MissTaxi

Vet inte vad jag håller på med, är trött på motgångar. Behöver prata av mig och gråta ut. Men vad göra när den enda tryggheten i ens liv inte är närvarande längre. Jag vet att jag inte vill tillbaka, det var inte bra mellan oss. Men det gör så jävla ont ändå, det känns som att jag bara vill skrika. Skrika tills det inte går längre och sen sparka och slå på nåt till både kropp och huvud är alldeles slut. Bara sjunka ner i en hög och bryta ihop.

Går ständigt på nån jävla adrenalinström och slappnar inte av. Kan sitta på jobbet med tårar i ögonen och bara längta till jag får sätta mig i min egen bil och åka hem. Och äntligen sluta hålla emot. Men eftersom jag hela tiden pushar mig till att göra det o det o det innan jag får gråta så blir det aldrig, för mycket adrenalin i kroppen för att kunna släppa ut det.

Vill ta en paus och fly från allt, flytta till Norge och jobba. Vad som helst, vill inte vara kvar här. Orkar inte med att inte veta vad som ska hända, orkar inte med att både hunden och hästen är obotligt sjuka. Vill inte ha dåligt samvete över hur jag är mot alla runtomkring mig. Är definitivt inte mig själv nu, så uppe i varv och har verkligen inte koll på nåt.