MissTaxi

Jag har lite svårt att se nån mening just nu med allt men jag börjar nog i fel ände. Innan man kan se framåt mot mål måste man kanske jobba med allt som går emot mig här och nu för att få en grundbalans. Ska försöka stapla upp de saker som stressar mig mest.

 

- Vikt och ätande, det handlar inte riktigt bara om vikten även om det suger att se i spegeln att det är för mtcket fluff överallt. Jag äter helt fel och jag mår dåligt av det. Fattar inte varför jag trycker i mig gluten och socker så fort jag får chansen när jag vet att det straffar sig både på kort och lång sikt. 

Åtgärd: Paleo från NU! Planera maten och se till så det alltid finns rätt mat hemma, göra matlådor som funkar. Dricka mycket vatten, alltid en vattenflaska i närheten. Dricka mindre kaffe. 

 

- Ekonomin just nu. Jag måste tighta till den mycket bättre. Har senaste månaderna fixat bilen för ca 12 000:- och tatuerat mig för ca 8 000:-, klart det har satt ganska djupa spår. Å andra sidan är jag väldigt oekonomisk i vanliga fall så det här är en bra lärdom. Har en till tatueringstid i mitten av december som jag dock är väldigt osäker på om jag har råd med, men jag vill inte avboka. 

Åtgärd: Inte köpa nån onödig mat, inte dyr mat. Inte äta ute. Inga Nocco/Celcius, inga bars. Satsa på mycket ägg och billiga grönsaker, kyckling. Tömma frysen. 

Plan B: Avboka tatueringstiden

 

- Jobbet. 

Åtgärd: Bara överleva.

 

 

En sak som oroar mig nu är hur stressad jag är egentligen. Jag vet att jag ÄR stressad men hur nära väggen är det? Eller en stroke? 

Igår morse var jag ut med hunden som vanligt. Gick hela förmiddagen och tyckte det luktade så otroligt illa runt hallen, verkligen bajs liksom. Skyllde på Patrik som haft vinterkräksjukan men det luktade inte från toaletten liksom. Till slut såg jag att jag tagit med den använda bajspåsen in och lagt den på byrån. Det låg alltså en påse med bajs där. Jag har haft hund mer eller mindre hela livet och jag har väl aldrig tagit med bajset in, det är så sjukt märkligt. Har dessutom gjort en (o)medveten handling och lagt den på byrån, hur borta i huvet är man inte då? 

Jag hade en gång en äldre kollega. Singel. Självvalt. Hon sa att hon helt enkelt ledsnat och insett att hon är lyckligare själv. O jag tyckte det var så jäkla sorgligt, vem fan är lyckligast ensam liksom?! Men nu är jag där själv. Jag är verkligen kär men jag vet inte om det är värt det, trodde att om jag bara blir kär så faller allt på plats. Men egentligen är det ju tvärtom. Det är när man är kär som man blir sårbar, som man verkligen kan bli olycklig. 

Tankar, tankar och tankar. Är jag för hård eller för snäll, dömer för snabbt och för rakt av. När du är här är det självklart och när du inte är det finns massa tvivel. 

Behöver prata och ventilera men vill inte tänka så här, vill inte säga det högt för då är det på riktigt. Vill vara tvivelfri och bara lycklig. 

Oktober var no-shopping-october. Nu går jag in i no-eating-november för nu ska fluffet på magen och rumpan bort!

 

16 november projektfest med alla som varit med på J-huset

7 december julfest med jobbet

 

De datumena ska jag komma i snygga tighta klänningar utan preggo-mage som står rakt ut. Så är det bara. No excuses.