2011-04-15

Det var dagen då Nicco dog. I morgon har det gått sex veckor, det känns både som en hel evighet och som om tiden bara flygit förbi. Så idag för sex veckor sen hade jag min lilla hund hos mig. Fortfarande så ofattbart.

Jag kommer aldrig att få se honom, få hålla honom igen. Aldrig nånsin.

Har nu gråtit varje dag i sex veckor. När vänder det och blir bättre egentligen? När glömmer man det jobbiga slutet och minns de fina stunderna?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0