Min lilla Nicco finns inte mer
Idag avlivades han. Jobbigast just precis nu är att det var mitt beslut. Jag bestämde att min hund skulle dö. Men jag vet att jag inte hade nåt val, egentligen.
För tre år sen gick korsbandet av i hans ena knä och opererades. Den operationen blev inte helt bra och han är fortfarande ngt halt. Han har även haltat på ett framben till och från i nån vecka nu och jag har funderat på att ringa veterinär för det. Så idag gick det andra korsbandet av. Operation den här gången var inget alternativ, han har blåsljud på hjärtat och det är en ganska lång operation. Kommer ihåg förra gången, det tog evigheter innan han vaknade till efteråt. När jag hämtade honom låg han på bordet och slog två slag med svansen när han såg mig, sen fick jag bära ut honom. Han hade aldrig klarat en sån igen, inte nu. Alternativet var att ge honom en massa antiinflammatoriskt och hoppas på att det blev bättre men det skulle aldrig bli helt bra då heller. Med tanke på alla sjukdomar han haft och hur svårt han haft det varje gång att bli frisk (fem kortisonkurer plus antibiotika för att bli av med klådan han hade nyligen) så tror jag inte ett dugg på att han ens skulle bli i närheten av bra. Och även om han skulle bli hyfsat okej så skulle han fram tills dess vara mer eller mindre halt på tre ben, det skulle inte vara okej att låta honom gå så. Dessutom, han skulle aldrig lyckas hålla sig frisk speciellt länge innan det blev nåt nytt. Det kan jag ju egentligen inte veta men med tanke på hur det varit de senaste tre åren så vet jag.
Men min lilla Nicco... Shit asså, han finns inte längre. Det är en sån jävla smärta. Igår vid den här tiden låg vi i sängen och sov, nu är han död. Det är tomt och det är bara helt förjävligt! Så jävla mycket känslor och minnen som jag inte kan beskriva. Han blev tio år och jag har haft honom i nio, han har varit med mig genom allt som hänt under de nio åren. Fyra pojkvänner, nio lägenheter, 79 kilos viktminskning. Kompisar, jobb, bråk, tjafs, depressioner, glädje, lycka. Mitt lilla stöd i allt.
Vill skriva så mycket som jag inte får ut. Kommer garanterat fler inlägg.
Men jag saknar honom så sjukt mycket, så obeskrivligt mycket. Världens underbaraste hund, min älskling <3
För tre år sen gick korsbandet av i hans ena knä och opererades. Den operationen blev inte helt bra och han är fortfarande ngt halt. Han har även haltat på ett framben till och från i nån vecka nu och jag har funderat på att ringa veterinär för det. Så idag gick det andra korsbandet av. Operation den här gången var inget alternativ, han har blåsljud på hjärtat och det är en ganska lång operation. Kommer ihåg förra gången, det tog evigheter innan han vaknade till efteråt. När jag hämtade honom låg han på bordet och slog två slag med svansen när han såg mig, sen fick jag bära ut honom. Han hade aldrig klarat en sån igen, inte nu. Alternativet var att ge honom en massa antiinflammatoriskt och hoppas på att det blev bättre men det skulle aldrig bli helt bra då heller. Med tanke på alla sjukdomar han haft och hur svårt han haft det varje gång att bli frisk (fem kortisonkurer plus antibiotika för att bli av med klådan han hade nyligen) så tror jag inte ett dugg på att han ens skulle bli i närheten av bra. Och även om han skulle bli hyfsat okej så skulle han fram tills dess vara mer eller mindre halt på tre ben, det skulle inte vara okej att låta honom gå så. Dessutom, han skulle aldrig lyckas hålla sig frisk speciellt länge innan det blev nåt nytt. Det kan jag ju egentligen inte veta men med tanke på hur det varit de senaste tre åren så vet jag.
Men min lilla Nicco... Shit asså, han finns inte längre. Det är en sån jävla smärta. Igår vid den här tiden låg vi i sängen och sov, nu är han död. Det är tomt och det är bara helt förjävligt! Så jävla mycket känslor och minnen som jag inte kan beskriva. Han blev tio år och jag har haft honom i nio, han har varit med mig genom allt som hänt under de nio åren. Fyra pojkvänner, nio lägenheter, 79 kilos viktminskning. Kompisar, jobb, bråk, tjafs, depressioner, glädje, lycka. Mitt lilla stöd i allt.
Vill skriva så mycket som jag inte får ut. Kommer garanterat fler inlägg.
Men jag saknar honom så sjukt mycket, så obeskrivligt mycket. Världens underbaraste hund, min älskling <3
Kommentarer
Trackback
