MissTaxi

Ibland fattar jag absolut ingenting, som om allt bara går förbi mig. Sen är det som att jag helt plötsligt öppnar ögonen och ser precis allt som det egentligen är. Eller så vill jag inte se, kniper ihop ögonen så gott det går och småkisar, ser saker som jag vill se dem. Tills den jobbiga sanningen slår till som en fet jävla käftsmäll och jag inte kan göra annat än att se, inse. Gå vidare? 

Så är det nu. O om jag ska fortsätta skriva så här kryptiskt så är jag nu helt blåslagen i ansiktet, det kanske inte syns utanpå men värker som fan på insidan.