MissTaxi

Kom på mig själv med att fundera på när jag kommer stanna upp, när jag kommer sluta försöka bli bättre, må bättre. Sluta kämpa för förändring och landa i den jag är och där jag är. Det känns som att jag i mitt liv antingen lever med ångest för att allt går fel eller är på topp när allt går bra. Just nu är jag på topp. 16 dagars äta rätt och mitt liv känns bra, har klarat alla dagar med undantag för en då jag gick över mitt kaloriintag för att jag och en kompis hade fruktmys (känns inte som att jag tänker se det som ett misslyckande). Förr eller senare kommer det gå utför, jag kommer inte och vill inte räkna kalorier för resten av livet. Men just nu mår jag bra och känner mig lyckad.

Ska resten av livet bestå av att ständigt försöka, att aldrig bara vara nöjd och tillfreds?
En annan aspekt; jag är inte lycklig som singel och inte i ett förhållande. Eller har jag inte hittat rätt? Tillbaka till första frågeställningen, kommer rätt karl att göra mig lugn? Jag är på sätt och vis otrygg som person och har svårt att lita på andra. Om jag hittar rätt kille som jag kan lita på i alla lägen, som tar hand om mig och lyfter mig när jag är hyper. Kommer det få mig att landa eller kommer jag ändå leta efter nåt bättre?