Calm waters never made a skillful sailor
Jag både älskar och hatar att nå botten. Hatar för att allt känns så jävla värdelöst och hopplöst. För att jag känner mig fel.
Älskar för att det är då jag reser mig med förnyad kraft och energi.
Efter några dagar fyllda med tårar och orkeslöshet över livet är nu kämpaglöden tillbaka. Gårdagskvällen knäckte mig helt och nånstans i morse vände det. Fan heller att jag ska gå och må så här jävla dåligt över nåt nån annan gör, nån som varken tänker på mig eller bryr sig.
På riktigt. FAN HELLER att nån annan, som dessutom är en komplett jävla idiot, ska kunna tillåtas att påverka mitt mående till det sämre.
Nu åker jag ut till stugan, tar tag i jobb och räkningar. Benar ut allt jag inte orkat ta tag i och går vidare. Mer ensam än tidigare men jävligt mycket starkare.
Kommentarer
Trackback
