Försöker hitta nån mening till de beslut jag tagit, försöker se att allt som hänt för nåt bra med sig i slutänden. Men nu känns det som att allt som händer bara är en nedåtgående spiral som inte leder till nåt annat än nåt ännu sämre.
Hade jag inte haft hästarna och Linus hade jag flytt långt härifrån och lämnat allt.
Förut har jag alltid haft inställningen att allt löser sig. Men när ska det lösa sig...?
Nya insikter
= nytt år och nytt hår
Flera vintrar har jag velat färga håret rött och i flera vintrar har jag haft en pojkvän som tycker det är fult, så även nu. Men grejen är att jag måste sluta bry mig, sluta vara nån annan än jag. Så jävla mycket har hänt senaste åren och så mycket har ändrats. Jag har ofrivilligt ändrats. Att ändra sig för nån annan och sen bli avvisad, det förvirrar än mer och man vet inte vem man är.
Så nu är håret rött, första steget till att bli den jag var.
Heartache
Sex and the city (första filmen) och låten "Auld lang syne" med The Cast.
När Carrie hoppar ur bilen och slår Big med blommorna, precis vad man behöver se och känna när hjärtat redan brustit.
Dagen före julafton
Jag vill komma igång med att blogga igen, det är ett sätt att öppna upp lite och släppa ut både aggressioner och glädje. Och kanske bara rent allmänt sluta vara så inåtbunden om allt.
Igår tog jag och Oliver en tvåtimmarsrunda, riktigt skönt i efterhand även om underlaget var kasst och det var lite för kallt egentligen. Jag behöver inse att jag inte måste stressa hela tiden. Livet är inte indelat i massa moment som helst ska utföras så effektivt som möjligt. Hade en jobbig start på veckan men det gav lite perspektiv, jag ska inte ta allt så personligt. Och jag gör inte det heller, inte just nu iaf. Hela grejen har gjort att jag slappnar av och har lite grann slutat göra massa saker för att andra vill att jag ska. Lite ego absolut, men jag måste nog vara sån för att kunna må bättre och inte dras ner mer. Inte hänga upp mitt mående på hur andra behandlar mig. Så att slappna av och vara i nuet och göra det jag vill, är vad jag behöver nu. Att inte ställa upp på nån annan konstant för att sen inte få nåt tillbaka är det tvärslut med. O när jag fått nog så har jag fått nog och då är det verkligen nog.
Målkort
På jobbet pratar vi om målkort, där är det ekonomiskt och mjuka parametrar som gäller. Men privat borde vi också ha en lista med mål. Jag har noll fokus på framtid eller mål nu, jag försöker bara klara dag för dag med hund, hästar och sambo. Aktivera, motionera och inte bryta ihop.
Jag vet inte ens vad jag vill längre, det är för mycket släcka bränder för att kunna lyfta blicken.
Puckat ifrågasättande
Lite osäker på hur jag ska formulera mig... Är förbannad över en typ av situation som återkommer lite då och då i mitt liv, men det kanske helt enkelt är jag som är oklar. Jag är trött på att bli onödigt ifrågasatt! SItter med datorn i knät nu och jobbar, kom på en situation för några år sen när jag pratade på jobbet om att jag behövde två skärmar för att jobba. Blev ifrågsatt av en kollega som tyckte att det behövde jag absolut inte. Men om jag säger att jag behöver det så är det väl inte av nån annan jävla anledning än för att jag behöver det?!? Jobbar hemma idag för att jag behöver lugnet när jag ska jobba i kalkylen, blir rätt ifrågasatt för det också. Men samma sak där, om jag säger att jag behöver det så finns det väl ingen annan anledning till det heller. Alltså, jag skulle fan aldrig ifrågasätta vad nån annan säger att den behöver så vad ger andra rätten att ifrågasätta mig? Varför ska jag behöva förklara mig så jäkla mycket varenda gång.
Det jag menar är att om nån säger nåt till mig så utgår jag från det och löser saker därifrån, även om det blir jobbigt. Jag ifrågasätter inte förutsättningarna utan anpassar mig och utgår från det. Och jag förväntar mig faktiskt den respekten tillbaka. Punkt.
Overnight oats med äppelmos
Mitt nya favoritmellanmål/frukost/kvällsmat:
Overnight oats
1 stor sats:
4 dl fiberhavregryn
0,5 dl linfrön
1 dl pumpakärnor
1 dl solrosfrön
1 dl grovt hackade hasselnötter
4 dl nötmjölk
1 msk gurkmeja
1 msk kanel
0,5 msk kardemumma
Rör ihop i en bunke och in i kylskåpet minst 12 timmar, klart att äta.
Äppelmos
3 fint skurna äpplen
1 msk kanel
1 tsk kardemumma
1 msk kokosolja
Smält kokosoljan i en kastrull och sen i med äpplen och kryddor. Sjud på svag värme i ca 20 minuter och mixa med stavmixer eller släng i blender, klart.
Skitliv
Sitter hemma med förkylning när jag egentligen borde vara på jobbet, men är alldeles för sänkt för att ta mig dit. Tänker en massa på allt som sker nu och allt som hänt senaste åren.
Det här med glädje och att vara glad på riktigt. Tror jag skrivit det några gånger förut, men när var jag glad på riktigt senast? När kände jag mig tillfreds med livet och lycklig? Jag tror att jag mer eller mindre varit i en depression senaste 2-3 åren. Jag försöker hitta saker för att må bra men egentligen vet jag nog inte längre hur jag ska lyckas med det. Jag trivs med att umgås med folk men har gått på för många nitar för att våga släppa in nån igen. Skulle å ena sidan vilja köpa en stuga mitt i skogen, bygga en hage åt hästarna och bo där med hunden själv. Samtidigt så gjorde jag typ det i Östhammar och kände mig väldigt isolerad.
När det gäller jobbet tyckte jag förut att jag var grym på det jag gjorde, o jag var grym! Nu inte så mycket. Att bli pålagd arbetsuppgifter man är alldeles för oerfaren och okunnig för är inte bra för självförtroendet. Att dessutom vara på en arbetsplats där stressen är så hög hos alla att man inte får stöttning, utan bara höra att man gör och tänker fel. Det sänker en verkligen.
Min sambo och jag är väldigt olika på många sätt. Vi tänker olika och vi agerar olika, vi uppskattar olika saker. Han är jättebra men jag känner mig bara som den som är "fel".
Det känns som att jag behöver hitta tillbaka till vad jag tycker är kul och där jag mår bra, oavsett vad nån annan tycker. Att plocka svamp och hitta på saker utomhus i naturen tillsammans med nån, att inreda och fundera ut lösningar. Sitta på förmiddagen med 4 olika sorters kaffe och surfa Hemnet. Att shoppa och dricka latte med vänner. Springa på IKEA och titta på allt. Ta långritter med fikasällskap. Tävla med hunden. Mysa och ta det lugnt i stallet .Det är liksom vad jag vill göra och vad jag mår bra av. Jag måste börja göra mer sånt och skita i vad jag borde göra eller vad andra tycker att jag borde uppskatta.
Min lycka ligger inte i någon annans händer och vill jag vara lycklig och må bra är det ingen annan än jag själv som kan få det att hända.
Skala av
Überstressad över allt nu; jobbet och privata livet. Jag måste skala av alla förväntningar på mig själv, och alla andras förväntningar. Jag kan inte vara perfekt, varken som ekonom eller flickvän. Jag måste säga ifrån när andra lägger på mig för mycket och jag måste själv låta mig själv vara ifred och bara vara. Funderar på riktigt på åka och bo på hotell en vecka och stänga av mobilen.
Tänk på morgonen när klockan ringer och man bara vill inte kliva upp, så känner jag inför allt jag ska göra nu. Allt det som vanligen ger energi är bara jobbigt. Har kollat värdena och järn ligger lågt, men inte såå lågt. Men kanske är det plus lite höstnedstämdhet. Frågade läkaren om det fanns nå roliga piller man kunde få för att tycka livet är kul igen, det fanns det inte.
Lite otippat är att jag sitter och tittar på Wahlgrens värld och skrattar en massa för mig själv, väldigt skönt och väldigt länge sen jag skrattade från hjärtat.
Kökshandtag
Vilka störda grejer minnen kan hänga fast i. I huset i Östhammar hade vi lite lantliga svarta handtyg typ dessa:
När jag flyttade till Bomhus var dessa i köket och jag klarade inte av att se dem, tänkte på psychoexet direkt. Så jag bytte. När jag kikar på lägenheter nu så stänger jag ner när jag ser att lägenheten har de här. I övrigt så tänker jag inte på honom speciellt ofta, men något så simpelt som kökshandtag framkallar ångest. Det är ju stört.
Hemma igen - ny energi
Det som händer när man kommer bort från vardagen är att efter några dagar kommer avslappningen, allt extra stresslull i huvet börjar skingras och det som egentligen betyder nåt syns tydligare. Jag hoppas den känslan består.
Det är mycket nu kring de som betyder mest för mig; mina djur. Linus med sin ryggskada och aggressivitet som ökar, Oliver med sin bakbenssjukdom som blivit värre och Vilmer med trasiga hovar och böld på ögat. Det är fortfarande stressande men jag kan bara ta en sak i taget och utgå därifrån. Linus har jag en ny tanke med för att hantera hans kvällströtthet som ger aggressiva beteenden, i Grekland anmälde jag oss till två rallylydnadstävingar för att ge pepp till att träna och då trötta ut honom mentalt lite mer. På tisdag ska vi träningstävla startklass i lydnad. Oliver ska jag rida idag, lite beroende på hur han känns så blir det troligen bokning av besök på Ultuna i morgon. Kanske en diskussion med vår veterinär i stallet igen. Vilmer ska kolla ögat på torsdag på Ultuna så då får jag förhoppningsvis svar på vad det är. Innan jag åkte till Grekland gick framhovarna sönder på flera ställen och efter några omskoningar var han öm i ena hoven och lite halt. Förhoppningsvis har det rätat ut sig nu och han kan ridas den här veckan fram till torsdag.
Det är mina planer och jag hoppas jag bara håller mig till dem utan att röra till det och börja stressa.
Igår var jag och shoppade lite bättre mat och kylskåpet är nu fullt med bra grönsaker. 3 kg gick jag upp i Grekland och vikt idag är 73,3 kg. Ingen fara med det, och det är inte ens största fokus. Men jag vill må bättre både mentalt och fysiskt. Jag vill bli gladare. Jag är känslosam åt många olika håll jämt, men nu gråter jag flera gånger varje dag och så ska det inte vara.
Det har varit mycket ett bra tag nu igen och jag stressar konstant, jag vill vara pigg på dagen och somna på kvällen. Nu vaknar jag jättetidigt och vid lunch tar det stopp och jag sitter på kontoret och sover. Det är bra att vara morgonpigg men inte om man bara sovit några få timmar.
När jag lyssnade på Food Pharmacy var det som överraskade mig mest att seratonin inte bara bildas i hjärnan utan även i tarmen, hela ca 90% kommer från tarmen. Tänk om man då kan äta sig gladare. Hela boken var väldigt bra och intressant men just den biten var det som fick mig att reagera. Och bli ännu mer nyfiken på att testa detta. Hur det än är så vet jag att jag blir mer nedstämd och deppig av att äta skitmat, är piggare och mer fokuserad när jag kör paleo. Steget från paleo och hit är inte så långt, rent praktiskt så blir vissa livsmedel tillåtna (t.ex. potatis, bönor, linser) och vissa andra ska prioriteras bort (t.ex. kött). Jag kommer ha svårt att sluta äta kött/kyckling men det går ju verkligen att välja bättre råvaror och minska mängden. En köttfärssås kan bestå av bra mycket mer grönt än den gör nu, sallad går att äta till allt. En grön drink på kvällen för att boosta alla bra bakterier inför natten. Allt behöver inte ske på en gång, men att vid varje matintag leka näringsjägare känns som en taktik som kommer fungera.
Att vara dedikerad
Läste precis om en bekant på Instagram vars förhållande tagit slut, jag vet att de haft problem tidigare och jag blir bara så förbannad! Om jag förstår rätt så har han varit otrogen, alltså kan man inte hålla sig till den man bor ihop med?! Den man säger sig älska och lever sitt liv med?!?
Har man flyttat ihop med nån så har man involverat den andre i sitt liv, man har flätat ihop sin vardag och därmed har man ett jävla större ansvar att bete sig respektfullt.
Att avsluta ett förhållande är skit på det känslomässiga planet, att känna att man inte längre är älskad och hitta sig själv igen. Sen kommer känslan av att bli bortvald och mindre värd om idioten varit otrogen dessutom. O det är den känslomässiga biten. Den praktiska med att vara tvungen att fortsätta bo ihop, packa och flytta är sjukt jobbig med. Att hålla ihop och inte kunna bryta ihop förrän det är klart, att behöva diskutera vems jävla byrå det egentligen är och vem som måste ta den fula lampan. Med en kukidiot.
Flyttar man ihop lär man fan vara dedikerad det förhållande man ger sig in i. Känner man att det inte är rätt måste man vara mogen nog att avsluta det INNAN man sårar mer än nödvändigt. Alldeles för många stannar i kärlekslösa förhållanden av rädsla för att tvingas leva ensamma. Men fan så mycket hellre vara ensam än med nån som inte är helt dedikerad mig, eller så jävla mycket hellre ensam än lura någon annan att vi har en framtid.
Med en hund är du för övrigt aldrig ensam.
Food pharmacy
Paleo är gammalt och nu är det food pharmacy som gäller tack vare lite strandlyssning på Santorini 😉
Sjukt inspirerad till att äta grönare och mer näringsrikt. Gillar ordet näringsjägare som inte förbjuder nånting men beskriver jävligt bra vart fokus ligger. Antioxidanter, fibrer och schysst tarmflora; det känns som en utveckling av paleo för min del (även om jag vet att de två synsätten inte har nåt med varandra att göra).
Försöker tänka på det redan medan jag är här på Santorini, att byta Cola zeron och stripsen mot vatten och sallad är ju inte speciellt svårt och det får vara steg 1. Steg 2 kommer när vi är hemma i Sverige igen; grönare mat och jag får äntligen en anledning att köpa den där gammelrosa mixern på City gross som jag gått och suktat efter.
