MissTaxi

Då sket det sig totalt i mitt huvve. Mådde jättebra när jag vaknade och i kanske en kvart till sen gick det bara neråt. Grät och var ledsen över absolut ingenting. Svår känsla att beskriva, så slut och utmattad i huvet att jag inte orkade vara glad, bara låg och grät. Hade inget att vara ledsen över ens. Tänkte jag skulle ringa Tord och säga att jag skulle stanna hemma. Pratade lite schema med honom och försökte få ledigt idag men det gick inte. Tänkte jag skulle försöka stå ut passet igår och få bryta ihop idag istället. Gick o la mig o sov en stund och var lite piggare när jag vaknade, så åkte till jobbet. Första körningen var två skolbarn, körde dem och när jag lämnat sista skulle jag vända runt med bussen. Rätt smalt och ingen vändplats utan man måste ner på en cykelbana och backa o hålla på. Dessutom har idiot-Sandvikenhus satt upp en stor stenbumling för att man inte ska kunna gena över hörnet på gräsmattan. Det går inte heller att ta cykelbanan ut eftersom det då är stenar där också. Fast jag ska inte skylla på dem heller egentligen, har backat och hållt på där många ggr förut. Men utan sten i vägen iofs. Men jag såg den, visste exakt vart den stod. O ändå. Svänger in för tidigt med för hög fart och hör hur det bara krasar sönder. Trodde hela bussen var totalkvaddad, så lät det. Blev förvånad över att den fortfarande rullade för jag trodde jag hade kört bort hela höger bakhjul. Men sidan blev intryckt från framdörren ända till däcket i bak. Det syns i gummit vart stenen tagit och till och med det lilla renaultmärket i mitten på fälgen blev avskrapat. Men den gick att köra. Sidodörren var dock lite svår att få upp och den gick att stänga om man tryckte till den ordentligt fast lamporna lös ändå i bilen. Plåten har liksom knycklats till och vikts upp lite underifrån. Jag åkte till station och ringde till Tord ganska direkt efteråt och sa vad som hade hänt. Lyckades hålla mig från att inte börja storgrina i telefon. Tror han hörde hur illa det var för han ojade sig inte eller ifrågasatte varför jag gjort så. Inge anklagande alls faktiskt. Direkt vi hade lagt på kom tårarna. Åkte ifrån station för att få vara ifred och ställde mig på en parkering i Norrsätra. Pratade med Björn i telefon en stund. Bröt ihop helt. Jag vet att det inte är världens grej att kvadda bilar, det är skitjobbigt när det händer men det händer alla nån gång. Men ändå, just igår klarade jag absolut inte av det. Kände att jag inte skulle orka prata med folk alls. Kör man dag kan man kanske vara någorlunda tyst och slippa prata o va supertrevlig hela tiden. Men på natten med alla fyllon, inte en chans. Klarade ju inte ens av att sluta gråta. Så efter att ha stått där uppe ett tag så åkte jag hem. Tror egentligen att det bara var en tidsfråga iaf, hade nog inte orkat med att ta så mycket skit från fyllon igår ändå.

Men nu är jag så jävla trött på att må så här. Är så ostabil psykiskt och orkar ingenting. Bryter ihop över småsaker. Gråter ju över ingenting. Det är jobbigt, kan inte ens definiera varför jag börjat gråta, hur sjutton ska man då kunna vända och må bättre? Vet jag varför kan jag ju åtminstone försöka intala mig själv att det inte är så farligt. Oftast är det ju inte det. Ska iaf in på måndag och ta prover. Min största rädsla är väl att de inte ska hitta nåt fel. Då vet jag inte vad jag ska göra. Har ju mått dåligt förut utan att de hittat nåt. Fast då har det ändå varit för att jag ätit för lite och för sällan. Säkert nåt värde som sjunkit men ändå inte så pass att det hamnat under gränsvärde. Nu äter jag ju helt exemplariskt. Mycket bättre och näringsrikare än det är nu går nog knappt.

Den här dagen har ju knappast börjat bättre heller. Har ridning kl 15 och den har jag sett fram emot hela veckan, sen 18-03 med Volvo. Slipper ju iaf åtta fyllon i bilen, går bara in fyra i den. Just nu är det bara ta en sak i taget och inte stressa upp över att jag ska jobba. Tänker inte vara hemma ikväll, blir inte bättre av det. Är ledig i morgon och sen jobbar jag bara tre dagar nästa vecka. Förhoppningsvis får jag provsvaren under veckan och kan göra nåt åt det.