MissTaxi

Idag har jag trots allt som hänt en hel del energi, somnade direkt igår och till och med försov mig i morse. Möjligt att blutsaften fått upp järnvärdet lite också för idag känner jag mig helt klar i huvet.

 

Igår kväll efter att jag lämnat jobbet så grät jag bara, först i bilen på väg hem. Sen på promenaden med Emil, hittade ytterligare en höjd att med hyfsad utsikt. Så där satt jag och bara tokgrinade. Sen hem och lagade mat, grät lite till och somnade. Igår hade jag i princip bestämt mig för att avlivning var det enda rätta, både för mig och honom. Vill inte utsätta honom för de här operationerna, vill inte utsätta mig själv för all oro.

 

Igår fokuserade jag på allt han inte kommer kunna göra, ingen agility, ingen vallning. All fartfylld aktivitet som sliter på armbågarna kommer skapa slitningar, artros och smärta i slutänden. Dock så vet ju inte Emil att han inte får valla, det blir inget han kommer sakna. Det känslan finns ju bara hos mig. Agility kommer jag helt klart att sakna att jag inte får göra, dessutom tror jag att han hade tyckt det varit kul.

 

Idag ser jag alla fördelar med Emil, hur bra han passar mig och mitt liv. Även om det nu finns en del hundsporter vi inte kommer kunna utöva så när skulle jag ha haft tid för det ändå? Han är helt underbar att ha med sig på kontoret, social med alla som kommer. Ligger snällt och sover på förmiddagen och efter lunchpromenaden, Kan lämnas själv hemma när jag är ute och rider. Idag satt han till och med i mitt knä och sov vid skrivbordet, så han har ju börjat lugna ned sig nu också.

 

Ultuna ringde nyss, kl 7:45 på tisdag 5 maj ska vi vara där och han opereras under dagen. Så nu är det bestämt, inga tankar på nånting annat.

 

Som ni märkt har jag varit ganska uppåt den här veckan och det är nog bade tack vare att jag inte haft nån ångest med hetsätning och att min granne fått mig på bra humör. Har inte ens orkat skriva om det som hände i onsdags. Här kommer dock delar ur ett mail jag precis skickade till ett par av mina chefer. Kraftigt reducerat för att jag inte vill hänga ut honom. Platschefen på projektet skulle eventuellt ta över min förra jobbmobil. Kan man bli annat än skogstokig?

 

 

Och den här killen är min chef, den jag ska lita på och kunna gå till när jag behöver stöd. Han har alltså gått in och läst mina sms. Ovanstående plus en del till skickade jag till mina chefer ovanför honom för att dom ska veta vad som händer. Å ena sidan vill jag inte att de ska veta, vill inte berätta för nån. Bara glömma det och gå vidare. Men jag har kört den taktiken, på Gävle-projektet låtsades jag som att inget hände. Förnekade för mig själv hur illa det var, men när ens chef sitter utanför ens lägenhetsdörr en helg och väntar när man kommer hem för att man inte svarat på ett icke jobbrelaterat sms är det illa. När han får utbrott på kontoret och kastar grejer i väggen är det illa. När han hotar att slå sönder ens kontor är det illa. När han ständigt tar på en så man mår illa men ändå intalar sig själv att det här händer inte, det här är inte så farligt, då är det illa. När man låter det pågå i ett år är det jävligt illa. När sen samma sak hände på projektet i Mora med chefen där sa jag till ganska omgående. Från att jag sa till tog det en vecka så fick han sparken. Jag tänker inte ta på mig skulden och vara den som mår dåligt för att nån annan inte kan bete sig professionellt. Det här är en annan typ av situation än de två tidigare, men det är ändå jobbrelaterat och handlar om en människa som går över gränsen för vad man får göra.

 

Anledningen till att jag skickade det där mailet var inte för att jag vill att de ska göra nåt. Men jag vill att de ska veta vad som händer, jag vill inte höra sen att jag varit omöjlig och inte villig till att samarbeta när det är han som orsakat det.

 

 

Så klart, ett vikt- och dietinlägg blir det nu när jag är hemma ;)  Vikt idag: 67,2 kg och jag har gått ner 2,4 kg sen förra helgen.

 

Jag har ju sagt på senare tid att jag hamnat i ett sockersug och så läste jag detta inlägg av Maria Helander: http://www.mariahelander.se/?p=8099&cpage=1#comment-294658 

Det förklarade min situation ganska exakt. Jag har aldrig förut varit sockerberoende, men hetsätit har jag alltid gjort och hanterat mitt dåliga mående genom mat. Senaste veckan har jag kört LCHF och jag kan inte hetsäta fett, det tar ju stopp. På paleo kan jag hetsäta frukt och olika paleo-bars som oftast har torkade dadlar som bas. Torkad frukt och bär tillsammans med nötter kan man också trycka i sig.

 

Jag är inte helt övertygad om att det är bra att äta så här mycket fett, speciellt inte det som kommer från mjölkprodukter (smör, ost och grädde). Dock så håller det min hetsätning under kontroll och jag vill bryta det beteendet. Jag väljer bort frukt och rotfrukter till viss del, men äter obegränsat med grönsaker och olika proteiner. Jag räknar inte hur mycket kolhydrater jag får i mig, jag bara äter. Jag äter dessutom LowCarb's bars för att de triggar inget sug och de mättar. Har bara provat den med choklad och det lilla räcker för att jag inte ska bli sugen på att köpa godis. Det är min variant av LCHF, ingen aning hur strikt eller liberal det räknas som.

 

Min frukost idag, fettkaffe med kakao, grädde, lite smör och kokosolja.

 

 

Igår förmiddag skrev jag att inget hände, att jag ska sluta vara otålig. Så när jag lämnat jobbet och nästan är i Uppsala messar han. Blev lite flörtiga sms fram och tillbaka med slutsats att jag nog får en puss på kinden när han är tillbaka på jobbet :D  Igår åkte han hem och är tillbaka måndag den 4 maj. Tur jag har kortvecka på jobbet den här veckan så jag kan vara hemma och tänka på annat :P

 

Han blir bara mer och mer perfekt. Jag har ju gillat honom sen november och blivit knäsvag så fort han kommit i närheten, men det har ju varit mer som en förälskelse. Jag har ju inte känt honom. Och nu när vi börjat umgås och jag lär känna honom så har han sidor som jag bara älskar. Han är äventyrlig och framåt men samtidigt känslig och till och med poetisk. Han är ett år yngre och jag har ju sagt att inga mer yngre killar, har tröttnat på att ta hand om mina pojkvänner. Men han är över mig och redan den som styr mig lite, jag älskar det.

 

När jag skriver det här så kommer en liten oroskänsla, tänk om han sviker mig. Men den känslan puttar jag bort, för just nu mår jag så jäkla bra. Svävar verkligen på moln och det njuter jag av. Blir jag ledsen i framtiden så tar jag de då! :)

It's one of those days, glädje och lyckorus i hela kroppen så jag kan liksom inte sitta still.

 

Tydligen har jag en inre datanörd för jag älskar min nya laptop. Fick den igår och tangenterna är så perfekta att skriva med. Lenovo ThinkPad T540p <3

 

Jag har varit ute och ridit två kvällar i rad här nere i Norrtälje, i onsdags på ett härligt morgansto vid namn Harmony och igår på hennes 3-åriga dotter Athena. Första gången jag rider unghäst, lite obalanserat men kul :)  Och det är så enkelt när man bor bredvid hästarna, på med kläder och ut till stallet. Längtar verkligen nu tills Oliver kan flytta ner hit. Att komma hem från jobbet och dra ut på en barbackatur innan man somnar, den här sommaren kommer bli helt underbar :)

 

Min granne. Där händer inte så mycket nu men jag försöker sluta vara otålig. Han får ta nästa steg. Men han blir mer och mer perfekt, småsaker som bara stämmer så jäkla bra.

 

Jag har den här veckan börjat äta LCHF. Har varit emot det tidigare för att jag tyckt att det blir för mycket fett, har heller inte trott att det ska ge mig mättnad nog för att äta mindre och hoppa över godiset. Men idag är fjärde dagen och det funkar, vikten går nedåt (känns på jeansen), jag är mindre svullen och jag har inte ätit godis. Äter ost nu vilket jag saknat, så det ersätter kanske godiset men å andra sidan är det svårt att överäta ost. Blir sjukt mätt!

 

Från ridturen i onsdags, kan inte klaga på ridvägarna!

 

 

 

 

 

 

 

Kaffe och te, väntar på att röstin ska bli klar. Tvättat och hängt allt, ska bara torka i torkrummet. Så även om resten av dagen skiter sig så fick jag lite gjort på förmiddagen :)

 

Nya matplaner. Den här helgen ska jag rensa kroppen, är otroligt uppblåst och samlat massa vatten från ätandet som varit. Handlade massvis med grönsaker igår när jag åkte hem. Vill ha en helg utan saker som får mig att må dåligt på ett eller annat sätt. Ingen laktos eller gluten, inget socker eller kolsyra. Ingen frukt. Inte överdriven mängd fett. Funderade på att göra nötbröd men vet att jag äter för mycket av det och det innehåller för mycket fett för att jag ska klara av.

 

Kaffet mår jag inte dåligt av så det tänker jag dricka. Försöka få i mig rent vatten, alltså kallt utan citron eller saft i. Bara vanligt kallt vatten för jag vet att det brukar skjutsa ut allt ur kroppen med grym fart ;)  Sjukt sugen på en liten chokoslatte, länge sen nu eftersom jag inte kör paleo.

 

Egentligen vill jag inte äta, att äta triggar igång mer ätande. Om jag fick sluta äta helt och inte bli hungrig skulle det vara den bästa lösningen. Att avstå helt skulle vara ett enklare val än att tvingas äta och därmed välja vad man ska äta, allt är ju olika dåligt. Göra en rösti t.ex. Har i morot och potatis som har mycket kolhydrater, ägg med gulan som har mycket fett och man ska ju tänka på kolestrolet. Steka i olivolja? Nyttiga fetter men kaloririk. Vart drar man gränserna? Räkna alla kalorier för att inte komma över dagligt intag är ju en lösning men då blir det för tidsödande och för mycket tänk på mat hela tiden.

 

Jag vet ju vart den största boven till min viktuppgång ligger, det är allt godis jag köper nu för tiden. Efter att jag GBP-opererades köpte jag ALDRIG godis. Alltså inte överhuvudtaget på några år. Nu gör jag det flera gånger i veckan, men nu är också en extrem period. Samtidigt vill jag hitta balans. Jag vill inte sitta på födelsedagar och stalldagar och säga nej till det som erbjuds. Vårstädning på söndag och jag velar om jag ska säga tvärnej till fika eller planera ett avsteg trots att jag vill rena mig den här helgen.

 

Mitt kök, nån gång ska det väl bli ordning...

 

 

 

Skrev ett riktigt deppigt inlägg igår förmiddag från mobilen som jag ser nu att det inte kom in. Nästan lika bra det, ibland borde man inte skriva av sig när livet känns som värst.

 

Åtgärderna är följande:

 

Jag måste bli glad igen. Lycklig och känna mig nöjd över det jag gör. Satsa mer på att göra ett bra jobb när jag är på kontoret. Svara på sms jag får, inte skjuta fram saker. Liksom inte få dåligt samvete över att jag borde gjort saker, eller borde hört av mig till folk. Få upp självkänslan så jag kan gå rakryggad och våga bli lycklig utan att känna att nåt kanske kommer och knuffar ner mig igen. Vet jag också att jag gör allt så bra och rätt jag kan, då kan jag också ta diskussion om det skulle ifrågasättas.

 

Få in rutiner. Jag vet att jag mår bra av rutiner så det vill jag få in på morgonen för en bra start liksom. Skulle räcka med att jag lägger fram kläder kvällen innan. Kliver upp på morgonen, på med kläder och ut en sväng med Emil. In igen, dra igång te och kaffebryggare. Dricka te, duscha och klä på mig, i med kaffet o ta med-mugg och till bilen. Dricka kaffe på vägen till jobbet. Egentligen är det här små saker och dels självklara men i min värld måste det staplas upp först så jag vet vad som gäller. Sen börja göra och efter några dagar går det på rutin och jag får en morgon som är uppstyrd så jag kan slappna av.

 

Sen har vi maten som går åt helvete. Där vet jag inte riktigt hur jag ska lägga upp det. Måste fortsätta fundera på det. Gillar att slippa äta frukost på morgonen så det fortsätter jag nog med. Tycker dock att det är lite meckigt att dricka kokoskaffe eller gröna drinkar när jag kommer till jobbet. En brunch är nog lösningen med kanske omelett eller liknande och sen en lunch några timmar efter det. Äta mer riktig mat, som jag gjorde första åren efter GBP'n. Lägga in mer kyckling, kött och ris. Grönsaker är jag bra på men behöver nog mer kött. Där förresten, äter dåligt med kött och ingen blutsaft eller järntabletter. Fan att jag inte tänkt på det förut. Köpa blutsaft blir det idag och få upp järnvärdet som brukar vara rätt katastrofalt för det mesta. Det kan säkert vara en del i att jag känner att jag inte tänder till riktigt och tar tag i saker.

 

 

Visst har jag skrivit att han är lite lite halt ibland? Jag har trott att det varit på vänster fram eftersom han blev väldigt halt där när han lekte en gång precis när jag skaffat honom, den hältan gick dock över inom en timme. Tack vare det har jag varit extra uppmärksam på ifall den skulle sitta kvar och påverka honom efteråt. Har anat till och från sen dess att han går lite ojämnt, en svag svag hälta som jag nästan trott att jag inbillat mig. Besöket igår visade att han har ojämna armbågsleder i båda frambenen, lederna ligger inte jämnt och rör sig mjukt som de ska utan är mer som trappsteg och hakar i. Normalt sett brukar det inte visa sig förrän valpen är ca 6-7 månader men Emil är bara 4,5. Så det är bra, om han behöver opereras ska det ske innan han slutat växa. Första nu är ändå smärtstillande och tänka på hur han rör sig. Inga häftiga rivstarter eller belasta armbågarna i onödan. Så inte kasta pinnar eller kampa nånting. Röntgen igen den 27 april. Om vi har tur så kanske lederna växt ikapp, otur så är det lika eller sämre och det blir operation. 

 

Operationen går till så att ett av armbågsbenen (man har två) i varje framben kapas av. Det lägger då lederna jämnt. 

 

Varje gång jag tänker på att gå igenom en massa veterinärbesök med en till hund gråter jag bara. Kapa av ben liksom? Görs båda benen samtidigt, vilket framben ska han stå på då? Eller vid olika tillfällen, då blir det i olika tillväxtfaser och han går snett efteråt? Lilla, lilla Emil. Ska han behöva gå igenom allt detta :(

 

Smärtstillande och ingen onödig rörelse till 27, det är bara 17 dagar. Där ligger mitt fokus nu. Inte tänka på allt som kan hända och gå fel. 

 

Bild från igår efter att han fått lugnande och väntade på röntgen. 

 

 

När man lägger upp inlägg på nätet ska man kanske inte skriva fullt ut exakt vad man tänker om precis vilken person det gäller. Så det gör jag inte. Men jävlar vad sur jag är, o jag kan inte släppa det. Försöker intala mig själv att andas lugnt, att tänka på annat. Men satana, det går inte! 

Begravning för farmor i fredags, trodde faktiskt att jag skulle vara helt okej med det. Självklart inte okej på det sättet men att det skulle vara hanterbart; hon var gammal och har varit sjuk en längre tid. Men att bara sitta i kyrkan var otroligt jobbigt. Musiken var jobbig, tystnaden och höjden i taket. Stämningen. Fy.

På lördag morgon fick jag ett sms riktat till Emil, han blev bjuden på grillning i Rättvik hos Fred så jag hängde på. Älskar verkligen att åka dit! Känner mig som hemma, avslappnad och mår bara bra. Så kom inte hem förrän efter 22 på kvällen och Oliver fick en vilodag.

 

Söndag blev lite slappardag men fick ändå en del gjort. Städade. Färgade håret vilket jag tänkt gjort i all evighet. Red ut barbacka på Oliver och körde en tuff runda.

 

Måndag, underbara måndag. Flyttade in i mitt nya boende i Norrtälje där jag jobbar. Ett litet tvåvåningshus på gården till en hästgård. Precis mittemot ligger stallet, bakom ligger huset som vi hyr till våra armerare. Pratade med ägaren igen om att flytta hit Oliver, han är välkommen när som helst :D  Diskuterade betet i sommar, de har till och med en hage med ligghall där gräset inte blir så kraftigt och den innehåller en del skog. Där kommer Oliver få gå med två av deras fångbenägna hästar. Många som känner mig vet att en av mina drömmar är att ha hästen hemma på gården, att sitta och dricka kaffe på morgonen och se hästen beta i hagen nedanför. Titta första bilden, den är från mitt sovrumsfönster tagen från sängen, där är hagen Oliver ska gå i i sommar. Jag behöver alltså bara sätta mig upp i sängen för att se honom om mornarna. Från förra boendet där jag var konstant stressad, drog ner alla rullgardiner direkt jag kom hem till detta :D  Total avslappning och lycka. Dessutom frågade ägaren om jag ville rida några av deras hästar innan Oliver kommer. Så klart liksom :)

På jobbet är det sjukt mycket nu. Men det betyder också mycket övertid så jag klagar inte såå mycket ;)  Min nästa lön kommer bli väldigt fin, och det behövs. Jag köpte en hästtransport igen förra veckan ;)

Inte ett dugg peppad att äta riktigt men sjukt sugen på att börja ta ut mig fysiskt. Har lite problem med det här nere eftersom jag inte kan lämna Emil ensam längre stunder och han är för liten för att hänga med. Jag vet hur jag ska göra för att gå ner i vikt enbart genom att äta rätt, men min kropp blir inte speciellt fin då. När jag var nere på runt 65 kg för ett år sen bodde jag hemma och red 5-6 dagar i veckan plus allt annat småfix i stallet typ bära vatten och hö, mocka. Jag hade helt andra muskler då än jag har nu, har tappat otroligt mycket sen jag började jobba borta i veckorna och det syntes när vikten gick ner förra veckan.

 

Så nu har jag lagt upp en plan. Emil behöver träna att vara själv men det är inte långa stunder han klarar hittills. Helt enkelt så tar vi en promenad tillsammans efter jobbet så han är lite trött, går in och slappnar av lite. När han är lugn inne lämnar jag honom och tar en liten rask promenad själv. Till en början kommer det bara vara 10-15 minuter och kanske inte ge mig så mycket ur träningssynpunkt. Men jag tror att jag kommer kunna öka på ganska snabbt och om ett par veckor är jag säkert på 45 minuter. Och 45 minuters rask promenad, där börjar det nog ge lite grann, Dessutom kan jag nog nu ta 2 eller 3 korta promenader. Flåset kommer ju gå ner emellanåt, men skit samma. Nån kalori bränner det säkert och jag kommer må bättre!

 

På helgerna har jag ju ridningen, men jag vill ut och gå. Fort och ta i med hela kroppen med grym peppande musik i lurarna. Kan säkert ordna hundvakt och dra iväg efter ridningen till Hemlingby och gå.

Tror att jag kan ha nämnt det tidigare men blev påmind i morse. Jag vill klättra i träd! Känna att jag klarar det med min egen styrka. Klarade det absolut inte när jag var liten, för klumpig och trodde inte på mig själv heller. Nu ser jag det som en utmaning, o nåt som skulle kunna vara en rolig träningsform. Ut och gå rask promenad med avbrott för att häva sig upp på grenar. Låter det inte jäkligt kul? :D

Har en fastedag idag vilket så klart ger ett jobbigt sug i magen, men har ändå en skön avslappnad känsla i kroppen liksom. 

 

Diskuterat semester med Markus, vi bör inte ha samma veckor och vi kom överens rätt bra :)  

 

Har haft en sån där jobbig helg med insikter. Jag var på dejt igår med en kille och beksrev mig själv som socialt obegåvad. Det var nåt jag bara slängde ur mig men insåg lite i efterhand hur rätt jag hade egentligen. Alltid varit och trots nio år som taxichaffis så är jag det fortfarande. I arbetslivet kan jag slå på den inlärda sociala sidan, jag vet hur och vad jag ska säga för att få andra bekväma och avslappnade att prata med mig. Privat däremot, när jag ska vara jag, så funkar det inte alls. Jag är inte längre tyst och osäker som när jag var ung, men det är liksom inte normala saker som kommer ut. Inte så att jag har värsta tourettesen, men jag är bara konstig. Kul insikt att få va. ADD rocks. 

 

Selfie från i morse på väg ner till jobbet och en liten på Emil :) 

 

 

 

 

Glömmer alltid vad jag väger, men i morse landade den på 66,7. Skriver ner det nu eftersom jag inte kommer ihåg vad det var förra helgen. Tror på 67 nånting... Möjligen var det nog till och med över 68 på söndagen. 

 

Den här veckan har dock fungerat bra. Inget godis, inga kakor, enda jag "fuskat" med är några latte och lite mjölk i kaffet på kontoret. Har även köpt några dadelstänger smaksatta med hallon, asgoda! Paleo-tillåtna men rätt kaloririka ändå. Där är nog det som är mitt problem, jag småäter mellan måltiderna. Även om det är bra och tillåtet så är det onödigt. Det har blivit en del såna stänger, en del nötter och frukt. I slutänden är det en hel del extra kalorier. Tar man dessutom latte som exempel så är ju en sån stor ca 200 kalorier helt i onödan. Sen kanske jag klarar mig längre utan mat tack vare att jag äter lite emellan och det därför behövs. Om jag fick välja skulle en dag se ut så här: 

 

8:00 fettkaffe (kokosolja och kokosmjölk i kaffe med kakao)

12:00 lunch

19:00 middag

 

Brukar dock bli sugen runt 15 och även på kvällen efter middagen vilket jag bör komma på en plan för. Åt nyss en burk makrill i tomatsås, köra på det som mellanmål innan jag lämnar kontoret. Eller ett kokt ägg. Kvällen efter middagen vill jag gärna sitta och plocka med nåt och det kan bli rätt mycket frukt. Borde nog släng in nåt mer mättande eller med mindre kalorier. Broccoli? Blomkål? 

 

Men, nu en utvärdering av kromtabletterna. För mig funkar det. Har en kompis som säger att de absolut inte fungerar, kanske är så att jag genom paleon inte får i mig tillräckligt med krom för upplever ju att sötsuget triggas rejält på den dieten. Nu har jag provat dem i över två veckor, och under första veckan gjorde jag några snedsteg men inte lika illa som i vanliga fall. Kan hålla mig ifrån det bättre och har inte lika mycket sug efter varken mat eller onyttigt. Att jag äter fel och för mycket är ju inte bara ett fysiskt behov, har en del psykiska problem som göra att jag gärna tar till mat och den biten kommer inte lösas av tillskott. Men kromet har gjort det lättare, mycket lättare. Att äta lite fel ger hjärnspöken som sätter igång den mentala biten, att inte göra de misstagen och att inte sätta igång ångest över felätning håller mig ifrån hetsätning. Så jag är nöjd! Helt klart värt pengarna, tror jag betalade 79:- på Gymgrossisten för 100 tabletter. Tar en om dagen, så det är ingen större kostnad heller. 

Jag vet att jag är jävligt negativ för det mesta nu, men skulle man lägga upp mitt mående på en kurva så går det ändå långsamt uppåt. Massa jävla gropar och steg bakåt men i slutänden blir det bara bättre o bättre ändå. 

 

När det gäller jobbet så börjar jag få tillbaka lite jävlar anamma, jag är ju grym på det här. Pressa priser, göra avtal, fixa "omöjliga" saker. Charma leverantörer. Idag lyckades jag dels hitta en skrotnisse i Norrtälje, o såna är alltid bra att ha. Sen har jag fått ett avtalsförslag från en hyrbilsfirma vilket betyder att jag kan byta den Skoda Octavia jag kör mot en Volvo V40 och det blir 1200:- billigare för projektet. Mindre bil iofs men helt klart bättre. Får även dra en hästtransport i normal storlek ;) 

 

Privat lär jag bara få lite ordning på livet. Se till så att det varje helg händer nånting i lägenheten t.ex. Tror denna helgs uppdrag blir att fixa platsbyggda hyllor i köket för det saknar jag verkligen. Tror jag bestämt nu hur jag vill ha det också. 

Komma ut och rida varja dag så jag får frisk luft, närheten till hästen och slipper känna dåligt samvete för att jag inte ägnar honom tillräckligt med tid.

 

 

 

Egentligen vågar jag knappt uttrycka det högt för det känns som att jag jinxar det. Men jag vill kunna läsa tillbaka sen och se att i just detta ögonblick så var jag lycklig :) 

 

Det är liksom allt nu, maten funkar, projektet är roligt igen. Fått beröm från tre olika håll idag :) Gjorde en site visit och åkte upp i en skylift. Solen skiner och jag är glad liksom :)  Kan väl erkänna att jag är lite kär också ;)  Dock så vet han fortfarande inte om det och jag vet inte ens om han är singel, men det skiter jag i just nu. Nu bara slappnar jag av och mår bra av den här känslan :) 

 

 

 

 

Det är här jag bara längtar till våren kommer, blir sjukt fint att ta promenader med träd som spricker ut i grönt.  

Emil kom med på bild här också, min lilla kille som är inne på fjärde "rumsrena" dagen. Rumsren är nog lite fel ord, men vi har iaf klarat oss utan olyckor :)

 

Har glömt att skriva om det men jag gav mig själv en present i fredags, en Sony Z3. Alltså, kolla in färger och skärpa på bilderna. Älskar den!

 

 

 

 

 

Så här ser det ut där jag och Emil oftast tar våra promenader. Tror det är en gammal fårhage eller liknande men staketet har ramlat på vissa ställen, sen kan man gå ner mot en brygga där det sommarrtid går en båt och hämtar upp folk som vill ut på öarna runtikring. 

 

Det finns även en annan promenad åt andra hållet längs vattnet. Har sett där att det på havsbotten underst är sand med lite sten ovanpå. Så till och med jag kanske vågar bada här i sommar. Den promenaden kommer nog vara helt fantastiskt fin framåt våren, nu är det dels lite kallt när det blåser från havet och ganska grått på land. Skogen ovanför är gammal och liksom väderbiten, förstå när det börjar spricka ut med blad och blommor. Jävlar vad jag längtar efter våren nu. Men det är snart mars. Mars är väl en vårmånad va? :D