MissTaxi

Tänk om han visste hur stor del av min dag som går åt till att tänka på honom. Om han visste hur mycket han betyder för mig. Hur mycket jag älskar honom. Vad han tror är inte ens i närheten av sanningen.

Har jag känt så här starkt och övertygat nån gång för nån? Nope, inte ens i närheten. Det är sjukt underbart men också jävligt skrämmande och jag är nog lite dålig på att hantera det.

Nu kommer han nog hem typ när som helst. Inte setts sen förra fredagen. Shit, börjar nästan bli lite nervös...

Idag är jag faktiskt det, glad :)  Dels för att jag vägde mig i morse och vägde 73,8!!! Det är fortfarande typ 5-6 kg mer än förra våren men det går åtminstone nedåt :)  Har försökt banta hela våren och äta så rätt jag kan men det bara känns som att inget fungerar. Spelar ingen roll hur bra jag äter, hur mycket vatten jag dricker eller hur bra jag håller mattiderna, vikten har bara gått upp ändå och kropper har varit totalt ur balans. Har enstaka dagar lyckats komma under 75 men var upp på 79 som mest. Hua, det är nästan 80 kg. Inte för att det är så jäkla mycket egentligen, men jag vägde 67 förra våren och 12 kg på ett år är en jäkla ökning! Så 73,8 och jag är riktigt, riktigt nöjd :D

Men nu så, känns som att kroppen börjar komma i baland :)  OCH! Yoga är fan skitkul! Det passar mig, är liksom tillräckligt jobbigt för att kännas men ändå tillräckligt lätt för att jag ska vilja göra det igen :)

OCH, OCH, OCH, IKVÄLL KOMMER JOHAN HEM :D :D :D

Jepp, det blev ett yogapass idag med :D Har köpt nå såna där träningsdvds nån gång för länge sen och hittade på dem i flytten. Två med yoga och en med pilates men den har tydligen kommit bort. Synd, för det är den enda jag provat tidigare och den var riktigt bra! Yogafilmerna är lite sådär... Tror det kommer bli mycket bättre när man lär sig rörelserna och hänger med utan att stirra på TV'n hela tiden. Blir grymt sugen att prova yoga på riktigt nu!

Jag är varken smidig eller vältränad men det där var skönt för huvet. Vet inte om det är meningen att man ska tokgråta samtidigt men det rensade skallen rejält i alla fall.

OCH! Det fick mig att inse att jag borde börja träna! Inte för att jag är så kass utan helt enkelt för att det var roligt och skönt. Sitter och funderar på om jag helt enkelt ska ta en promenad till stallet. Har kvällsfodring och borde vara där om en liten stund. Ganska precis 2,5 km dit. Det är ju inte så jäkla farligt... Fast har inge kläder för att gå, sitter och funderar vad jag har för byxor egentligen och hur kallt det är. Kan man ha T-shirt ute nu?

Kör ett sånt här pass, får väl se om det gör nån nytta. Har bara panik i kroppen idag. Näringsbrist/pms/uttråkad/ensamhet. Ökad mental styrka står det på framsidan, återstår att se...

Ligger på soffan med en hemsk jäkla dumping som bara skenar runt i kroppen.

Saknar Johan! Tre dagar kvar tills han är hemma igen, tre dagar sen vi sågs sist. Räknar ner dagarna och längtar så sjukt mycket efter honom.

Är sjukt störd på en människa, jävlar vad förbannad jag blir. O jag fattar inte varför jag inte bara kan lägga det bakom mig!?! Men funkar så att jag har väldigt mycket tålamod ganska länge, accepterar och förlåter tills det bara blir FÖR mycket. Och det blev det i våras, nu kan jag inte vistas i samma rum som hen utan att bli på dåligt humör. Borde ta bort människan från fb, räcker med att se namnet för att humöret ska sjunka.

Med största flughuvan ;) Blir lite problem med passformen när man är liten ponny med käkar som en stor häst.

Helt perfekt kvällsmat! Köpte en sån färdig påse och la till tomater, precis lagom nu. Borde kanske äta nåt mer näringsrikt men jag orkar faktiskt inte.

Har börjat fundera mer och mer på om Gbg är ett vettigt alternativ som pluggstad? Kanske... Startar ju en lokförarutbildning där nästa år iaf...

Satt och läste igenom senaste tidens inlägg, det var längesen jag skrev nåt positivt överhuvudtaget... Försökte komma på när jag var glad senast, alltså när jag faktiskt kände glädje över nåt. Inte bara log eller såg glad ut och det var nog helt ärligt ett bra tag sen. Inte så att jag funderar på att hoppa framför ett tåg eller nåt. Jag är bara likgiltig och less på det mesta.

Mycket av det har med Oliver att göra, jag har liksom tappat hoppet där. Han är behandlad men hur länge är han bra innan han har ont igen? Hur mycket vågar jag rida? Vad gjorde jag gör fel eftersom inflammationen blev aktiv igen? När det gäller Oliver lär jag nog bestämma mig för att ge upp eller faktiskt gå vidare och satsa lite. Göra upp en plan för igångsättningen, fundera på om jag ska prova lite (svindyra!!!) tillskott som kanske eventuellt kan göra det lättare för honom.

Resten av livet då... Bläää! Inget går på nåt sätt som jag vill :/

Mår fysiskt som en kratta :( Har nå knas i kroppen och samlar på mig massa vätska, gått upp 2 kg på två dagar nu. Dricker massor med vatten och borde vara så pass kissnödig att jag måste springa på toaletten stup i kvarten, men icke. Helskumt och jag hoppas det kommer igång snart. Känner i kroppen att det nästan skvalpar under huden, magen är uppblåst och spänd också.

Slut mentalt och nu strejkar kroppen också, jippie!

Fattar inte hur saker kan gå från underbart fantastiskt bra till så jäkla dåligt på så kort tid.

Johan drar iväg på EM på lördag, ska försöka utnyttja ensamtiden till att få ordning på allt. Nästan en hel vecka själv, känns inte helt fel just nu...

Skiter i att tapeterna är fula och det är stökigt. Det är fan ren lyx att kunna gå in i ett rum och bara stänga dörren!

Om jag nånsin pratar om att klippa lugg igen, ge mig en rejäl smäll på käften!

Bara o vänta på att skiten växer ut igen...

Världens finaste <3

Det gör jag inte. Idag har jag ingen ork till nånting. Ingen energi, inget nånting.

Näringsbrist on top of allt annat, jippie!