Depp
Kom hem från jobbet nyss o känner mig ovanligt tom. Fattar inte vad det är med mig! Nu har jag iofs inte varit hemma speciellt länge, kom hem från Lanzarote runt 1 i natt. Men det är inte som vanligt. När jag åkte var jag rätt nöjd med livet, nu känns det helskumt. Vet inte vad jag vill o hur jag ska förändra det alls. E för otålig för o vänta o se. Mitt nyårslöfte var ju att det här året ska jag ha kul, inget framtidsnojjande, inga operationer. Bara vara o slappna av. För jag är inte så gammal att jag behöver sitta med panik över vad vill, jag kan t.ex. ta det lugnt i typ tio år till innan jag måste bestämma mig huruvuda jag vill ha barn eller inte. O fram tills dess MÅSTE jag inte vara så jävla seriös, jag kan faktiskt vara bara jag. O bara ha kul. O inte stressa upp mig över allt. Så varför gör jag det, varför går jag o nojjar över allt onödigt som jag egentigen bara borde koppla bort. Hoppas verkligen att det är övergående, eller att jag helt enkelt har PMS. Vet inte ens i vilken ände jag ska börja för att förändra mitt liv, vet bara att jag inte vill ha det som det har varit.
O nåt jag stör mig på nå grymt är att jag hela tiden måste äta. Är så jävla trött på att planera o fixa mellanmål o greja så fort jag ska göra nåt. Göra massa nyttiga matlådor. O sätta sig ner o äta varannan timme. Man tycker man precis käkat när det är dags igen. O därimellan ska man få i sig en massa vatten också, men inte tidigare än en halvtimme från att man ätit för då blir det dumping (blodsockret slår totalt bakut) o så ligger man på sängen o hyperventilerar med ett hjärta som slår tre ggr så fort som vanligt. O äter man inte som man ska så går man raka vägen ner i en utmattningsdepression istället. Samtidigt som kroppen ställer in sig på svält och tar åt sig det lilla man äter o så går man upp några kilo, precis vad som behövs när huvudet är inne i en depp, blir ju inte direkt bättre av o känna sig värdelös för att man inte ens kan hålla vikten. Just nu är jag så sjukt trött på o vara magopererad. Skulle vilja sluta äta helt, kan går runt med en droppställnng resten av livet istället.
O den andra magoperationen känns inge bra. Har så ont i höfterna, innanför huden där de sytt ihop allt. Drar jag med fingret längs ärret kan jag känna alla öglor av stygn under huden. O de skaver inifrån, gör jävligt ont i vissa lägen. Ska maila kirurgen o fråga om det verkligen ska vara sa, borde inte de stygn som ska lösas upp i kroppen redan ha gjort det? E ju ändå tre månader sen nu.
Nä, nu ska jag sova. O som sagt, hoppas det bara är pms...
O nåt jag stör mig på nå grymt är att jag hela tiden måste äta. Är så jävla trött på att planera o fixa mellanmål o greja så fort jag ska göra nåt. Göra massa nyttiga matlådor. O sätta sig ner o äta varannan timme. Man tycker man precis käkat när det är dags igen. O därimellan ska man få i sig en massa vatten också, men inte tidigare än en halvtimme från att man ätit för då blir det dumping (blodsockret slår totalt bakut) o så ligger man på sängen o hyperventilerar med ett hjärta som slår tre ggr så fort som vanligt. O äter man inte som man ska så går man raka vägen ner i en utmattningsdepression istället. Samtidigt som kroppen ställer in sig på svält och tar åt sig det lilla man äter o så går man upp några kilo, precis vad som behövs när huvudet är inne i en depp, blir ju inte direkt bättre av o känna sig värdelös för att man inte ens kan hålla vikten. Just nu är jag så sjukt trött på o vara magopererad. Skulle vilja sluta äta helt, kan går runt med en droppställnng resten av livet istället.
O den andra magoperationen känns inge bra. Har så ont i höfterna, innanför huden där de sytt ihop allt. Drar jag med fingret längs ärret kan jag känna alla öglor av stygn under huden. O de skaver inifrån, gör jävligt ont i vissa lägen. Ska maila kirurgen o fråga om det verkligen ska vara sa, borde inte de stygn som ska lösas upp i kroppen redan ha gjort det? E ju ändå tre månader sen nu.
Nä, nu ska jag sova. O som sagt, hoppas det bara är pms...
Kommentarer
Trackback
