Oändlig saknad. Det är bara så det kan bes...

Oändlig saknad. Det är bara så det kan beskrivas. Nu har det gått över en vecka, nästan 10 dagar utan min lilla vovve. Jag kommer aldrig kunna krama om honom igen, aldrig lyfta på täcket och låta honom kura in sig. Han brukade hoppa upp i sängen när jag gick o la mig och sen stå o vänta tills jag snurrat runt klart o lagt mig bekvämt, då lyfte jag på täcket o så kom hann o la sig bredvid mig. Nu finns han inte längre och det är bara så ofattbart. Kommer aldrig se honom, aldrig klappa honom, aldrig få mysa upp i soffan, aldrig nånting. Fy fan vad det här är jobbigt :'(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0