Lugn, för tillfället
Precis just nu är jag lugn i huvet men jag var det inte för en stund sen och kommer nog inte vara om ytterligare en stund heller. Men just precis nu sprider sig avslappningen i kroppen.
Skickade in en egenremiss igår, vet att det tar minst ett halvår innan nåt kommer igång OM det ens gör det. Om jag ens bedöms som utredningsbar. När jag mår bra och allt flyter på så ser jag mig inte som annorlunda eller sjuk, men när nåt rubbas så gör det det rejält. Nu är det nytt jobb och inget boende. Har inte kontroll över nåt och det blir en nedåtgående spiral. Lääängtar tills jag hittar en lägenhet så jag kan få slappna av lite. Längtar tills september när augusti med alla kalkyler och prognoser på jobbet är över. Känns som att det är där jag antingen får ett kvitto på att jag presterat som förväntat eller på att jag misslyckats och inte kommer få fortsätta.
Har även insett att jag inte kan ha två hästar om jag inte lyckas styra upp det lite med medryttare. Och även om jag lyckas med det så kanske det inte är värt det ändå...
Har mycket att ta tag i för att kunna börja må bra igen.
Calm waters never made a skillful sailor
Jag både älskar och hatar att nå botten. Hatar för att allt känns så jävla värdelöst och hopplöst. För att jag känner mig fel.
Älskar för att det är då jag reser mig med förnyad kraft och energi.
Efter några dagar fyllda med tårar och orkeslöshet över livet är nu kämpaglöden tillbaka. Gårdagskvällen knäckte mig helt och nånstans i morse vände det. Fan heller att jag ska gå och må så här jävla dåligt över nåt nån annan gör, nån som varken tänker på mig eller bryr sig.
På riktigt. FAN HELLER att nån annan, som dessutom är en komplett jävla idiot, ska kunna tillåtas att påverka mitt mående till det sämre.
Nu åker jag ut till stugan, tar tag i jobb och räkningar. Benar ut allt jag inte orkat ta tag i och går vidare. Mer ensam än tidigare men jävligt mycket starkare.
"Ditt liv är summan av alla dina val" - Albert Camus
Älskar det citatet för det säger att DITT liv är DITT ansvar. Jag må vara självständig och jävligt egen enligt många, men jag gör de val jag gör för att de gör mig lycklig. Ibland skiter det sig och jag får välja om, ibland blir det helt jävla fantastiskt. Den dag jag dör ska det inte finnas nåt jag ångrar att jag inte gjort.
