort slut för att jag inte orkat mer. Jag borde verkligen ha gått då, varför gjorde jag inte det!?! För att jag inte klarade det så klart. Han blev så himla kall och elak då och jag visste att om jag gick tillbaka så skulle han bli gullig igen. För ett litet tag iaf. Min hund Nicco tyckte väldigt mycket om honom, för att han gav honom massa godis. Det använde han de gånger jag stormade iväg, att Nicco hellre var med honom än följde med mig, inte ens min hund ville vara med mig.
Jag kan nog inte förklara vilket helvete det var att vara tillsammans med honom, det behöver jag inte heller, behöver skriva av mig. Hoppas på att det jag får ur mig nu stannar ute. Jag behöver inte älta det här nå mer, två år, han har förstört fyra år av mitt liv!
Vi bodde ju nere i Bollebygd (ligger mellan Göteborg och Borås) under andra året av vårat förhållande. Jag ville inte flytta ner men Johnny hade ett år kvar i skolan där nere och jag sökte in till Högskolan i Borås och pluggade ekonomi. Vi hade otroligt många diskussioner, jag försökte stå på mig. Jag la mig inte alltid på en gång när han blev förbannad. Försökte få honom att förstå saker ur min synvinkel, i efterhand lär jag ju inse att det var helt lönlöst. I Johnnys värld finns bara Johnny som alltid gör/har rätt och en massa bifigurer som jävlas med honom. Ett av mina argument var iaf att jag flyttat ner dit för hans skull. Men det hade jag ju så klart inte gjort, jag hade ju flyttat ner för min egen skull, för att få vara med honom. Allt jag sa vände han på så han fick rätt. Har några exempel på hur störd han var om man inte blandar in mig. En gång hade jag lagat mat och till det hade vi oliver med kärnor i. Jag la då kärnorna på tallriken men det fick jag inte för honom för då såg det så äckligt ut, la dem då i en lite skål men det funkade inte heller för då kunde de tydligen hoppa upp så jag fick lägga en liten tallrik över skålen. Man fick absolut inte fisa eller ens nämna att man bajsat. Johnny bajsar inte heller, konstigt... Man fick inte blanda saker som typ creme fraiche i burken, det var äckligt. Fan, jag kommer inte på nå mer, det här har jag tydligen lyckats glömma, han hade jättemånga såna små egenheter.
En gång när vi skulle åka upp till Gävle körde jag. Jag körde iofs typ alltid, inte för att jag ville utan för att Johnny inte orkade. Körde till och med hela vägen ner från Gävle när jag var nyopererad, det är en resa på 6,5 timmar. Kommer inte ihåg helt 100 men gissar på att argumentet då var att han ju hade kommit upp för min skull, för att hämta mig efter operationen så det var ju bara rätt att jag fick köra hem. Appropå det, nu kom jag på en annan grej. Jag ringde honom från uppvaket när jag hade opererats för att berätta att jag levde och var vaken typ. Svaret jag fick var att jag skulle ringa senare för han var så irriterad på sin syster som han hade nån diskussion med. Han brydde sig inte mer än så. Låg alltså på uppvaket nere på Ersta sjukhus i Stockholm, alldeles ensam, har jätteont, är lite snurrig efter narkosen och min sambo vill inte ens prata med mig, inte ens höra hur det gått. Ringde även min mamma senare och hon hade tydligen börjat gråta på jobbet för att jag lät så svag och hon blev orolig, o min mamma är inte den som gråter öppet eller oroar sig speciellt mycket. Fy fan vad arg jag blir när jag tänker på sånt här.
Tillbaka till den gången vi skulle köra från Gbg till Gävle, vi skulle även åka förbi Norrköping och lämna en nyckel så resan tog ännu längre tid än vanligt. Redan när vi åkt ca fem mil började han klaga på mig. Jag hade inte hållt 3-sekundersregeln till bilen framför. Jag blev lite irriterad men höll den jävla regeln ett tag tills jag glömde bort det igen. Då påpekar han det igen och jag argumenterar lite emot för att det är ändå jag som kör bilen och om det är så noga så kan väl han köra. Så klart han inte gör det, då har han ju inget att klaga på längre. Sen får jag sitta och be om ursäkt ända till Norrköping över att jag inte kommit ihåg 3-sekundersregeln som är så otroligt viktig för att han ska känna sig trygg att åka med mig. Dessutom är det ju hans bil som jag skulle förstöra OM vi krockade så jag måste ju även ta hänsyn till honom där. Det här försöker jag be om ursäkt för på alla möjliga sätt jag kan, försöker förstå hur illa jag gjort honom, råkar säga samma sak några gånger och han påpekar väldigt snabbt att jag inte behöver upprepa mig, han hörde första gången. I Norrköping försöker vi hitta adressen och lösa allt med nyckeln så där ligger han inte på mig men direkt vi lämnar staden och åker vidare så ska jag fortsätta. Ett tag sitter jag bara tyst och han låter mig faktiskt vara tyst, jag har ju sagt precis ALLT, bett om ursäkt för precis allt jag kan ha orsakat genom att inte följa 3-sekundersregeln, det finns inget mer. Vi stannar på en rastplats för att rasta Nicco lite. Där får jag frågan om jag kommit fram till nånting, han hade tydligen låtit mig vara tyst för att fundera över hur illa jag betett mig och nu förvåntade han sig en bättre ursäkt. Vi åker igen och jag bryter ihop, har ingen aning om vad jag ska säga, jag kan inte ta mig därifrån heller eftersom vi är mitt ute i ingenstans. Jävligt långt att gå till Gävle eller till närmaste stad. Jag bara gråter och gråter, då är han snäll igen. Han försöker trösta mig och säger nåt om att han bara ville att jag skulle förstå honom, se saker ur hans synvinkel och inte bara tänka på mig själv. Så jag ber om ursäkt igen mellan hulkningarna, lugnar ner mig, ber om ursäkt igen, till slut godtar han ursäkten. Här har vi kanske åkt bil 3-4 timmar sen jag gjorde fel först, kan ni förstå att jag satt och bad om ursäkt så lång tid, det är helt sjukt. I alla fall, när han godtagit ursäkten börjar jag prata om annat för att lätta upp stämningen, orkar inte mer liksom. Då smäller det igen, eftersom jag så lättvindigt bytte samtalsämne så har jag inte förstått hur illa jag verkligen gjorde honom, då har jag bara hittat på alla ursäkter jag kommit med tidigare, jag har fejkat hela alltihop och jag får börja om från början igen. När vi närmar oss Gävle gör jag slut, men måste ändå sitta med på en liten middag med hans syster och hennes pojkvän när vi kommer hem eftersom Johnny inte kan berätta för dom att det är slut. Dessutom sova över hos hans föräldrar där vi åt eftersom dom inta ska ana nåt. Den gången var jag iaf lite stark, det var slut i hela två dagar. Tills han skickade ett mail om hur underbar jag var, han räknade upp alla mina bra egenskaper och en lista på allt han skulle förbättra hos sig själv. Gud vad förvånad jag blev när allt va som vanligt på en gång igen.
En sak jag ofta sa var: "Hur kan det vara så att två personer diskuterar väldigt mycket men det är bara den ena som alltid har rätt, hur kan det vara logiskt?". Då brukade han skratta och tyckte att det lät ju inte alls logiskt men att det helt klart kunde vara så eftersom vi hade det så. Han tog det till och med som en komplimang att han var så överlägsen.

Tyvärr kommer det garanterat fler såna här inlägg, funderar på att ta kontakt med en psykolog för jag kommer tydligen inte över allt han gjort mot mig.

Idag och i morgon är jag ledig, ska bara ta det lugnt. Hade en massa saker jag kände att jag verkligen borde göra men har så otroligt ont i halsen idag och känner mig lite hängig pga det. Hoppas på att energin kommer tillbaka i morgon så tar jag itu med det då istället.

Ikväll händer det lite grejer förresten, fick mess igår om att det blir bio. Sen utökades det med middag före och att föräldrarna hänger med på bion, riktigt seriös dejt med andra ord =)

... hade vi i fredags. I söndags gick snacket typ så här:

Anna: När vi va på bryggan...
Jag: Vilken brygga?
Anna: Men den i vattnet, vid elden.
Jag: Vilken eld?

Anna: O så regnade det så mycket.
Jag: Regnade det?
Anna: Det regnade 21 mm på natten!

Anna: Kommer du ihåg när vi åkte taxi till station?
Jag: Va vi på station? Åkte vi taxi?

Ungefär så full var jag alltså på kvällen. Jag lär även ha sagt till Åsa att hon absolut inte fick säga till Anna att ja va full, som om hon inte märkte de liksom :D  Snacka om fjortisfylla.

Idag fyllde farmor år, tror det var 83. Var väldigt längesen jag var hem till henne sist och hon är så gullig. Kort på barnbarn i bokhyllan. Och så såg jag den här på en byrå:


Kan ni förstå att jag målade den här för hur många år sen som helst! Den har säkert stått uppe hos henne i över 20 år nu. Åhh, min gulliga farmor, får tårar i ögonen nu =)

Så här såg det förresten ut efter branden jag såg i natt:

Kom precis hem från jobbet. Efter bönakrysset på rakan bredvid golfen såg jag en grov rökpelare bakom skogsdungen. När jag kom fram vid åkrarna såg jag detta:

Jag tror knappast det här huset brinner av naturliga orsaker! Det har typ regnat hela natten så det fins liksom inte en chans. Tur att de inte bor nån där, vet egentligen inte om man kan kalla det hus, mer åt ladahållet kanske. I vilket fall som helst, SJUKT ONÖDIGT!!!

Humlan = Renault Traffic. Humlor kan inte flyga egentligen men det vet de inte om därför flyger de. Renault kan inte gå framåt men det vet den inte om därför gör den det ändå. Fast egentligen är det Humlan2 vi kör nu, Fred tog ju död på den första.

Fick en hämtning ute i Kungsgården i natt, kommer fram och där står det en tjej med massa väskor. Innan vi kan åka måste hon hitta på sina nycklar så hon går ner på baksidan för att leta. Dörren till huset är öppen och jag står kvar där uppe för att hjälpa henne med väskorna sen när hon kommer tillbaka. Helt plötsligt kommer det en man inne från huset, helt spritt språngande naken! Han kliver ut på bron, alltså fortfarande helt naken utan att ens försöka skyla sig på nåt sätt, tar dörren, går in och stänger den efter sig. Först stirrade jag, sen visste jag inte vart jag skulle titta, sen kunde jag knappt hålla mig för skratt. Sen gick jag helt enkelt och satte mig i bilen och väntade.

Jag har bestämt mig för att jag ska kunna leva på 12.000:- i månaden och sätta undan resten. Sätter in 9.000:- till ett konto för räkningar, räknade ut att i snitt borde jag hamna ungefär där per månad. Då ingår 1.200:- till Hydrokortet och 1.500:- till Ica. Alltså 3.000:- kvar till kläder, fika, krogen och annat kul. Borde jag inte klara mig på det, jag tycker det iaf! Men jag vet ju också hur mycket jag shoppar, köper latte, drinkar... Fan, nu känns det lite jobbigt... Jag får helt enkelt ta och bli ekonomisk, behöver inte köpa flera lattar om dan, kan ta bussen hem från krogen, behöver inte heller köpa massa drinkar på krogen. Lyckas jag med den här budgeten så sätter jag undan 6.000:- den här månaden, det känns riktigt nice! Fick bra lön nu tack vare att det blev lite semesterersättning men i vanliga fall bör jag kunna spara åtminstone 3.000:- i månaden. Skulle behöva ett mål för mitt sparande så att det verkligen känns bra att hoppa över när jag vill köpa nåt. Jag vill ju ha hus så klart och efter prat med banken så bör jag spara nånstans runt 100.000:-, det känns liksom overkligt mycket och så avlägset. Dessutom har jag börjat känna att jag inte vill ha det ansvaret själv, jag vet att jag klarar det, både ekonomiskt och praktiskt, men ändå. Jag tror att det bara kommer bli en börda med allt som ska göras och att jag inte kommer känna den glädje jag vill känna. De här tankarna kommer säkert ändra sig då MITT hus dyker upp på hemnet, men är jag lite klok så borde jag väl vänta tills jag hittat en karl.
Tillbaka till budgetmål, jag vill ju operera brösten. 76 kilos viktminskning syns! Jag ska ju till Sabbatsberg för bukplastikbedömning på tisdag, tänkte passa på då att fråga lite om va de tror om brösten. Skulle va skönt att veta att si och så mycket kommer det att kosta, att få det mer konkret. Prislistorna hos olika kliniker hjälper inte så mycket då jag troligtvis måste ta bort hud och flytta bröstvårtorna också. Eller så kanske det räcker med enbart inlägg, då sträcks ju huden ut. Fast då blir de ju gigantiska, är rätt nöjd med storleken nu, vill inte ha så mycket större, bara fastare. Men vid ett lyft tas ju hud bort och mina består mest av hud för tillfället så då blir de ju mindre, inlägg är nog ett måste ändå.
Jaja, budgetmålet ja, bestämmer mig efter tisdag när jag vet mer. OM jag blir godkänd för bukplastik så får jag den genom landstinget, blir jag inte godkänd så vet jag absolut vad mina pengar ska gå till! Och blir jag godkänd ska jag diskutera vilken typ av operation de gör, jag skulle vilja ha ett par snitt till utöver det landstinget står för och lär nog betala för det i så fall. Så då ryker nog de besparingar jag har nu.

Nu ska jag ta ett bad, lägga ansiktsmask och läsa lite =)

Beställde ett nytt terrarium till spindeln nån gång före semestern, de ringde från DHL för nån dag sen och skulle komma idag mellan 10 och 12. Nu är klockan 11, inge DHL hittills. Det är ju så drygt att bara sitta och vänta. Är lite rädd också att de åker till brynäs med det istället. Det var den adressen hon hade till mig men ändrade då så att de skulle komma hit istället, skulle ju inte förvåna mig om det strular ändå. Kan ju inte gå ut med Nicco förrän de kommer heller, tänkte jag skulle gå runt hembygdsgården.

Sitter och kikar Ellos.se och kikar efter kläder, nånting lär jag ju sysselsätta mig med ;)

Va på fest hos Hanna uta i Trödje i lördags, hade jättekul =)  Hanna fixade bål till oss, riktigt nice! Jag och Johanna åkte in till krogen, ångrar nästan att vi inte stannade kvar. Är så sällan det är hemma fester, fast vi hade ju inte direkt tråkigt på krogen heller ;)




Nu sitter jag och väntar på att Lotta ska komma förbi och hämta upp mig, vi ska ut till stugan i Järbo och äta kräftor och dricka vin. Och skvallra och fnissa en massa =) 

Jo, just ja. Va ute på Norrskär med mormor, morfar, moster Lotta, kusinerna Tessan och Emelie, brorsan Rasmus, Tessans son Liam och hans kompis Vera. Rikitgt mysigt även fast solen aldrig kom fram riktigt. Pratade lite med kusinerna om senaste helgernas fester och fick reda på att jag är ju minsan 30 snart. Haha, en pik att jag borde lugna ner mig eller!?! :D  (Dessutom är jag ju bara 26 än så länge ;) )

Idag skulle jag städa klart och sen hinna stryka vitt i två omgångar på väggen. På förmiddagen var jag hos mormor och morfar, det ingick i planeringen. Fick ett mess av Hanna som frågade om jag ville åka o bada, va grymt sugen men kände ändå att jag booorde verkligen bli klar här hemma. Min semester är ju strax slut och jag jobbar min första dag på söndag. Är ju iofs ledig mån-tis men på måndag blir det ut på havet med lite släkt vid bra väder och jag kommer knappast orka nåt efter det. Jag började iaf plocka lite, hade lite shoppingkassar och annat innanför dörren som jag gick igenom men sen, sen kom jag på att jag absolut inte har nåt att ta på mig i morgon. Kan ju ta samma kläder som förra helgen men hur tråkigt är inte det då!?! Insåg även att jag knappt har nåt att dricka i morgon, så hoppar in i jeepen (Micke har lånat aygon för att åka till Karlstad, jag fick hans jeep medans) och drar iväg till köpis! Varmt som satan är det och AC-n funkar inte. Hade Nicco med mig så var tvungen att hitta en skuggig plats och gjorde en riktig felparkering, tur det inte finns p-vakter i Valbo. Det var ju varmt ändå i bilen så stressade in, skulle bara på Gina och H&M.
Nu när jag shoppat klart har jag ändå inget att ha på mig i morgon, det blev en helt vanlig lila T-shirt och en lång vanlig tunika på Gina, inget att ha på fest. Den långa tunikan blir dessutom jättesnygg under min långa höstkofta. Hamnade inne på Lindex också och hittade en vinterjacka, en röd, sååå snygg! Så i morgon kan jag ju sitta där med min tunika under min mysiga kofta eller i min toksnygga vinterjacka, nykter dessutom eftersom jag inte hann in på systemet. Det går bra nu, verkligen...

Det är så varmt i lägenheten och öppnar jag balkongdörren har jag fullt med mygg här inne.

Jag har iaf äntligen bytt mobil, köpte en av brorsan som han vann i en pokerturnering. Rätt snygg och jag kan lägga in massa låtar på den, ska prova det nu =)

Sitter och kollar på en riktigt kass film som skulle vara en LA-motsvarighet till Sex and the city. Haha, det är den icke, ICKE! Grymt skum film, kassa skådespelare, kass dialog men en massa sexscener =)   Young, single & angry heter den, hoppas jag aldrig blir så desperat!

På söndag jobbar jag mitt första pass efter semester, skulle ju egentligen inte börjat förrän på måndag med det var 15-24 på söndag eller börja 5.30 på måndag som gällde. Jag är ju inte direkt nån morgonmänniska och dessutom blir jag ledig måndag-tisdag sen. Då SKA jag måla min vägg om jag inte lyckas med det redan i morgon och på lördag. Nu har jag köpt allt, färg och rollers. Ska bara städa ordentligt först, och ta en före-bild. Måste ha kvar ett bevis på att jag faktiskt haft en chockturkos vägg =)

Har faktiskt inget alls att skriva idag egentligen. Har funderat länge på en grej jag måste få ur mig men var inte på humör för det idag. Bara ältar gammalt och jag tror att det skulle vara bra att skriva ner det, förhoppningsvis gör det att jag tänker mindre efteråt. Var Lotta som gav mig idén när hon berättade att hon skrev av sig ibland. Nån annan dag som sagt.

Idag har varit en riktigt mysig dag, började med att åka till Tönnebro och bada. Efter det var det tänkt att jag skulle hem och kolla Blocket efter en tvåsits Ektorpsoffa. Sist jag kollade fanns det två stycken i Uppsala så det hade varit perfekt att ta en tur dit på kvällen. Ingen av de fanns kvar! Suck... Blev en fika på Wayne's istället och sen en tur med bilen. Höll på att köra på en knarkare i Skutskär som sprang mitti vägen, stackarn. Han hade nog nån fantasigubbe som jagade honom, Charlotte kanske ;)   Efter det åkte vi hem till mig och spelade kort.
Hela dagen har alltså spenderats med Micke, jag hoppas verkligen att han och jag kan förbli kompisar vad som än händer framöver.

... och har bränt ryggen lite i solen men det var otroligt skönt. Provade en ny strand i Tönnebro, bättre än den vi brukar ligga på. Till och med Nicco skärpte sig och låg snällt och sov större delen av tiden.

Sista veckan på semstern och nu är det hårdbantning som gäller, ska faktiskt bli skönt. Jag mår inte hundra bra när jag missköter maten men det har varit så mycket utflykter hit och dit så har inte fått till det alls. Den här veckan borde dock bli lugn och nu MÅSTE jag dessutom ta tag i det. Den 18 augusti åker jag ner till Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm på bedömning för bukplastik. Blir det nej där lär jag betala själv eller strunta i det. Vikten ska helst vara normal enligt BMI vilket betyder 70 kg för mig. Dagens vikt är 74,4 så det är en liten bit kvar. Jag vet dock folk som fått godkänt trots att det fattats nåt kilo. Dessutom ska det hänga ett visst antal cm, har hört att det som gäller för vart landsting är 3cm (har även hört 4 och 5cm!). Jag har mycket hud över absolut, men det hänger liksom inte rakt ner eller hur man ska säga så jag ligger väldigt på gränsen. Eftersom jag gått upp i vikt de senaste veckorna har jag dessutom fyllt ut huden lite och den hänger inte lika mycket som förut, vägde t. ex. 69,6 kg första dagen på semestern.

Men nu ska jag åka och bada med Micke, blir väl Tönnebro så jag kan ha Nicco med mig =)

Hade det helt underbart på Yasuragi. Jag som är så rastlös och alltid har myror i kroppen kunde faktiskt slappna av helt totalt. Badade i stora poolen och de små varmvattenkällorna och sen upp i vilstolarna, låg där och drack grönt te och läste bok. Kan inte förklara känslan riktigt, bara total avslappning.
När vi åkte ner stannade vi så klart och shoppade i den stora staden. Vi hade dock lite problem med att hitta parkering men lite smart va vi ändå som ställde oss vid en t-station för att faktiskt förenkla med parkeringen. Skitnöjda va vi när vi hittade en gratis som inte låg så långt ifrån. Som tur va kom en brevbärare (toksnygg dessutom!) förbi och förklarade att vi va rätt långt ifrån, men vi fick guidning dit. Snurrade lite åt de hållet och hittade nästa parkering, utanför Danderyds sjukhus. Betalade 45kr och insåg sen att man bara fick stå fyra timmar. Det skulle innebära typ max tre timmars shopping så vi åkte på jakt efter en ny parkering. Efter lite mer snurr hittade vi den som hörde till stationen, även den gratis =)



Hittade inte jättemycket under shoppingrundan, hade nog hoppats på mer inredningsprylar. Lär kanske skylla mig själv lite iofs, skötte inte maten under dagen och var ganska rejält under ytan ett tag. Rejält snurrig och såg inte helt klart heller, fattar inte varför jag inte bara äter när det blir så där. Istället "ska jag bara" innan jag tar tag i det. Problemet blir ju också att återhämtningen tar längre tid. Det är vid såna tillfällen jag önskar att jag aldrig opererat mig men å andra sidan skulle jag nog aldrig vågat mig ut så där förut heller. Skulle bara gått och mått dåligt över alla som stirrar och hade nog inte ens fysiskt orkat gå i så många affärer.
Det här var iaf vad jag lyckades shoppa, blev lite ändå. Är grymt nöjd över skärpen jag hittade! Och den lilla burken som jag inte riktigt vet vad jag ska ha i, dricks kanske... Fast den blir nog full rätt fort då...



Mitt starkaste (och även luddigaste) minne från SPA't kommer vara klangresan =)  Vi fick lägga oss på mattor i ett rum och slappna av. Terapeuten berättade en historia samtidigt som hon slog i skålar. Skålarna eller rättare sagt vibrationerna kunde tydligen hjälpa mot det mesta och var riktigt stort i Tyskland. Man kunde även stå i dem och få vibbarna rätt in i fötterna, kommer inte ihåg om det skulle hjälpa mot hjärt- eller hjärnproblem. Jag hade stressat runt som en tok precis före och letat toalett. De städade på vårat rum så då gick jag tillbaka till badet och insåg att det var bara två minuter kvar och sprang då till dojon. Trodde därför inte att jag skulle kunna slappna av, både för att jag är rastlös av mig och för att jag var så sjuuukt kissnödig. Men det var så coolt! Otroligt avslappnande, jag somnade ganska omgående! Kommer bara ihåg berättelsen väldigt vagt, nåt om nå syskon och nån brunn. Vaknade upp av att hon började med ljusare klangar och hann tänka att hon nog gjorde det för att vi skulle vakna. Sen väckte Lotta mig en stund senare när jag var den enda av de vuxna som fortfarande sov =)  



Nu kommer lite blandat från resan: