Plötsligt vänder det...

Från att ha mått riktigt bra ett tag, alltså onaturligt bra för att vara jag, så blev det magsjuka förra helgen och nu är det näringsbrist igen. Ibland när jag har näringsbrist känner jag bara av det så där lite i perforin, har inte samma tålamod som i vanliga fall och är inte lika pratig. Nu är det klappkasst, gråter för ingenting, ser ingen ljusning nånstans. Fast samtidigt vet jag ju vad det beror på så det är inte helt hopplöst, e bara att äta så vänder det igen.

Nu sitter jag o försöker tagga till så jag kan ta mig till stallet. Hade faktiskt hoppats på lite regn idag, det hade känts uppiggande på nå sätt. Det är iaf molningt så förhoppningsvis kommer det. Är så sjukt jävla varmt i min lägenhet, till och med nu när de är lite halvsvalt ute så sitter jag o svettas.

Men en rolig sak som hände igår när vi var i Vårvik, vi såg säl som kom upp till ytan =)  Sara som var med har en mormor som säger att det betyder tur o se säl. O faktiskt, hände en sak nyss som fick mig på lite bättre humör iaf =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0