MissTaxi

Plötsligt händer det. Idag insåg jag varför mina förhållanden inte håller. Jag har absolut varit kär och jag har älskat men det där extra superspeciella har inte funnits. Talesättet "det gäller inte att hitta någon man kan leva med, det gäller att hitta någon man inte kan leva utan" fick helt plötsligt en helt ny mening. Jag har hittat killar jag kan leva med, ett tag åtminstone. Men den där personen jag inte kan vara utan, som ständigt upptar mina tankar, som får mig att le och bli fylld av fjärilar; varför måste allt vara så komplicerat nu när jag väl hittat honom? Jag hade de här känslorna för en kille för cirka ett år sen också, han var verkligen inte perfekt nånstans. Fast det är inte det det handlar om, "perfekta" killar finns det många av, men den där känslan som inte går att förklara. Att man hör ihop, att alla krav man hade helt plötsligt inte spelar nån roll, damn alltså. Konstigt nog insåg jag inte det här då, nu slog det det till rejält istället!Jag kan inte påstå att jag är besviken eller deppig över att situationen är som den är, just nu är jag mest glad över att jag insåg det här. Med alla kraschade förhållanden där jag tröttnat, jag har helt enkelt inte hittat rätt.