MissTaxi

Eftersom jag vet att personen det här inlägget handlar om förmodligen kommer läsa det här har jag funderat på vad jag ska skriva och hur.

 

Fick att utbrott idag, över en skitsak men det har väl legat och grott ett tag. Ja, jag tycker att det är tråkigt att det blev som det blev men nej, jag ångrar det inte. Allt som hänt det senaste året hade liksom inte kunnat leda till nåt annat slut, jag har blivit besviken, arg och irriterad för många gånger. Har även sårat personen ifråga, säkerligen gjort den arg och besviken också.

Om jag ser tillbaka finns det många saker jag hade kunnat göra annorlunda och lite bättre. Lätt att se tillbaka och säga nu med facit i hand och ett nyktert sinne. Jag borde kanske framförallt varit tydligare många gånger. Samtidigt så satte jag ner foten vid några tillfällen i olika sammanhang och det respekterades inte.

Jag hoppas väl kanske att den det här handlar om inte lägger hela skulden på mig, det är nog en av anledningarna till att det började spåra ur från min sida. Blir gärna hatad ett tag, förtjänar jag säkert även om allt jag gjort var länge sen nu. Hela alltihop handlar om så mycket mer än så, inte vem som har rätt eller fel i varenda minsta detalj. Jag är ingen tankeläsare, situationen var inte så som jag trodde och jag hoppas du går vidare.

Har sjukt många roliga minnen, har haft svinkul och även blivit stöttad och peppad. Så jag tycker det är förjävla synd att det blivit som det blivit, men det har jag redan bearbetat eftersom förtroendet från min sida försvann helt i höstas, där passerades gränsen för vad som är okej.  

 

Helheten, min version. Du svek mig också, du sårade mig och du respekterade inte när jag sa ifrån. Men det är klart det är mycket lättare att skylla allt på andra...