Sitter i mörkret...

...på jobbet och gråter. Och dricker kaffe. Tur att det bara är jag inne så ingen hör hur jag snörvlar.

Känner mig liksom chockad. Inte nu, inte du liksom. Har haft fler kollegor som gått bort; Lillis, PU och Isak men dom har varit gamla. Det här känns så sjukt. Och så tragiskt...

Sitter och funderar på om man ska gå på begravningen eller om hennes familj inte vill ha utomstående där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0