Lugn i mig själv?
Nope, det kryyyper i hela kroppen!
Hade en kollega en gång i tiden som sa att jag inte var lugn i mig själv. Va grymt fixerad vid det ett tag, att hitta lugnet. Tror jag hittade det ett tag sen förvann det och idag är jag absolut inte lugn. Inte på nåt sätt. Så när blir jag lugn? När accepterar jag mig själv till fullo och hittar det där lugnet, eller är det inte där det sitter? Blir jag lugn när jag hittat mannen, köpt villan och skaffat barnen. Det tror jag absolut inte, hamnar jag i den situationen sitter jag som en stressfitta och biter på naglarna. Eller kanske inte, är det barn som är meningen med livet? Han sa nämligen så också den där kollegan.
Hade en kollega en gång i tiden som sa att jag inte var lugn i mig själv. Va grymt fixerad vid det ett tag, att hitta lugnet. Tror jag hittade det ett tag sen förvann det och idag är jag absolut inte lugn. Inte på nåt sätt. Så när blir jag lugn? När accepterar jag mig själv till fullo och hittar det där lugnet, eller är det inte där det sitter? Blir jag lugn när jag hittat mannen, köpt villan och skaffat barnen. Det tror jag absolut inte, hamnar jag i den situationen sitter jag som en stressfitta och biter på naglarna. Eller kanske inte, är det barn som är meningen med livet? Han sa nämligen så också den där kollegan.
Kommentarer
Trackback
