Äntligen hemma

Antingen har jag gjort en kille väldigt ledsen eller väldigt arg. Jag tror mest på det första, ledsen och less. Och kanske arg också iofs. Från allt till inget. Med väldigt mycket urspårad ärlighet. 

Men nu är jag åtminstone hemma. I min egen lägenhet och min egen säng. Alldeles själv med min lilla kille. Den här veckan kändes det verkligen välbehövligt att få landa hemma. Nu ska jag sova, stänga av ljudet på mobilen och inte ställa nån väckarklocka. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0