Skitdag

Det går både upp och ner. Jag vill verkligen inte inse att jag mår dåligt. Det här är inte det liv jag vill ha, ständigt däcka ihop och däremellan vara orkeslös.

Idag har jag lite energi i huvet, har massa början till idéer för lägenheten men inte tillräckligt med energi ens för o gå in på en hemsida och kika färger. 

Jag är idag inte ens glad över Linus, hur ska jag orka? O jag gråter säkert 20 ggr per dag över Emil. Råkar se bilder på honom i mobilen, på fb och Instagram. Jag vill ha honom tillbaka, det ska inte vara så här. O det gör så jävla ont i hjärtat att han är borta. Så sjukt orättvist! 

Funderar mer och mer på om jag kanske är utbränd redan, men att jag bara inte vill ta in det och förstå. 

Fick denna bild av lillebror, min lilla änglahund ❤


Linus ❤

Japp, det blir Linus efter mycket velande hit och dit :)  Var dit och träffade småkorvarna i fredags, så sjukt jäkla söta! Så nu kommer bildbomb, först på Linus och sen hela gänget ;) Fem små Welsh corgi cardigan från Possible's kennel: 









Provsvar förresten

Har haft en låg och trött helg. Fick svar på proverna i fredags, lågt järn, calcium, B12 och D-vitamin. Har en liten inre blödning. Så har fått en del tillskott att äta.

Calciumet är ju en egen sak, blir benskör. Men de andra tre påverkar humör och energi. Lågt B12 gör en låg och lite deppig, ofokuserad och glömsk. Så det ska bli skönt o få ordning på det här nu. 

Blödningen däremot oroar mig :/ De skulle skicka remiss för gastroskopi. Tänk om jag har blödande magsår? 


Oliver på plats :)

Idag har varit en skitdag! Men. Jag har lyckats få med mig Oliver till Norrtälje. Trodde inte jag skulle lyckas för jag var så trött. Men jo då,nu står han här och jag är så jäkla nöjd :D 

Easy come, easy go

Jag mådde bra, fick tillbaks kämparglöden och jag svävade på moln några dagar. Började tänka framtid och kände glädje. Nu är allt bara skit igen, på så många olika sätt och jag vill bara ge upp :( 

Må-bra-inlägg

Jag var på jobbet kl 6:45 och börjar inte förrän 8. Klockan ringde 5:30 och jag gick upp, brukar i vanliga fall alltid snooza en timme minst. Det känns verkligen som att jag är på väg tillbaka nu :)
 
Solen skiner dessutom, snyggingen gillade min morgonbild på Instagram och jag har druckit kaffe. Lyckorus i kroppen liksom :)
 
O i eftermiddag kommer Oskar ner till Norrby (där jag jobb-bor) och sover över ett par dagar, blir lite geocashing på eftermiddagarna. Jag hoppas vi hinner in och käka middag i Norrtälje också.
 
På fredag åker jag och träffar valpen igen. Jag vet att jag varit lite negativ, att det inte kändes rätt när jag var där sist. Men det börjar kännas bättre och bättre, jag var nog inte redo att titta på valp så kort efter Emils död egentligen. Plus att jag när jag var där förmodligen hade riktigt dåliga värden för den dagen var jag yr! Uppfödaren skickar bilder då och då och det blir bättre och bättre magkänsla :)

Bättre och bättre

14 timmar arbetade idag. Getting stronger! 

Måste komma ihåg att fortsätta, att inte sluta kämpa för att det ska bli ännu bättre. 

Ett glas järn till innan läggdags!  

The only direction is forward

Idag har jag jobbat hela dagen, dessutom är det måndag vilket betyder 11 timmars jobb. Och nu sitter jag och uppdaterar kemikalielistan, nåt jag skjutit fram i ett halvår redan. Så full dag plus övertid, är vekrligen på väg tillbaks nu :)

Dricker mina jäkla Niferex (järndroppar) så det känns som att jag ständigt tuggar på ett järnrör. Plus blutsaft. Äter inget som inte innehåller järn, blir mycket spenat, broccoli och kött. Skurit ner på kaffe och mjölkprodukter som hämmar järnupptaget och äter en paprika om dagen för C-vitamin som hjälper järnet att tas upp.

I morgon har jag telefontid med läkaren och jag borde få svar på proverna. Får se om han kommt fram till varför det blivit så här, om det finns nån mer anledning än att jag bara ätit dåligt. Dessutom ska det bli intressant att höra vad calcium-provet visar, tydligen låg jag väldigt lågt redan för över ett år sen och riskerar benskörhet inom 3-4 år om jag inte tar tag i det. Eftersom jag inte fick reda på det då lär det ju inte ha blivit bättre sen dess heller.

Här och nu är jag kär, lycklig och hans helt och hållet

En sån helg har jag haft, verkligen den mysigaste nånsin med en helt underbar kille. Suttit på klippor bredvid vattnet i hans famn, fått pussar i nacken och bara känt varma fladdriga känslor i magen.
 
Träffades i fredags då han följde med på en promenad med Oliver. Som fortsatte hem till honom och film, vidare till övernattning hos mig, mys i soffan hela förmiddagen och sen sushi ute vid Älgsjön. Vår första dejt, typ 24 timmar! Sen efter ridning övernattning hos mig igen, mys i soffan. Paus för ridning igen söndag eftermiddag och käk med Oskar och så film med snyggingen på kvällen igen.
 
Och appropå snygg, det är inte många killar jag tycker är snygga. Men denna. Shit! Han är så snygg så jag vet liksom inte vart jag ska titta. Liksom, sitter och myser med honom bakom mig. Så går han upp och hämtar nåt o jag bara hajar till och inser vilken otroligt sexigt jävla snygg kille jag hänger med. Tatueringar, muskler, bruna ögon, lång och helt jävla fantastisk!
 
(Ibland får man vara lite utseendefixerad men han är faktiskt rolig och mjuk, helt underbar att umgås med också ;) )
 
 

2 bra

Första. Jag fick äntligen upp rullgardinen på kontoret! Dels så ville jag ha en redan i oktober förra året när jag började här och det tog till april innan jag köpte den. Dels så är det nu juli och den har stått oupppackad sen april... Men nu så :)

Andra bra. Lyckades ta ett avföringsprov, ska helst ha tre innan 11:30 på fredag. Ett är ju bättre än inget åtminstone...

Viktuppdatering

Vikten håller sig stabilt på några kilo för mycket men jag är smalare än förut. Har legat rätt på storlek 42 och 32 i byxor länge! Jeansen är jag nu på storlek 30 eller 31 i och idag skulle jag prova byxor på Team Sportia. Tog 42 och var både pösiga och för stora i midjan. 

Skulle skicka selfie igår till en kille (man gör sånt när man är singel...), och var tvungen att ta om för skulderbladet stack ut så mycket. Rätt så jävla överlycklig ;) 

Hat faktiskt mått rätt bra idag också :)

Bakisfunderingar

Tre öl och två drinkar, med riktig mat också och jag har precis kommit upp ur sängen. Precis börjat få i mig vätska eftersom minsta lilla vatten fått mig att spy tidigare. Klockan är 15 och jag kom vid 1. 

Ibland tror jag själv att jag hittar på, såå dåligt mår jag väl inte? För jag själv förstår inte ens sånt här, min hjärna funkar inte så. Inte ens när jag upplever det själv. Hade behövt ha ett brutet ben i gips för att få nånting konkret att se, då hade jag tyckt själv att jag är sjuk. Eller feber så jag kan se det på en termometer. 

Men så här dålig blir man inte av det lilla jag drack. Hade velat festa hela kvällen igår men det blev mat på en restaurang och sen en öl på en uteservering, när vi gick därifrån höll jag på att svimma sittandes. Fick be Oskar hålla mig i handen första biten när vi gick så jag inte skulle vingla eller ramla omkull. När jag rör mig går blodtrycket upp och jag blir okej. Oskar följde med mig hem men när han gått såg jag mig i spegeln, verkligen vit i ansiktet. Det var faktiskt skrämmande och jag behövde se det. 

I morgon börjar jag jobba igen och det ska bli intressant att se hur det går, hur mycket jag klarar där. Jag gillar ju mitt jobb och känner trygghet och lugn, speciellt nu när platschefen är på semester och jag slipper stressen som han skapar. Ska diskutera med Vickie som äger gården där jag bor också, förhoppningsvis kan jag ta med Oliver i helgen och ha honom där nere några veckor :) 

Nu ska jag se klart ett avsnitt av Game of Thrones, sen blir det åka till stallet och kanske ta en skrittrunda med min lilla häst :) 

 

Jävla skitliv

Försöker hålla tillbaka och inte vara arg eller frustrerad när jag skriver, inte vara orättvis mot samhället eller enskilda personer. Men det är ju för fan min blogg, jag kan väl skriva för i helvete vad jag vill.
 
Jag är ARG som fan på grannen som svek mig när jag behövde honom.
 
Jag är skitledsen över att jag inte har Emil med mig längre. Tittar bilder i mobilen och bara gråter hysteriskt, så jävla orättvist. Han hade varit nästan 8 månader nu, vi hade kunnat börja smått med agility, varit och badat, myst i soffan. Det gör verkligen så jävla ont.
 
Jag är arg och less på en av idioterna på jobbet som tar minsta chans att förstöra för mig, nu passar han på när jag är dålig. Har varit så sen i vintras, det är väldigt destruktivt att jobba med en sån och jag måste ta tag i det. Byta jobb, byta projekt, nåt!
 
Jag är less på att saker går emot mig, att jag hela tiden måste kämpa med nya saker. Att jag inte bara kan få vara ifred och ha normala vardagsproblem, att vardagsproblem blir större än de borde för att jag aldrig hinner ikapp.
 
Jag vill inte vara dålig. Har deppat ett par dagar nu och velat ge upp. Ska få reda på provsvaren idag och då ska jag ta nya tag, tills dess får jag tycka livet är skit.

Blä nr. 2

Tog faktiskt prover i tisdags, 103 i blodvärde och 50/100 i blodtryck. Nya prover i onsdags efter tid hos läkare som jag väntar på svar på.
 
Blodvärdet i sig är inte katastrof även om det är lågt. Blodtrycket samma. Tillsammans är det väl det som gör att världen snurrar lite mer än vanligt och energin är på noll. Tycker att jag i början på veckan ändå har kunnat slappna av i att det är så här och kunnat ta det lugnt. Nu är jag rastlös. Jag vill göra så mycket och här sitter jag i soffan liksom. Kul.
 
Fick även veta av läkaren att proverna jag tog förra våren när jag var yr visade att mina järndepåer är i princip tomma och calcium-värdet väldigt lågt. Eller som han konstaterade, du kommer få benskörhet och börja bryta benen inom 3-4 år. Varför sa ingen nåt redan då?
 
Jag känner det redan nu, jag är 32 år och kommer bli en bitter käring som sitter och klagar på sjukvården. Jag ÄR en bitter kärring som klagar på sjukvården.

Fille ❤

Redan innan Emil opererades i våras bestämde jag att det skulle bli en ny valp om jag skulle tvingas ta bort honom. Ett par veckor innan han fick somna in kontaktade jag en uppfödare som precis fått valpar och där fanns en hane åt mig. Så i lördags åkte jag, lillebror och hans sambo och hälsade på lilla Filip, döpt efter Filip Hammar :)  Hade bestämt Albin som namn innan men nu blir det Fille. 

Så denna lilla korv kommer flytta hem till mig andra helgen i augusti. Det känns både lite forcerat eftersom Emil precis gått bort men också väldigt bra, jag behöver det här att se fram emot! Och jag behöver nåt att göra när jag jobbar, kvällarna är faktiskt inte roliga när man ligger borta och jobbar. 

Posdible's Fame Filip:







Blä 👎

Mår lite halvtaskigt både fysiskt och psykiskt. Yr och vinglig, måste kolla järnvärdet som jag tror är det som spökar. Satt och diskuterade med lillebrors sambo om yrseln på väg hem från Karlsborg (kommer separat inlägg) i lördags, och hon sa att hon haft lite dåligt järnvärde. Har inte tänkt på det, men på LCHF äter jag knappt kött konstigt nog. Det blir mest ägg och kvarg när jag äter protein. Drack blutsaft en sväng i våras men har slutat. Ska ringa hälsocentralen och kolla om jag kan få komma in och bara testa det lite snabbt, utan läkarbesök.

Psykiskt är det vingligt också, känner att jag inte har tålamod och ingen livsenergi. Vill absolut inte börja jobba igen på måndag och har för mycket måsten att ta tag i före dess. Hänger säkert ihop med järnvärdet om det är det som krånglar. Förmodligen också att det har varit jättemycket ett tag igen.

Nä, ringa hc nu och sen skriva ett positivt inlägg :) 


Fokus

Har haft några riktigt bra dagar nu. Jag slappnar av och mår bra i nuet. Jag bryter ihop och gråter när tankarna kommer. Det känns ändå okej. Emil finns med mig i tankarna. På lördag åker jag med lillebror och hans sambo och hälsar på lilla Albin, 3 veckor gammal. Hoppas på kärlek vid första ögonkastet och nåt att se fram mot sen :) 

Från igår, softade i stugan nästan hela dagen :)


RSS 2.0