Lugn, för tillfället
Precis just nu är jag lugn i huvet men jag var det inte för en stund sen och kommer nog inte vara om ytterligare en stund heller. Men just precis nu sprider sig avslappningen i kroppen.
Skickade in en egenremiss igår, vet att det tar minst ett halvår innan nåt kommer igång OM det ens gör det. Om jag ens bedöms som utredningsbar. När jag mår bra och allt flyter på så ser jag mig inte som annorlunda eller sjuk, men när nåt rubbas så gör det det rejält. Nu är det nytt jobb och inget boende. Har inte kontroll över nåt och det blir en nedåtgående spiral. Lääängtar tills jag hittar en lägenhet så jag kan få slappna av lite. Längtar tills september när augusti med alla kalkyler och prognoser på jobbet är över. Känns som att det är där jag antingen får ett kvitto på att jag presterat som förväntat eller på att jag misslyckats och inte kommer få fortsätta.
Har även insett att jag inte kan ha två hästar om jag inte lyckas styra upp det lite med medryttare. Och även om jag lyckas med det så kanske det inte är värt det ändå...
Har mycket att ta tag i för att kunna börja må bra igen.
Kommentarer
Trackback
