Redo?
Jag tänkte skriva om nå helt annat men de flög ur huvet. Fick sms nyss =P
Men appropå de. De senaste dagarna har jag fått höra att jag inte kör med öppna kort o hittar på saker. Att jag borde säga som det är från början. Alla som läser den här bloggen och som känner mig privat VET att jag inte varit redo för ett förhållande. Det är också det jag sagt till killar som varit intresserade. För det är så det är, det är inget jag bara säger för att dissa nån. Finns några få som vet vad jag gått igenom, finns INGEN som vet allt. Jag har verkligen behövt tid att läka mig själv, att acceptera mig för den jag är och det jag gjort. Det är först den senaste tiden som jag verkligen insett vad jag har för beteenden och hur det påverkar mig själv och andra. Det är kanske de senaste två veckorna (efter den stora minnesluckan med bortsupen sko) som jag verkligen accepterat mig, fick en rejäl tankeställare där som gjorde mycket. Jag säger inte att bara för att jag söp till o tänkte efter så är jag helt plötsligt redo för ett förhållande. För så är det inte. Fick jag välja själv skulle jag inte träffa nån kille förrän om kanske ett år. Då har jag hunnit fundera mer, jag har gjort båda operationerna och förhoppningsvis landat efter dem. MEN, nu är det så att jag träffade en kille förra helgen. Han gör mig glad, det pirrar i magen och blir alldeles varmt i hela kroppen. Ska jag bara förtränga det då? Bara strunta i det? Sen om ett år när jag kanske är redo, kommer jag då ångra att jag inte provade?
O btw, vi är inte ens tillsammans. Första riktigt dejten i morgon. Behövde få ur mig de där bara för det gör mig ledsen o få höra pikar. Så klart förstår jag också, jag nobbar för att jag inte vill ha ett förhållande sen så ska jag på dejt ändå liksom.
Men appropå de. De senaste dagarna har jag fått höra att jag inte kör med öppna kort o hittar på saker. Att jag borde säga som det är från början. Alla som läser den här bloggen och som känner mig privat VET att jag inte varit redo för ett förhållande. Det är också det jag sagt till killar som varit intresserade. För det är så det är, det är inget jag bara säger för att dissa nån. Finns några få som vet vad jag gått igenom, finns INGEN som vet allt. Jag har verkligen behövt tid att läka mig själv, att acceptera mig för den jag är och det jag gjort. Det är först den senaste tiden som jag verkligen insett vad jag har för beteenden och hur det påverkar mig själv och andra. Det är kanske de senaste två veckorna (efter den stora minnesluckan med bortsupen sko) som jag verkligen accepterat mig, fick en rejäl tankeställare där som gjorde mycket. Jag säger inte att bara för att jag söp till o tänkte efter så är jag helt plötsligt redo för ett förhållande. För så är det inte. Fick jag välja själv skulle jag inte träffa nån kille förrän om kanske ett år. Då har jag hunnit fundera mer, jag har gjort båda operationerna och förhoppningsvis landat efter dem. MEN, nu är det så att jag träffade en kille förra helgen. Han gör mig glad, det pirrar i magen och blir alldeles varmt i hela kroppen. Ska jag bara förtränga det då? Bara strunta i det? Sen om ett år när jag kanske är redo, kommer jag då ångra att jag inte provade?
O btw, vi är inte ens tillsammans. Första riktigt dejten i morgon. Behövde få ur mig de där bara för det gör mig ledsen o få höra pikar. Så klart förstår jag också, jag nobbar för att jag inte vill ha ett förhållande sen så ska jag på dejt ändå liksom.
Kommentarer
Trackback
