MissTaxi

I natt va de inte bra på nåt plan alls o ändå anade jag ändå inte exakt hur illa det egentligen var. Jag vet att jag skriver lite halvkryptiskt men kan inte skriva rakt ut vad det handlar om. Behöver ändå skriva av mig så då blir det så här.
På sätt och vis är saker bättre nu än i natt. På sätt och vis inte. På sätt och vis riktigt mycket sämre. Tvivlar på allt och alla. Just nu hade jag behövt vara sjukskriven en vecka till, hade behövt få vara själv och verkligen tänka igenom allt. De fysiska problem, de psykiska problemen. Varför kommer allt på en gång? =(

På tisdag börjar jag jobba igen, blir nätter all the time framöver. Vilket gör att det känns som noll ljusning. Kommer vara låg och deppig till april då ungefär. Jippie! Kul för Björn, undrar om det är nu det kommer gå åt helvete. Men det ska bli kul att få träffa lite folk igen, få prata och köra bil. Bara o hoppas på att det inte krånglar för mycket med bukplastiken, får ju inte lyfta tungt förrän efter sex månader. E därför det blir enbart nätter. Förhoppningsvis är det inte lika många tanter med rullatorer och kassar som ska åka då.

Jag har iaf lyckats lösa det mesta nu. Hoppas jag. Ska bara ta en sväng med Nicco, hämta tvätten, dammsuga en snabbis och sen får jag sova. Äntligen! Jag har längtat sen jag vaknade i morse. Men nu inser jag att jag måste åka o handla också, skit! Men när jag kommer hem från affären o gjort allt det andra, skulle jag kanske kunna bada. Åhh gud vad skönt =)  Eller bada o bada, får inte doppa tejpen så de blir väl mest att sitta o plaska med fötterna o dra ur proppen så fort vattnet stigit för högt. Men ändå :D