MissTaxi

Sitter hemma med förkylning när jag egentligen borde vara på jobbet, men är alldeles för sänkt för att ta mig dit. Tänker en massa på allt som sker nu och allt som hänt senaste åren. 

Det här med glädje och att vara glad på riktigt. Tror jag skrivit det några gånger förut, men när var jag glad på riktigt senast? När kände jag mig tillfreds med livet och lycklig? Jag tror att jag mer eller mindre varit i en depression senaste 2-3 åren. Jag försöker hitta saker för att må bra men egentligen vet jag nog inte längre hur jag ska lyckas med det. Jag trivs med att umgås med folk men har gått på för många nitar för att våga släppa in nån igen. Skulle å ena sidan vilja köpa en stuga mitt i skogen, bygga en hage åt hästarna och bo där med hunden själv. Samtidigt så gjorde jag typ det i Östhammar och kände mig väldigt isolerad. 

När det gäller jobbet tyckte jag förut att jag var grym på det jag gjorde, o jag var grym! Nu inte så mycket. Att bli pålagd arbetsuppgifter man är alldeles för oerfaren och okunnig för är inte bra för självförtroendet. Att dessutom vara på en arbetsplats där stressen är så hög hos alla att man inte får stöttning, utan bara höra att man gör och tänker fel. Det sänker en verkligen. 

Min sambo och jag är väldigt olika på många sätt. Vi tänker olika och vi agerar olika, vi uppskattar olika saker. Han är jättebra men jag känner mig bara som den som är "fel". 

Det känns som att jag behöver hitta tillbaka till vad jag tycker är kul och där jag mår bra, oavsett vad nån annan tycker. Att plocka svamp och hitta på saker utomhus i naturen tillsammans med nån, att inreda och fundera ut lösningar. Sitta på förmiddagen med 4 olika sorters kaffe och surfa Hemnet. Att shoppa och dricka latte med vänner. Springa på IKEA och titta på allt. Ta långritter med fikasällskap. Tävla med hunden. Mysa och ta det lugnt i stallet .Det är liksom vad jag vill göra och vad jag mår bra av. Jag måste börja göra mer sånt och skita i vad jag borde göra eller vad andra tycker att jag borde uppskatta. 

Min lycka ligger inte i någon annans händer och vill jag vara lycklig och må bra är det ingen annan än jag själv som kan få det att hända. 

Überstressad över allt nu; jobbet och privata livet. Jag måste skala av alla förväntningar på mig själv, och alla andras förväntningar. Jag kan inte vara perfekt, varken som ekonom eller flickvän. Jag måste säga ifrån när andra lägger på mig för mycket och jag måste själv låta mig själv vara ifred och bara vara. Funderar på riktigt på åka och bo på hotell en vecka och stänga av mobilen. 

Tänk på morgonen när klockan ringer och man bara vill inte kliva upp, så känner jag inför allt jag ska göra nu. Allt det som vanligen ger energi är bara jobbigt. Har kollat värdena och järn ligger lågt, men inte såå lågt. Men kanske är det plus lite höstnedstämdhet. Frågade läkaren om det fanns nå roliga piller man kunde få för att tycka livet är kul igen, det fanns det inte. 

Lite otippat är att jag sitter och tittar på Wahlgrens värld och skrattar en massa för mig själv, väldigt skönt och väldigt länge sen jag skrattade från hjärtat.