MissTaxi

Försöker hålla tillbaka och inte vara arg eller frustrerad när jag skriver, inte vara orättvis mot samhället eller enskilda personer. Men det är ju för fan min blogg, jag kan väl skriva för i helvete vad jag vill.

 

Jag är ARG som fan på grannen som svek mig när jag behövde honom.

 

Jag är skitledsen över att jag inte har Emil med mig längre. Tittar bilder i mobilen och bara gråter hysteriskt, så jävla orättvist. Han hade varit nästan 8 månader nu, vi hade kunnat börja smått med agility, varit och badat, myst i soffan. Det gör verkligen så jävla ont.

 

Jag är arg och less på en av idioterna på jobbet som tar minsta chans att förstöra för mig, nu passar han på när jag är dålig. Har varit så sen i vintras, det är väldigt destruktivt att jobba med en sån och jag måste ta tag i det. Byta jobb, byta projekt, nåt!

 

Jag är less på att saker går emot mig, att jag hela tiden måste kämpa med nya saker. Att jag inte bara kan få vara ifred och ha normala vardagsproblem, att vardagsproblem blir större än de borde för att jag aldrig hinner ikapp.

 

Jag vill inte vara dålig. Har deppat ett par dagar nu och velat ge upp. Ska få reda på provsvaren idag och då ska jag ta nya tag, tills dess får jag tycka livet är skit.