Fotokonfrontation hos polisen

Äntligen! Fast ska inte klaga på dom, jag som e rätt seg också. Tror det var nån månad sen han började ringa och jag har aldrig lyckats få till det. Det gällde iaf misshandeln i våras. Känns skumt att kalla det misshandel men det är polisens egen benämning på det. Jag körde iaf en man från Lassasvägen till Seegatan. Han var rätt full men ändå så att det gick att föra en konversation med honom, jag ställde frågor och pratade och han frågade saker tillbaka. När vi kom fram blev det 107:-. Han räckte fram två hundringar och jag gav honom en femtiolapp, två tjugor och tre enkronor. Han tog pengarna, satt och tittade på dem ett tag, log lite halvskumt. Sen tar han i och slänger enkronorna i ansiktet på mig, riktigt jävla hårt. Hans humör vände totalt, från att ha varit trevlig till totalt förbannad. När han inte klev ur bilen direkt tryckte jag på larmknappen. Tror han sa "blev du arg nu?" o jag svarade "ja". Va rätt chockad och jävligt rädd när jag satt där, hade han klivit ur direkt hade det inte varit lika farligt men han satt ju kvar o stirrade på mig. Hade ingen aning om han skulle göra nå mer utfall. Till slut steg han ur bilen iaf. Innan han stängde sa han "du måste ju vara helt jävla dum i huvet!". Jag låste dörrarna direkt och ringde till polisen, körde sakta efter honom för att se vilken port han gick in genom. Sen kom polisen, va en tjej i min ålder som förhörde mig. Bröt ihop på en gång. Fick knappt fram nåt alls, bara grät. Hon frågade lite om vad som hänt o förklarade vad han skulle kunna dömmas för. Eftersom en av kronorna träffade på kinden strax under ögat räknades det som misshandel.

På fotokonfrontationen pekade jag ut honom direkt. Fick sitta o titta på bilder på 10 olika män, nr 7 va han. Va typ helt säker direkt jag såg honom men tittade vidare iaf. Men pekade ut rätt person, kändes skönt. Det var ändå nio månader sen det hände så va lite osäker på om jag skulle känna igen honom. Polisen frågade om jag hade något skadeståndskrav. O det har jag! För det första slutade jag köra nätter efter att det där hände vilket gör att jag tjänat mindre sen dess. Sen tog det ganska länge innan jag kände mig trygg på jobbet igen. I början tackade jag nej till vissa körningar, va helnojjig när jag körde ensamma män. Hatade att köra till vissa adresser. Låser fortfarande bilen inför många körningar så jag kan ta mig därifrån utan krångel om människan ser skum ut. Innan det där hände kände jag att jag hade kontroll på jobbet, kände mig säker på att jag kunde hantera folk hur knäppt dom än betedde sig. Har blivit hotad till livet vid några tillfällen och pratat mig ur det. Alltid en massa som frågar hur 17 jag vågar köra taxi som ensam ung tjej o jag har alltid svarat att det inte är några problem. Alla är så snälla så. Va inte riktigt det svaret jag gav tiden strax efter att det där hände. Tror jag skrämde upp några rejält. Tillbaka till skadeståndskravet. Räknade ut att jag förlorat ca 1000:- i månaden på att inte kunna jobba nätter längre. Nu har jag ju precis börjat göra det igen eftersom jag måste efter operationen. Därför kräver jag 9000:- för förlorad arbetsinkomst, var nio månader sen det hände. För det obehag jag utsattes för hjälpte polisen mig att kolla upp vad som var rimligt, enligt brottsofferjouren kunde jag kräva 5000:- för det. Kunde även kräva 200:- för märket som blev efter myntet men det kändes så futtigt så det struntar jag i. Jag tror dock inte att det kommer hända nåt. Polisen skulle försöka få in honom på förhör den här veckan redan men jag tror knappast att han kommer erkänna. Då blir det upp till åklagaren om det ska bli tingsförhandling av det. Så vi får se vad som händer, lovar o uppdatera så fort jag hör nåt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0