Panik
Jag vet att jag knappt sovit sen i torsdags men paniken bara rusar nu, jag är inte redo för det här.
Jag hade en gång en äldre kollega. Singel. Självvalt. Hon sa att hon helt enkelt ledsnat och insett att hon är lyckligare själv. O jag tyckte det var så jäkla sorgligt, vem fan är lyckligast ensam liksom?! Men nu är jag där själv. Jag är verkligen kär men jag vet inte om det är värt det, trodde att om jag bara blir kär så faller allt på plats. Men egentligen är det ju tvärtom. Det är när man är kär som man blir sårbar, som man verkligen kan bli olycklig.
Kommentarer
Trackback
