På mina egna ben står jag nu

 Jag känner att jag behöver uppdatera, mest för min egen skull. Mår inte direkt dåligt men jag behöver få lite rätsida och bena ut hur livet faktiskt är.
 
Jag har nu bott i min lägenhet i två veckor. O tänk vad hopplöst allt känns ibland och tänk vad lite som behövs för att det ska blir bättre. Två veckor är inte lång tid, men att få komma tillbaka till mina rutiner är så otroligt avslappnande. Första lasset med alla möbler flyttades för nästan två veckor sen, andra med mer smågrejer kom igår. Jag har nu en kaffebryggare och micro, bestick att äta med och tallrikar att äta på. Idag jobbar jag hemifrån och bara njuter av mitt. Av att öppna köksskåpen och se mina koppar stå där. Av att få stå på egna ben igen.
 
Linus har fått en hundvakt som han är hos om dagarna, Nelson. Världens underbaraste herre. O det känns så bra. Behöver en till för att täcka upp om han åker någonstans, men jag har en det känns som jag kan lita på åtminstone :)
 
Jobbet. Prognoserna har varit, både till kund och till arbetsgivare. Var så nervös så jag höll på att dö vid genomgången till kunden men tyckte ändå att meterialet jag visade upp var tillräckligt bra. Fick stort stöd av en kollega som egentligen var den som pratade mest. Till företagit i onsdags behövde jag mest visa upp det vi jobbat fram och då var det jag och en till från projektet och två från företaget. Men till det som var bäst, samtalet med distriktschefen efteråt. Dels frågade jag om fortsatt anställning efter provperioden och det är klart jag får fortsätta (jippie :D), dels tog han upp att jag nu flyttat till Gävle. Pendla till Uppsala är ingen höjdare och de hade diskuterat möjligheten för mig att jobba hemifrån, varannan fredag är ett förslag men ska ta det med min projektchef nästa vecka. Sen diskuterade vi också möjligheten att få byta upp till Gävle vilket inte alls var omöjligt, hade egentligen tänkt ta det i vår på utvecklingssamtalet men nu kom det upp. Däremot så sa jag själv att jag gärna stannar ett år till så jag vet vad jag pysslar med innan jag byter. Jag fick iaf positiv feedback och det kändes helt grymt att få höra. Jag är ju rätt kaxig när det gäller jobb för jag vet vad jag klarar (ALLT!) men sen jag började här i maj har det ju bara varit nytt hela tiden så jag har aldrig fått slappna av och känna att jag klarar nåt innan det läggs till nya utmaningar. Men nu så :D
 
Hästarna har stått i Valbo över sommaren men vi ska flytta, hittade en annan lösdrift där allt verkligen är heeelt underbart. Världens finaste stallägare, vettiga åsikter och ordning och reda. Det kommer bli asbra, en månad kvar!
 
Kärlek: blä.
 
Så här ser det ut på min balkong nu, satt i hänggungan nyss och skulle jobba lite. Men så kom Limpan och kröp upp och la sig så vi gungade lite tillsammans istället. Det är sån sjukt skön känsla i magen, jag trivs sååå bra här. Lägenheten känns lite som mitt fort, min egen trygghetszon där ingen kan störa. Blev en annan lägenhet ledig nyss där jag egentligen ville bo, men bestämde mig för att inte ens åka och titta på den. Jag vet ju att jag mår bra här, varför ändra på nåt som funkar?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0