Att vara dedikerad

Läste precis om en bekant på Instagram vars förhållande tagit slut, jag vet att de haft problem tidigare och jag blir bara så förbannad! Om jag förstår rätt så har han varit otrogen, alltså kan man inte hålla sig till den man bor ihop med?! Den man säger sig älska och lever sitt liv med?!?

Har man flyttat ihop med nån så har man involverat den andre i sitt liv, man har flätat ihop sin vardag och därmed har man ett jävla större ansvar att bete sig respektfullt.
Att avsluta ett förhållande är skit på det känslomässiga planet, att känna att man inte längre är älskad och hitta sig själv igen. Sen kommer känslan av att bli bortvald och mindre värd om idioten varit otrogen dessutom. O det är den känslomässiga biten. Den praktiska med att vara tvungen att fortsätta bo ihop, packa och flytta är sjukt jobbig med. Att hålla ihop och inte kunna bryta ihop förrän det är klart, att behöva diskutera vems jävla byrå det egentligen är och vem som måste ta den fula lampan. Med en kukidiot. 
Flyttar man ihop lär man fan vara dedikerad det förhållande man ger sig in i. Känner man att det inte är rätt måste man vara mogen nog att avsluta det INNAN man sårar mer än nödvändigt. Alldeles för många stannar i kärlekslösa förhållanden av rädsla för att tvingas leva ensamma. Men fan så mycket hellre vara ensam än med nån som inte är helt dedikerad mig, eller så jävla mycket hellre ensam än lura någon annan att vi har en framtid. 

Med en hund är du för övrigt aldrig ensam. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0