Emil ❤
Så jävla smärtsam dag; att se honom sluta andas, att känna hans tassar bli kalla. Ändå känner jag till viss del lättnad. Jag slipper ha ångest över att ta beslutet, jag slipper gå och vänta på avlivningsdagen. Jag måste bearbeta all sorg och jag gör inget annat än gråter, men jag vet att det var rätt beslut. Min älskade fina lilla kille, så jävla orättvist.
Emil har ingen grav, jag åkte och köpte en blomma att ha i köksfönstret som får representera honom. Ville ha blått för det kändes som Emil. Själva blomman dör nog men får använda krukan som minne och byta ut mot nya blommor.
Sista morgonmyset, innan vi åkte till veterinären i morse.
Kommentarer
Trackback
