Downs...

Jag bloggar inte så mycket längre, har faktiskt inte tid även om jag verkligen skulle behöva skriva av mig ibland. Dessutom är jag inne i en rätt kass period, vet inte om det är mörkret det beror på eller vad det är. Den som läser min blogg vet nog ganska väl att mitt humör går upp och ner, men mellan alla ner-perioder går det alltid upp och jag älskar att vara den jag är när jag är på topp. Men en sån period var riktigt länge sen nu, allt är bara deppigt och jag är negativ till allt. Tror det är lite blandning av allt. Mörkret, mycket jobb, kass ekonomi, sömnbrist, viktökning, stress... Det har varit mycket med Oliver senaste månaderna, han har varit halt, haft ont i ryggen och ingen sadel passar. Var på utprovning i början på december och köpte en sadel för 10.500:- vilket verkligen var absolut max vad jag tänkte lägga på en. Den låg bra i några veckor, riktigt bra, så bra att han började arbeta korrekt med ryggen och därmed fick nya muskler som gjorde att sadeln inte alls låg bra. All vikt hamnade framtill så han fick ont i musklerna där plus att den gled fram vilket gjorde honom irriterad. Var på utproning igen i måndags, provade nio sadlar där alla åkte fram och han blev irriterad. Slutade med att jag köpte en sadel för 18.000:- som låg okej där borta. Meeen på ridturen igår åkte den fram rikitgt mycket, jag hamnade nästan på halsen hans när jag red och han blev skitförbannad. Dock så ligger den jättebra när den ligger där den ska, han tar verkligen i med hela kroppen och går jättefint. Men där har vi svaret på min dåliga ekonomi, den första sadeln kostade det jag max tänkte betala och nu har jag precis lagt till 8.000:- till. Köper från samma sadelutprovare så böt in den första och behövde bara betala 200:- för slitaget på den. Lösningen för den här kan vara svanskappa, eller en annan typ av specialgjord som kostar 2.000:-. Så just nu är det en massa pengar jag inte har som bara rinner iväg. Samtidigt så MÅSTE jag ha en sadel, jag kan inte ha en häst som inte går att rida för att han inte har en sadel. Visst kan jag rida barbacka men när man ridit i en sadel han trivs i och jämför det med hur han beter sig barbacka så inser man ju att han inte tycker det är speciellt bekvämt heller. Det är så mycket tankar kring det här i huvudet nu, hur och vad jag ska göra. Svårt att förklara riktigt hur mycket det påverkar mig, men jag är ju liksom i stallet varje dag och påminns om det här varje dag. Och känner varje dag att det inte funkar. Suck! Dessutom går jag upp i vikt, 75,4 sist jag vägde mig. Låg på 67,5 som minst för ett år sen, iofs mådde jag inte bra då men under 70 har varit normalvikt ganska länge. Sen jag började sätta igång Oliver i maj och jag själv också fått massa muskler har vikten ökat till 71-72 vilket har känts helt okej. Men 75 är inte okej!!! Jag tar tag i det och lyckas hålla nån dag bara, när blev jag så här viljesvag? Har senaste åren pendlat lite i vikt men alltid lyckats ta tag i den när det gått åt fel håll. Har jag bestämt mig att börja på måndag så har jag gjort det, och då inte slutat på tisdagen som jag gör nu... Skit rent ut sagt! Men jag har ingen näringsbrist för jag äter relativt bra, är väldigt stark fysiskt och har troligen bra värden. Jag måste bara sluta äta massa skräp mellan måltiderna, sluta äta godis med Johan på kvällarna. Det är ju egentligen helt sjukt att jag som äter varannan timme ändå lyckas bli sugen på onyttigt därimellan. Fast när jag tänker efter, jag måste få ordning på maten när jag är i stallet. Ibland är jag där i över tre timmar och det är kanske inte alltid jag ätit precis innan jag åkte dit, kanske skulle ha lite frukt liggandes i stallet. On top of this, jag e sjuk. Hade nog feber igår och ont precis överallt. Rörde jag huvudet för fort fick jag sprängande huvudvärk, hade ont i alla leder och var skittrött. Idag är det bättre, men är ändå hemma från jobbet. Att köra ett 12-timmarspass med minibuss i det här snöovädret hade inte ens känts kul om jag varit frisk. Nu kändes det helt omöjligt. Ska ta mig hem till Johan ikväll bara, min lillsnutt fyller år idag =) Hela 26 år =) Orkar jag inte sitta uppe och prata med alla så finns det ju en säng jag kan ligga och vila på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0