I screw up, quite a lot actually
Jag gör folk besvikna och jag gör folk glada. Min privata del av livet har jag inte energi för och jag känner mig konstant pressad av allt och alla. Alla som ska hinnas med de få timmar jag är hemma om helgerna. Jag stressar från person till person från att jag kommer hem om fredagarna till att jag åker på jobb igen efter helgen. Allt jag vill är att sitta själv och bara vara, inte prata och inte skratta. Bara få vara utan intryck och krav. Så jag gör folk besvikna gång på gång.På jobbet lägger jag massor med tid på att hjälpa andra, på att charma leverantörer och arbetare. På att få folk att må bra och vara glada. Jag mår bra av det och jag är uppskattad, jag vet att jag är grym på det jag gör. Men det är stressigt så in i helvete. Mestadels positivt men jag har inte ork för folk som beter sig idiotiskt. Jag som alltid varit konflikträdd säger nu ifrån direkt, jag tänker inte fortsätta vara mesig och ta skit. Kanske att jag ångrar mig i framtiden, men antingen respekterar man mig och vill ha mig som vän eller så skiter vi i det. Just nu finns det inga mellanting. Jag står mycket hellre ensam än med personer som snackar skit bakom min rygg. Den senaste tiden med arbeten på bortaplan med nytt folk har gett mig så mycket nya insikter. Vad och vilka som är viktiga, att prioritera, att göra och vara som Jag vill och inte kompromissa åt alla håll samtidigt med mig själv längst ner på listan. Tack Fabio för många tankar! Jag hoppas att jag får balans i livet framöver, att jag landar och kan slappna av på alla plan.
Kommentarer
Trackback
