MissTaxi

Just nu hoppas jag att Björn är otrogen i Thailand. Fasiken vad skönt det skulle vara, jag skulle slippa bekymra mig om framtiden. Då är jag fri och singel igen, ingen jobbig svartsjuka, ingen oro, ingen stress och nervositet över att bli sambo o kanske skaffa barn. Då kan jag vara mig själv igen, vara stark, självständig och egoistisk. Bara bry mig om mig och Nicco. Då ska jag fan permanenta håret riktigt, riktigt smått så de blir affro. De har jag velat göra länge men de pojkvänner jag haft har varit emot de. O jag behöver inte spara pengar till resor eller framtida hus, de blir nya tuttar och rumplyft istället.

Så om de e de jag vill, varför håller jag på o går sönder av saknad varje gång jag tänker på honom? :'(