Glad? Nope!
Satt och läste igenom senaste tidens inlägg, det var längesen jag skrev nåt positivt överhuvudtaget... Försökte komma på när jag var glad senast, alltså när jag faktiskt kände glädje över nåt. Inte bara log eller såg glad ut och det var nog helt ärligt ett bra tag sen. Inte så att jag funderar på att hoppa framför ett tåg eller nåt. Jag är bara likgiltig och less på det mesta.
Mycket av det har med Oliver att göra, jag har liksom tappat hoppet där. Han är behandlad men hur länge är han bra innan han har ont igen? Hur mycket vågar jag rida? Vad gjorde jag gör fel eftersom inflammationen blev aktiv igen? När det gäller Oliver lär jag nog bestämma mig för att ge upp eller faktiskt gå vidare och satsa lite. Göra upp en plan för igångsättningen, fundera på om jag ska prova lite (svindyra!!!) tillskott som kanske eventuellt kan göra det lättare för honom.
Resten av livet då... Bläää! Inget går på nåt sätt som jag vill :/
