MissTaxi

Hur det än går så överlever jag. Det insåg jag precis just nu. De senaste två dygnen har jag varit så jävla nere, allt har känts helt nattsvart. Har nog känt varenda negativ känsla som finns; vrede, besvikelse, sorg, ilska, hämndlystnad m.fl. Har gått tillbaka till två av mina missbruk. Har bara velat ge upp helt. Men va fan, jag mådde jävligt bra innan jag träffade honom, trivdes skitbra med att vara singel och bara tänka på mig själv o göra precis som jag ville. Varför skulle jag inte kunna må lika bra igen. Kul som fan hade jag dessutom! O blir det så att jag kan förlåta helt och gå vidare med honom så är väl det jävligt bra också. Vilket förhållande har inte haft problem? Hur mycket ljuger inte folk och undanhåller saker för varann? Han har iaf inte varit otrogen och jag är så jävla kär i honom. Det har jag åtminstone insett under de här dagarna. Det sjuka är att jag varit osäker ett tag, kanske egentligen för att jag anat att nåt varit fel och undermedvetet börjat ifrågasätta mina egna känslor. Hade jag inte varit kär hade jag inte blivit så ledsen. Jag hade inte brytt mig så här mycket. Då hade jag bara låtit det vara när jag gjorde slut, skitit i honom helt och tagit hela grejen för ett stort misstag av mig. Därmed inte sagt att vi kommer bli tillsammans igen! Han är fortfarande en feg jävla skitstövel som ljugit och riskerat vårat förhållande, o de hatar jag honom för.

Jag har ett eget liv. Eller jag hade åtminstone ett eget liv innan vi blev tillsammans. Har varit så nykär och spenderat all ledig tid med honom, DET kommer jag inte gå tillbaka till! Jag ska ha egentid då jag bara tar det lugnt för mig själv, även om han e ledig samtidigt. Jag ska umgås med kompisar. Ska ta upp kontakten med en gammal kompis, om han vill dvs. Det här kanske var bra, det kanske fick mig att vakna upp.

Blir vi tillsammans igen så är det börja om från början som gäller. De månader som gått har inte funnits. Som det känns just nu så har jag bestämt mig för att ta tillbaka honom, inser det när jag skriver. Men nu ska jag jobba fyra kvällar. Han jobbar dag och vi kommer inte ses nåt alls. Ska bli jävligt intressant o se hur jag känner då. När jag får lite distans och tid att tänka i fred. Antingen kommer jag ju längta ihjäl mig efter honom. O bra i så fall, då vet jag ju hur jag känner. Eller så kommer jag bara känna avsky för honom, känna att jag inte vill ha med honom o göra överhuvudtaget. Som sagt, det ska bli intressant. Just nu är jag ju rätt körd i huvet, knappt sovit på typ tre dygn. Inte ätit speciellt mycket. Litar inte riktigt på det jag känner o tänker.

En helt annan grej, köpte ju en tekanna från Gefle Porslinsfabrik. Jättesöt e den och jag har funderat på om det finns koppar i samma serie. Hittade nu en liten bok med ALLT därifrån på nätet. Har även en assiett som jag vill ha koppar till, om det finns. Så ska bli grymt kul o bläddra och kika lite =)  O bara det, att jag kan tänka på en sån grej och känna glädje är ju ett tecken på att jag kommer att må bra igen =)  Skön insikt.