MissTaxi

Funderade en hel del igår på hur jag uppfattar saker och hur andra gör det. Hur andra uppfattar mig snarare. Jag tar för givet att folk ska förstår hur jag tänker även fast jag gör och säger i princip tvärtom, att alla ändå ska förstå att det inte är så jag menar. Men det är ju klart ingen normal människa gör. Han som är som mig förstår. Vi är lika speedade i huvet båda två och ligger på samma nivå.

 

Där kommer nästa insikt, är jag speedad i huvet för att jag hela tiden fyller på med nya saker att göra vilket ger mer tankar åt olika håll? Ska jag tvinga mig själv att ta det lugnt och se om huvet lugnar ned sig?

 

Jag gillar när saker skiter sig, kanske inte just i stunden men efteråt. För att jag får nåt att jobba med. Ofta är man missnöjd med något hos sig själv och det ligger och gnager lite halvt i det undermedvetna. Sen händer nåt som får en att vakna till och INSE (tack superbesserwissern!).

 

Eftersom jag är målinriktad som fan när det gäller vissa saker så kan jag ju inte fundera utan att göra nåt åt det. So here it goes:

• Jag ska vara tydligare och inte anta saker
• Jag ska sluta dejta
• Jag ska sluta tycka synd om mig själv
• Jag ska ta mig i kragen och ta jobbet på allvar igen
• Jag ska ge hunden mat så jag kan rasta honom så jag kan åka till labbet och lämna bajsprover