Slut
Jag kommer aldrig kunna sitta i ditt knä, titta in i dina ögon och känna mig som världens lyckligaste.
Kommer aldrig sitta och grilla korv i dina föräldrars kakelugn och känna det där odefinierbara, den där känslan av att allt bara känns så rätt, det är så här det ska vara.
Kommer aldrig kunna vara avslappnad och skratta och bara prata i 190 om alla mina tankar om bikinis och jeans och annat som flyger runt i mitt huvud med dig.
Kommer aldrig se dina glittrande ögon, din charmiga mun när du ler och känna hur underbart snygg du är.
Kommer aldrig må bra av att du leker med min hund.
Kommer aldrig sitta och planera resa till Rom, vad vi ska äta, hur mysigt vi ska ha det.
Kommer aldrig kramas och känna när du leker med mitt långa hår som du älskar.
Kommer aldrig prata om att jag förmodligen aldrig kommer vara tillsammans med samma kille resten av livet, men om det skulle inträffa så skulle det vara med dig.
Kommer aldrig prata om vad våra barn ska heta, vart dom ska växa upp, vilken skola som är bra.
Kommer aldrig sova så där underbart skönt och tryggt bredvid dig.
Kommer aldrig få ont i nacken när du pussar och kramar mig och tycka att det är helt och hållet värt det.
Kommer aldrig diskutera vad vi ska ha för lägenhet, hur vi ska inreda den.
Kommer aldrig sitta och prata sprudlande om hur underbart vårat liv kommer bli, hur sjukt bra vi passar ihop.
Kommer aldrig kunna sitta och skicka gulliga meddelanden via taxametern nåt mer.
Kommer aldrig säga att jag älskar dig, att du är det bästa som hänt mig, att jag aldrig varit så här glad nån gång.
Kommer aldrig nånsin känna kärlek när jag tittar på dig.
Kommer enbart känna ilska, hat och besvikelse!
Du ljög för mig din jävla idiot, du förstörde allt det totalt underbara vi hade! Jag har blivit riktigt illa behandlad av ex tidigare, då förväntade jag mig inget mer. Med dig ville jag ha allt! Jag trodde jag skulle få allt bara jag själv vågade. Jag trodde inte du skulle svika mig så här. Jag förväntade mig verkligen inte det från dig. Med idiot-J som på den tiden förstörde mitt liv kändes det som att ramla från en stol, jag visste att han var störd. Med dig känns det som att ramla från ett flygplan, en bergstopp eller va fan som helst. Helt sjukt känns det!
Jag är så otroligt jävla ledsen just nu. Vill inte gå in på exakt vad som hänt, de som står mig nära får reda på allt ändå. Men han ljög för mig helt enkelt. Jag tål inte att nån ljuger för mig! Hur fan ska jag kunna lite på en sån kille igen? Det han ljög om har jag dessutom ifrågasatt för jag anade att det inte stämde. Då ljög han ihop en ny historia för att täcka upp för den första lögnen. O jag försökte verkligen tror på honom. Har haft PMS den här helgen och verkligen mått skit, var rejält nere och trott att det varit pga. det som jag överreagerat. Har liksom haft en magkänsla ett tag av att det inte är som det ska. O jag som alltid lovat mig själv förr att alltid i fortsättningen lita på magkänslan, att aldrig tveka. Tror jag nåt så brukar det stämma. O ändå, ändå! Så valde jag att tro på honom. Jag hoppas att jag alltid i fortsättningen kommer lita på mig själv. Det troliga är iaf att jag aldrig kommer lita helt på en kille igen. O bara det, jag som har så otroligt svårt att lita på andra. Speciellt på killar. Det blev inte bättre nu. Det har han också förstört för mig.
Det värsta är att ilskan börjar lägga sig. Jag vill tillbaka till det vi hade, vill ha allt det där igen. Skulle göra vad som helst för att kunna åka tillbaka till honom, krypa ner och pussas igen. Känna hans värme och kärlek. Men jag kan inte. Så klart. Han svek mig. Så enkelt är det. I slutänden är det ingen kille jag kommer vilja vara med. Eller så kanske vi löser allt och går vidare, det ska jag inte säga att vi inte kommer göra. Men jag känner mig själv. När jag väl insett att jag inte vill ha nån så bearbetar jag ganska fort. Känslorna kanske finns kvar men insikten att jag inte vill är så otroligt mycket större att det inte spelar någon roll. Det gäller bara att gå igenom hela sorgeprocessen, ilska, saknad, besvikelse, ilska igen, längtan, lättnad.
Sitter och funderar på om ja ska ta bort alla inlägg jag skrivit om honom, allt gulligull o skit. Pinsamt att jag lät mig luras så. Tänker å ena sidan att nä nu jäklar, ingen kille ska nånsin få komma mig in på livet igen samtidigt som jag inte vill bli mer känslokall än jag är. Jag vill vara mer öppen och våga släppa in folk, våga bli kär. Det här gjorde inte saken bättre. O på sätt o vis känner jag mig lättad, nu behöver jag inte anstränga mig längre. Behöver inte fokusera på att våga lita på honom och oss. Behöver inte ta en dag i taget och hoppas på att det blir bra i slutänden. Nu är det bara jag igen. Ska dock inte vara lika vild denna singeltid. Men jag ska njuta av att vara själv och slippa tänka på nån annan. Så kanske jag är helt redo nästa gång. Men jag är fanemej hellre singel för evigt än tillsammans med nån igen. Nästa kille kommer nog få ett helvete när han ska bevisa att jag kan lita på honom.
I alla fall så är det slut. Bättre att jag fick reda på det nu än sen när jag bundit mig ännu mer till honom.
Nu ska jag sova iaf. Klockan är ju halv åtta på morgonen, ganska normal tid för mig att gå och lägga mig på eftersom jag jobbar så mycket nätter. Ska träffa idioten sen när jag vaknar, han har min nyckel och jag har hans. Hans nyckel som jag fick samma dag han förstörde allt. Skitstövel!
