MissTaxi

Vet egentligen inte vad jag ska skriva riktigt. Jag har förlåtit honom. O jag är sjukt kär. Det jag känner när vi är tillsammans eller pratar i telefon går inte att beskriva. Det är bara så totalt underbart och känns så rätt. Igår mådde jag dock rätt kasst, massa tvivel på honom och somnade gråtandes. Känner mig rätt hård mot honom men han bara tar det och tröstar mig. Så det är bra =)  Jobbar på att få honom att följa med till morfars 70-årsfest på lördag. Skulle va så nice o få spendera hela helgen med honom, på måndag åker han till Thailand o vi kommer inte träffas förrän jag kommer hem från Lanzarothe den 5 februari. Alldeles för lång tid. Dessutom vill jag visa ordentligt vad han förlorar om han missköter sig i Thailand, haha :D