MissTaxi

Såg denna mening på Instagram nyss och den är så jävla klockren. Vissa tror att man kan bete sig hur som helst och sen är allt bra igen bara man säger förlåt. Bullshit! 

Oavsett om den har rätt eller inte så gör det att jag inte slappnar av helt, jag låter honom inte komma nära. Jag sitter ständigt och funderar om det allt verkligen går ihop. 

Hörde den meningen i en ljudbok jag lyssnade på i morse. Den sammanfattade rätt bra hur jag tänker nu. Ska jag lita på min magkänsla så skulle jag stuckit för länge sen. Man ska lita på magkänslan men min är väldigt försiktig och feg, jag har för dåliga erfarenheter för att den ska fungera till 100%. Samtidigt så vill jag det här så gärna att jag kanske väljer att inte lyssna. För hoppas den har fel, hoppas allt är som det verkar och det inte finns några spel eller lögner.

 

Det var länge sen jag kände mig så här avslappnad med nån. Jag tror helt klart att olika personer plockar fram olika sidor hos en själv. Hörde i en TV-serie en gång att man ska vara med den som får en att bli en bättre person. Hittills är han precis den. Jag är lugnare med honom, försöker inte hävda mig eller vara kaxig. Jag är den jag vill vara.

 

 

Jag vet inte om jag träffat den perfekta eller om det bara är en illusion och han är för bra för att vara sann. Han tänker som mig, vi har liknande värderingar och uppskattar samma saker. Han är smart och rolig, socialt intelligent och trygg som person. Han ar upplevt saker, han har LEVT med den erfarenhet och insikter som det ger.

 

Eller så är han bara en bluff rakt igenom.

Men den här helgen har varit bra. Har ridit alla tre dagar med sällskap OCH stannat kvar och druckit kaffe och pratat två av dem. Och jag har gjort det avslappnat. Så både att jag kunnat slappna av och att jag orkar vara social och trivts med det är massa steg i rätt riktning. Hade till och med trevligt när släkten kom förbi igår, det var liksom inte ett måste. Jag tyckte om att umgås med dem. 

Jag gråter när jag skriver det här men det känns ändå positivt, som att livet börjar gå åt rätt håll. 

Jag mår bra, ville bara säga det  😊

Näsan rinner inte men är liksom förkyld i hela kroppen, varken huvet eller musklerna gör som jag vill. Det trycker innanför öronen och gör ont. Hungrig som fasiken är jag också men vet inte vad jag vill äta. Grädde till kaffet, men sen då? Måste åka o handla, måste också tömma bilen så jag kan byta bil idag. Min nya har kommit, nånting positivt idag åtminstone :)

I söndags när jag kom till mitt vanliga lilla söta hus var det total fluginvasion, försökte sova men gav upp efter ett par timmar. Groggy flugor som landade i håret och trasslade in sig var inte kul, inte alls. Till slut låg jag bara och hade panik. Från i måndags har jag då bott i detta hus, jättemysigt i dagsljus men kändes som ett riktigt spökhus när det blev mörkt. På övervåningen är det fem sovrum så det är större än det ser ut att vara. Den här veckan har Anticimex varit i mitt hus och jag hoppas jag kan flytta in där igen nästa vecka.

 

 

 

Nya tekoppen från Indiska, älskar den :)

Jag kan hantera livet igen, fixa stress, vara social och planera saker. Det är länge sen sist, långt innan näringsbristen fick mig att balla ur helt. Skön känsla att vara stark igen :)

Då är det dags för andra sittningen på min tatuering. Eller fjärde om man räknar in blommorna som gjordes för några år sen. Jag hoppas att skallen med fjärilar ska bli klar idag. Hinns det hoppas jag också att blommorna ska få sig en ny touch och se mer levande ut. Jag har dock bestämt mig för att inte göra horn, måendet är fortfarande lite beslutsångest och funderingar fram och tillbaka. 

Älskar när det är kampanjer för Rosa bandet överallt ❤

Jag tror det hänger ihop så här. Saker äntligen slutat skita sig och livet går framåt utan bakslag hela tiden. Senaste var väl när Oliver nästan blev utkastad ur stallet i somras, men sen dess har det varit lugnt och jag fått tid att bara vara. Inga nya stresspåslag över saker som går helt åt helsike och inga trakasserande kollegor. Jag har fått bara vara i nån månad nu och skygglapparna börjar släppa. Jag tar in mer känslor och jag börjar se saker runt mig på ett annat sätt. Det jag reagerat mest på är att jag börjar se människor igen och faktiskt tar in vad folk säger, jag förstår vad dom säger och jag förstår hur de känner angående det de säger. Väldigt svårt att förklara... Uppskattar folk på ett helt annat sätt och är väldigt tacksam till de som funnits här för mig när jag varit rätt otrevlig och otillgänglig. Det finns vissa som trots upprepade dissar och kyla från mig ändå stått kvar med öppna armar, jäkla underbara människor liksom.

 

<3 <3 <3

Jag tänkte dock göra nån LCHF-variant av bullar. Eller nåt med äpplen och kanel i. Bara så enkelt som en mugcake kanske. Det där med vikt går verkligen inte bra just nu. Sitter och försöker komma på när jag senast var på en bra vikt, om det är trögt nu pga. alla tillskott jag tar. I våras vet jag ju att jag mådde bra viktmässigt, i juni började jag med alla tabletter och sen dess har det nog inte varit nån bra vikt. Känner mig inte stressad över det men snarast lite frustrerad tror jag. Vill kunna ha mina vanliga jeans igen utan att fläsket korvar över. 69 kg idag, på 65-66 mår jag bra. Tre ynka kilon ska väl inte vara så jäkla svårt?

 

Varje helgmorgons beslutsångest, tror jag behöver träna mig i att bestämma mig.

 

 

 

När allt känns nattsvart är det så lätt att glömma allt som verkligen betyder nåt. 

❤❤❤